I förrgår var jag på sjukhuset igen för omläggning av gips och sår. De gjorde även en kontrollröntgen och vi hade hoppats och trott att frakturen skulle vara läkt så jag skulle slippa gipset. Dessvärre var den inte helt läkt så jag skulle behöva gips 2 veckor till. Men såret jag har läker inte och har inte heller en chans att göra det så länge gipset sitter på... och med risk att det då kan behövas en plastikoperation med ny hud. Matte hade att välja på gips på och risk för sårkomplikationer eller gips av och hållas i ABSOLUT STILLHET i 2 veckor då frakturen blir oskyddad men att såret i alla fall kan få en chans till att läka. Svårt val men någon operation vill vi ju verkligen inte vara med om så det blev gips av. Jag måste nu vara fastbunden inomhus eller på annat effektivt sätt hindras från att varva upp eller börja rusa och busa. Det jobbiga i kråksången är att matte är beroende av att andra passar mig då hon inte får ledigt från jobbet och det är väldigt viktigt att man inte släpper på detta... hur synd man än tycker om mig! Det är ju lätt att vilja vara lite snäll mot mig och göra det då det ju inte syns på mig hur det står till i mig och jag kan bli så himla glad och vill springa och hoppa. Ingen har ju pratat med mig på mitt språk om detta så att jag också förstår vad det är som gäller... Heslt vill matte vara hemma med mig själv då hon vill ha stenkoll på mig men hon måste helt enkelt släppa på kontrollbehovet och lita på att de andra också tar hand om mig på samma sätt. Men det är förstås inte helt lätt (och rätt) att behöva lämna över ansvaret för sin hunds hälsa på andra. Men vi är så väldigt glada och tacksamma att vi har så fina vänner och familj som ställer upp och hjälper oss, utan er skulle det inte gå!
En deprimerande bild, jag sitter fast i rörledningarna. Men jag är mer på väg att somna än depreimerad faktiskt. Första dygnen har gått bra. Jag har än så länge accpeterat att sitta fast och varit lugn och en anledning är nog att benet känns helt annorlunda nu utan gips och det gör mig lite osäker. Kanske också att jag har lite ont igen då benet och såret inte är skyddat av gipset. 350 gram vägde gipset vilket är 3,5 % av min kroppsvikt så på en 70kilos människa skulle det bli 2,45 kg. Så man får ju säga att jag har varit riktigt duktig som gjort vacker tass med den där klumpen. Jag fick en snygg Sverigeflagga på gipset den här gången. Det passar bra då det kan bli svensk seger i både Eurovision song contest och i hockey-WM.
Häromdagen när vi var ute så stod jag plöstligt blixtstilla med stirrande blick, ut i tomma intet tyckte matte för hon förstod inte vad jag höll på med. Det var lite märkligt. Jag hade uppenbarligen sfått nos på eller sett något för jag rörde mig inte ur fläcken. När hon tittade närmare såg hon dessa 2 igelkottar som låg och kurade. Det var modigt av dem att ligga där i diket där det går förbi så mycket hundar. Vi tog ett kort och sen drog de sig sakta undan. Söta var de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar