Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

lördag 21 maj 2011

Ljuset i mörkret

Nu var det några dagar sedan vi uppdaterade och det har hänt en del, båda bra och dåliga saker. Vi tar det dåliga först... För några dagar sedan var det dags för första såromläggningen hemma med hjälp av grannen Lena och mattes syster Benita som även skulle sova över då matte skulle jobba natt. För mig gick det hela rätt okej faktiskt, jag är så jätteduktig och tålig så det finns knappt! De fick pyssla och greja med mig bäst de ville. Men för matte var det jobbigt för hon blev så olycklig när hon såg det tråkiga såret så hon fick verkligen kämpa mot tårarna. Tillsammans grejade vi fyra det rätt bra ändå. Enligt sjukhuset ska vi lägga om var annan dag men matte ser gärna att vi försöker göra det varje dag så det får lufta ofta. Så igår och idag har det varit omläggning igen, med matte och Lena, och matte har nu skött sig riktigt bra! Först duschar de såret 3-5 min och sedan torkas benet med hårtork. Det är jättebra om sår kan få lufta så jag när jag är torr får jag ligga i mattes knä och vila/sova i ca 1 timme innan nytt förband sätts på. De passar även på att böja och sträcka försiktigt i lederna och det är helt okej med mig. Jag borde få medalj så duktig som jag är! 

Jag somnar under pågående behandling.

Här ligger jag och luftar såret.

***********************
I förrgår var vi hos sjukgymnasten för vårt andra besök och det var också lite tråkigt. Jag var mycket stel och öm över ryggen vilket ju inte är så konstigt för ju fler veckor som går desto mer snedbelastar jag. Har blivit lite sned i ryggen också. Jag fick en laserbahandling och sen visade sjukgymnasten Anna hur matte skulle massera över ryggen. Vi har kört med Novafonen varje dag men det har inte räckt så matte har bestämt att vi ska köra 3 ggr om dagen á 20 min per gång och med 10 min massage efteråt.. och att jag INTE kommer undan! Vi har således fullspäckat schema med daglig såromläggning och massage.

***********************

En annan tråkig sak är att de nu påbörjat bygget av bostadshus på andra sidan vägen där vi bor. Nu i veckan har de börjat med sprängningar och plålning... kaaboomm!! och donkdonkdonkdonkdonkdonkdonk.... Sprängningarna tycker jag inte om men det går rätt bra ändå, pålningen stör mig däremot inte så mycket för jag kan t o m ligga och sova ute på balkongen i oljudet.

***************************
Men så till det BRA! Idag har jag börjat stödja på benet!! På bara över en natt. Jag har inte stött mig på benet alls de senaste 3-4 veckorna, det har ju mest bara hängt där. Stödjer nu idag inte bara någon enstaka gång utan varje gång jag går! Jag inte bara stödjer på benet, jag verkligen använder det när jag går även om det är haltande. Det måste ha varit en riktigt lyckad omläggning igår! Matte bara strålar av glädje och själv förstår jag inte vad som är så märkvärdigt men det är ju kul att hon är glad. Efter 6 veckor med mest bara tråkigheter fick vi äntligen något positivt att gäldjas över. TJOHOOO!!!!


Blir vädligt trött av vårt dagsprogram så jag sover mycket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar