Stugsemester

Vår stugsemester i år tillbringades på Gårö i Mönsterås, som ligger mellan Oskarshamn och Kalmar. 

Jag gillade stället direkt. Så fort matte kopplade loss mig sprang jag runt runt och kände mig hemma direkt. 2 veckor blev det den här semestern.

Den underbara glasverandan.. som kunde ha blivit en mardröm. Det var mycket getingar så matte  försökte ha dörren stängd så mycket som möjligt för att inte få in dem i huset. Andra dagen där var hon och jag ute och busade på tomten och jag gick igång ordentligt. Det var så roligt! Då kom matte på att hon skulle hämta bollen som låg på verandan och springer iväg. Jag som är uppe i varv springer förbi henne i full fart. Jag tar sats för att flyga upp över trappen och in på verandan och matte som vet att dörren är stängd hinner tänka att nu är det slut. Hon hann inte stoppa mig och jag dundrar med fulla fart rätt in i glasrutan. PANG! säger det. Tack och lov så höll rutan men jag studsar tillbaka och faller ner på marken. På de här 3-4 sekundrarna hinner matte tänka massor. Hur kan det vara så egentligen? Att hjärnan hinner tänka så mycket på så skort tid? Skräcken slår till på en sekund. Först ser hon för sig hur rutan går sönder och jag blir sönderskuren och i nästa steg när rutan höll och jag studsade tillbaka tänkte hon att nu bröt jag nog nacken. Men jag kom på fötter ganska snabbt men var väldigt omtumlad för jag fattade ju inte alls vad som hände. Vilken ofantlig tur vi hade!
Och liksom för att utmana ödet så gör jag om samma sak drygt en vecka senare. Det var när Lena och Tomas var här. Var så glad på morgonen när jag sprang ut till lillstugan och hälsade på Tomas och exalterad sprang jag tillbaka till matte men det var ju stängt så återigen blev det tjong in i glasdörren. Det är tur att jag har betongskalle och att glaset var av hållfast kvalitet. Riktigt otäckt. En olycka är verkligen ett ögonblicks verk. Efter det här så tejpade matte upp tidingspapper på rutan så att jag skulle se när det var stängt.

Ingen TV men matte ville ju heja på Island i EM så det var tur att datorn var med. Tyvärr gick det ju inte så bra så vi såg bara första halvlek. Men heja Island! Så roligt att de gick så långt. De spelade ju faktiskt oavgjort i gruppspelet mot Portugal som ju senare vann alltihopa. Känn på den Ronaldo!!

Regn, regn och åter regn. Första dagen och vårt vanliga stugsemesterväder har infunnit sig, check! =) Men det går ingen nöd på oss, vi myser på den inglasade verandan.

 Matte är inne i huset och jag ligger utanför och väntar och njuter. Åhh, tänk om vi hade ett eget ställe som bara var vårt. Det tänker vi varje år. Dit vi kunde åka då och då och jag kunde få vara lös och må så här gott.

Vi är inne och gör Mönsterås. Jag fick följa med in i några klädaffärer och jag uppförde mig exemplariskt. Här är jag med matte i en provhytt medan hon provar kläder. Behöver jag säga att matte är stolt över mig så hon nästan spricker? Att hon tycker jag är världens snällaste och bästaste hund? Såklart inte! Jag fick massor av beröm och så fick jag gott godis också.. så jag var ju inte dummare än att jag var lika duktig i alla affärer vi gick in i, He he he...

Teddybjörnen Douglasson, ja så hette han. En gång var han bara min och vi älskade varann. 

Utflykt till Pataholm... som typ inte var så mycket mer än det här. Plus en hattbutik och ett trädgårdscafé. Man ska ta turistbroschyrer med en stor nypa salt.

Oknö. 

Vackert. Vi promenerade på den långa stranden. Plötsligt sa det klafs klafs när vi gick och vi blev dyngsura om fötterna. Dagen innan hade det nämligen varit ett rejält regnväder och gräsmatten hade sugit åt sig vattnet som en svamp. Jag var inte glad på matte, blev ju genomblöt om tassarna. Hrmpf!

Fantastiskt klart vatten. 

Leker med såpbubblor. Matte blev väldigt fascinerad av att en del inte brast när de landade på marken. För visst ser det ut som ett grässtrå faktiskt sticker rätt upp i bubblan där till vänster i bubblan? 

Utflykt till Lövö naturreservat.

Hinder på vägen. Det här var svårt. Matte gick först och jag blev kvar på andra sidan. Det kändes som ett obestigbart hinder jag inte kunde ta mig över. Jag blev olycklig och försökte hitta annan väg över eller under. Jag tvekade länge och matte trodde att hon skulle bli tvungen att bära mig över. Hon ville inte det, dels för att hon var orolig att hon kanske skulle ramla med mig då trappan var brant och trappstegen ganska så smala och dels för att hon ville att jag skulle göra själv. Med lock och pock och med mycket pepp från matte tog jag till slut mod till mig och kom upp för de branta trappstegen och därifrån kunde matte lyfta ner mig (för ner kom jag inte själv). Jag var så duktig! Matte berömde mig massor. Det var himla bra att hon inte försökte bära mig. Visserligen är jag ganska curlad i en många sammanhang (ja mattte erkänner det) men man mår bra av att få klara sig själv ibland, att själv övervinna sin rädsla och ta sig över hinder på egen hand. Det är bra för självförtroendet. 

Väderappen i mattes mobil sa att det skulle komma regn på morgonen/fm men matte tittade ut och tänkte att ähh, näe det ser inte alls ut att bli regn. Väderprognoser är verkligen såååå dååliga ibland.  På vägen tillbaka till bilen kom de första dropparna och vi hann bara in i bilen så vräkte det ner. Vi fick ta fikan i bilen. Jag valde att inte kommentera.

Det fanns massor av trollsländor vidd stugan. Och getingar! Göta Petter så mycket getingar! Tror att de bodde under taket. =( Det gick inte att sitta ens på verandan utan att besväras av dem. Så trist. Och vad som var värre än getingarna var att det fanns väldigt mycket fästingar i området. Det var så jobbigt och matte kollade mig femtioelva gånger om dagen. 

Här står jag och plockar några....

Matte tittar alltid igenom min päls när vi lagt oss för natten. På lördagkvällen ser hon en pyttefästing som hon plockar bort och klämmer ihjäl. Sen ser hon någon till på lakanet och även i pälsen. Så små så de knappt syns. Hon plockar fram luppen hon använder när hon behöver plocka bort gruskorn från mina tramdynor och visst ser det ut att  vara fästingar. Fy f-n rent ut sagt! Hon ser ett par i min päls. Jag måste duschas! Hon bär in mig i badrummet och stänger in mig i duschkabinen och jag fattar ingenting! Så går hon ut och skakar sängkläderna så armarna nästan ramlar av. När hon kommer tillbaka står jag och darrar i duschen. Det är förstås synd om mig för jag fattar ju nada men inte läge att ömka mig så hon duschar mig en lång stund och torkar mig sen med hårtorken. Väl i säng verkar jag inte ha någon kvar på mig men hon ser att hon inte fått bort alla på lakanen. Inget annat att göra än att slita ut sängkläderna och köra dem i tvättmaskinen. Vilket drama! Matte tänker att det här är första gången hon tänkt på nackdelen med att låta hunden sova i sängen. Fast om jag inte hade sovit i sängen hade hon inte upptäckt dem och det hade nog varit värre. Matte fick bädda provisoriskt och nästa morgon körde hon tvättmaskinen en gång till. Hon sov inte så mycket den natten, kollade mig och sängen flera gånger. 

Kvällen efter såg hon att jag hade något litet kryp i pälsen igen. Jag måste ha gått vid en fästingkoloni eller liknande och fått på mig de här små.  Smp som krossad svartpeppar. Så äckligt! Och stora fästingar fick jag  ju också på mig på promenaderna. Inte kul! Vi är ju miljoner gånger större men tänk att  ett sånt där litet kryp faktiskt kan ta död på oss om oturen är framme. Även om risken kanske inte är så stor så förekommer det. Det var kanske 2-3 som hann bita sig fast annars var matte på och såg dem när de kröp i pälsen. Hon blev orolig för de där små och kände att nu får det bli fästingmedel. Rädd för att någon skulle bära på smitta. Hade någon av de där små bitit sig fast hade de det nämligen varit omöjligt att upptäcka dem. 

Och här ligger jag och plockar några.

Måndag morgon ringer hon till djursjukhuset i Kalmar och visst kan de hjälpa oss, en veterinär fixar recept samma dag eller dagen efter. Vi hade tur, hon fick recept bara någon timme senare och var då redan inne i stan och kunde hämta ut det och jag fick första tabletten Nexgard direkt. Matte hade ju redan innan  kollat med apoteket i Mönsterås att läkemedlet fanns så de hade reserverat den sista förpackningen till oss. Matte kan verkligen vara om sig och kring sig när det behövs. 

Förs var hon orolig för fästingsjukdom och sen var hon orolig för tabletten jag fick. Det är ju trots allt ett gift. När fästingen bitit sig fast får den i sig av medlet som påverkar  synapser så fästingen dör på grund av okontrollerad aktivitet i centrala nervsystemet. Låter ganska så olustigt, eller hur?! Om fästingar dör på det viset så kan man ju undra hur hundens s celler påverkas? Usch. Matte kände sig tveksam men med mängden fästingar och de där väldigt små fick det bli så. Men jag mådde bra och magen visade inga symtom alls vilket är vanligaste biverkningar. 

Matte försökte ligga och sola lite men det var svårt med alla getingar som surrade runt oss. Det var de där små ni vet, de som är enerverande närgångna. Men vi låg i alla fall en stund och även om det var väldigt varmt i solen skulle jag ligga nära. Jag tycker om att vara nära. ♥

När det blev för varmt och jag för flåsig gick jag och lade mig i det svala gräset i skuggan.

Lämnar man sin plats är det min plats.  

Jag är liksom superbäst på att leka "Hela havet stormar". Vinner varje gång.  

Go-frukost! 

Valnötssones med färskost och passionfruktscurd är sååååå gott hälsar matte. Receptet på sconesen hitttar du här: https://www.cervera.se/inspiration/recept/valnotsscones/
Har du inte provat passionfruktscurd så gör det, så smarrigt! Väldigt gott på rostad bröd också.

Granne med oss fanns Gårösmeden. Vi var inne där en gång och tittade på hans konstverk. Det var konstig konst. Ormar som kom upp ur en boll och andra lite märkliga och nästan otäcka saker. Men den här tyckte matte var rolig "Bultande hjärta". Han hade i alla fall fyndiga namn på sina konstverk, En annan hette Kopparorm och var en orm i koppar.

Kommer de snart matte?! 

Väntar på Lena & Tomas. 

Äntligen kom de och jag låter hela grannskapet veta att de är här. 

Bus.

Gos. 

Har strategiskt placerat mig mittemellan för att förvissa mig om dubbel dog gos. 

Hade det så gött så jag till och med missade haren utanför. I början var jag rätt mycket lös på tomten men när matte en dag såg rådjur springa över ängen precis utanför var hon lite mer restriktiv med det. Och sen såg hon harar så det var till att vara än mer uppmärksam när jag var lös.
En morgon när matte stod i köket hörde hon ett konstigt ljud från mig. Ett ljud som kom från långt nere i strupen. Som ett gruglande. Hon hade aldrig hört något liknande. Hon frågade hur det var fatt och när hon gick för att titta till mig stod jag som fastfrusen och stirrade ut med rest ragg. Det var mycket märkligt för först så såg hon inte katten, den satt nämligen på trappen med nosen mot gladörren. Oj oj oj, vilken himla tur att jag var inne och det var stängt! För när matte kom så blev jag helt till mig och började tokskälla och ville ge mig på den. Det tog en stund innan den gav sig av. Den kom på besök en kväll också men då sov jag och märkte ingenting, fast den jamade på utsidan. Ni kan ju tänka er hur det varit om Milou varit där..... =)

Middag ute med grannarna och jag är bästa hunden - igen! 

Mina fina. ♥
Jag blev väldigt olycklig när de åkte hem och försökte springa efter bilen, men jag satt fast i kopplet som matte förutseende nog hade satt på mig,

Marknad i Mönsterås. Jag fick stanna i stugan. Matte hade tänkt ta med mig men jag ville inte alls ut. Jag hade till och med bilselen på och allt men visade med all tydlighet att jag hade noll intresse av att bege mig någonstans så matte åkte själv. Jag hade det faktiskt bättre i stugan. 

Men hon tänkte på mig ändå, fick både handduk och hundgodis.

 Kan ni se Piff bland molnen? Eller är det kanske Puff?

Efter bara någon dag kom min moster och Rickard. Åh vad roligt med sällskap igen! Nu har jag fler att hålla reda på igen jag och lever upp av ansvaret det innebär. 

Bäst att ligga nära vara extra söt, det kan ge utdelning.

Vi skulle åka hem på söndagen och på lördagen åkte vi på utflykt till Kalmar. Matte och jag hade varit dit någon dag tidigare och tyckte dte var mysigt där. Vi lunchade på ett italienskt ställe och jag fick hundkex att mumsa på. Jag bet sönder kexet och tuggade i mig från marken. Matte såg att det låg två gamla snusprillor på marken men jag äter ju inte sånt så hon tänkte inte mer på det, förrän kexbitar hamnade väldigt nära en prilla och innan matte hann reagera åkte den med ner när jag tuggade i mig kexet. Hon ingrep snabbt och öppnade munnen för att få ut snusen men den hade slunkit ner. Jag åt en snus! Inte bra. Matte funderade och tänkte att det kanske nog inte var så farligt då den var förbrukad och säkert legat ett tag men kunde inte riktigt släppa det. Började googla och gav mig mer kex och vatten att dricka för att späda ut eventuellt nikotin. Moster kom på den briljanta idén att glass kanske kunde vara bra. så efter maten köpte matte en kula vaniljglass och jag fick nästan hela. Jag glufsade glatt i mig den. Moster är bara så himla bra alltså!! =) Matte var ändå lite orolig och försökte ringa till djurkliniken som hjälpte oss med fästingmedlet men det var bara upptaget. Hon ringde då till giftinformationscentralen och där blev hon lugnad. En prilla snus på en 14-15 kilos hund innebär ingen omedelbar fara och föranleder ingen åtgärd, dessutom var den som sagt begagnad så nikotininnehållet är ju mindre än i en ny. Men lite koll skulle matte ha ändå på symtom som illamående, kräkningar, hjärtrusningar, skakningar. Men inget hände, jag var precis som vanligt. Puh! Det var verkligen en händelserik semester det här. På ett sätt som vi gärna hade varit utan. Jag har skrämt upp matte på alla möjliga sätt. 

 De har roliga skyltar i Kalmar. Inne i stan fanns det en där det stod "Du är fantastisk" och nedanför fanns en bänk att sitta på. Matte hade gärna velat ta kort på den men det satt en heltatuerad muskelknutteman som såg lite barsk ut så det passade sig inte riktigt att knäppa av en bild just då, även om hans såklart också är fantastisk.

 Moster leker alltid med mig och det gillar jag skarpt! Hon hade med en leksak till mig och vi hade dragkamp så jag morrade och hade mig. Då är det bra!

 Jag vann!

 Bästa vinthundsleksaken är annars ett mjukt ridspö med en bit tyg fastknuten i änden. Sen är det bara att köra på! Kan tänka mig att för en hund som är riktigt traständ är det är hysteriskt roligt. Jag går också igång men tröttnar efter en stund. 

Uttråkad. Vad gör vi nu Moster?

Yoga tydligen! =)

Yeay, hemresa! Även om vi haft det mysigt är det underbart att få komma hem igen. Fästingarna och getingarna gav verkligen smolk i bägaren den här semestern.
Det var så roligt att komma hem. Första promenaden vi tog var såååå spännande! Det hade hänt jättemycket på de två veckor vi varit borta. Så många nya dofter och meddelanden att svara på.

Undrar vart vi åker på stugsemester nästa år? Någon som har något tips kanske?