Sorgens dag, mattes far begravs. Jag ska inte prata så mycket mer om det men ville bara berätta att jag fick var med. Där mattes far begravs får hundar vara med på ceremonin i kapellet och även ner till graven vid gravsättning. Det är fint tycker matte för det är klart att man vill ha sin närmaste familj med sig som stöd vid ett sånt sorgligt tillfälle. Det var lite konstigt med alla ledsna människor men jag skött mig jättefint. Tänk alltså, matte och jag delar verkligen allt, vi är tillsammans i nöd och lust och i glädje och sorg. Vad skulle vi göra utan varandra?!
Efter begravningen, hemma hos mattes mor, låg jag mest och sov i soffan för jag blev så trött av allt det här annorlunda jag var med om. Men en trevlig sak i sorgen var att mattes äldsta systerson spontant sökte upp mig och satt och klappade mig i soffan när de andra var i köket. Han är hundrädd men har lärt sig att accepterar mig för jag är ju stillsam och snäll (fast jag får inte bli för närgången eller skälla för mycket för det kan bli lite obehagligt) för han hälsar alltid och klappar lite på mig ibland och har till och med lekt lite med mig. Och nu satt han hos mig och vi hade en lugn och fin stund ihop bara han och jag. Kanske var det lite tröstande att sitta och klappa mig? Jag tror att han egentligen gillar mig mer än han vill erkänna men det får vi prata vi tyst om, det får nog stanna mellan honom och mig.
Mors dag och det firar matte med syster och mor På Zetas handelsträdgård med lunch och fika. Det är så mysigt där men den här gången fick jag stanna hemma hos grannarna.
Matte skulle fotografera och prova sig fram med olika kamerainställningar men dessvärre så så har objektivet gått sönder så det gick inte att fota som vanligt. Det måste ha hänt något med det på senaste wr-träningen. Dumt!
Här lite bilder från träningen. Gauss här på bilden har varit skadad och inte fått springa men nu är han tillbaka och det här är premiären för i år. Vi blev alla lite extra glada när han sprang. Heja Gauss!
Tror att kungen över trasan är ganska nöjd att vara tillbaka.
Angus.
Hehe.. "Om du flaxar med armarna så här så får du snabbare upp farten" ... eller vad är det Gudrun försöker demonstrera för Meya?
Handsläpp av hund kan se riktigt roligt ut. Ibland är det bilderna föra och efter själva loppet som är det roliga. Heja Gudrun!
Meya in action.
Att ha sällskap i soffan framför TV'n.
Att sträcka ut och samtidigt tro att man inte syns.
Att sova med huvudet på en kudde.
Att försöka få uppmärksamhet.
God morgon på er! Här ligger jag och visar upp mina fina kulor! Föga anar jag att det här är sista morgonen som kulorna finns kvar.
.jpg)
Nu är jag en ynklig stackare. Matte har precis hämtat mig från veterinären och vi ska strax åka hem. Operationen gick bra men jag känner mig lite konstig. Matte ville ju egentligen inte göra det här för det är ju ändå ett operativt ingrepp med allt vad det innebär men det var ett nödvändigt ont för vi kan inte leva med den stressen jag åter hamnar i i sällskap med andra hundar så då fick det bli så här. Vi kan ju inte hålla på och ge mig en spruta varje år. Trist men det är bara att gilla läget.
Hemma i mattes trygga famn och nu kan jag börja slappna av. Vi myste så här hela kvällen. Matte smekte mig och pussade massor på mig och det var så lugnt och skönt. På TV gick det ett program om hundar som far illa, "Hundens sämsta vän", som matte tittade på samtidigt som vi myste allt vi kunde. Hon blev väldigt ledsen när hon såg det för många har det riktigt hemskt och blir utsatta för vanvård och till och med misshandel och tortyr. Det är helt obegripligt. Jag får ju så mycket kärlek och omtanke och omvårdnad så att hälften av det skulle räcka långt för att
ge andra hundar en helt okej tillvaro. Tänk så olika hundliv man kan ha. Jag har haft en enorm tur som föddes hos en seriös uppfödare och sen hamnade hos matte, medan andra vovvar har haft en fruktansvärd otur både med uppfödare och ägare. Det är nästan så matte ville börja jobba på hundstallet efter att hon sett programmet.. men jag tror att hennes hjärta skulle förblöda... det räcker ju med att hon jobbet med kritiskt sjuka människor i 16 år med allt vad det inneburit.
Ni kanske såg att det var med en whippet i programmet? Det är söta Quino som vi träffat på wr-banan som vi även visat bilder på från träningarna. Han är bedårande och jösses som han springer efter trasan! Så fint att han har fått ett bra hundliv och mår bra.
Ni kanske såg att det var med en whippet i programmet? Det är söta Quino som vi träffat på wr-banan som vi även visat bilder på från träningarna. Han är bedårande och jösses som han springer efter trasan! Så fint att han har fått ett bra hundliv och mår bra.
Hmmm.. även i tvättstugan kan man avslöja en hjärntvättad klädtokig whippetägare. När jag var hos veterinären passade matte på att städa och tvätta och mina kläder fick tumla runt i maskinen. Det såg för lustigt ut med mina hundkläder som fyllde torkskåpet.
Mindre lustigt är det här, hittar ni fästingen?
Matte har redan plockat 3 st på mig som bitit sig fast. Förra året så var det kanske max 5 på hela säsongen.
Den här som hon plockade var så himla liten så det var rena turen att matte såg den. Den satt på ena bakbenet. Man fattar inte att något så lite kan göra så mycket skada och elände för att de kan göra både människor och hundar jättesjuka så att de till och med kan dö.
Det här är den bästa fästingplockaren hälsar matte. Den fungerar som delen på hammaren som man drar upp ut spikar med. Man kilar in fästingen i skåran och sen snurrar man och drar. Den stora för lite större kryp och den mindre för små. Utan den lilla så hade nog matte haft svårt att få bort den där lilla som satt på mig. de funkar väldigt bra på människor också förstås.
Trots fästingar och andra kryp så måste man ändå få vara ute i naturen och njuta av livet.
