Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

måndag 9 maj 2011

En kille i rosa

Dags för såromläggning på sjukhuset idag igen. Idag hade vi "inlämningstid" 11:20 så det var skönt att kunna ta det lite lugnt på morgonen. Såret såg nu bättre ut än senast så det går åt rätt håll. Det var väldigt skönt att höra även om vi hade det på känn redan eftersom jag mått så mycket bättre senaste veckan. Nästa omläggning blir om 3 dar och då hoppades matte att det också skulle bli röntgen igen men det verkar bli först nästa vecka. När jag var klar och matte hämtade mig visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta, jag hade ju
fått ett chockrosa bandage!! Okej, jag är förvisso fortfarande en supersöt valp men jag är ju en ung tuff kille liksom! Hur tänkte de?? Att jag är en dröm i rosa??? Jag kommer ju bli mobbad av grannhundarna!

Här har vi precis kommit hem och jag har intagit viloläge på balkongen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)