I helgen var det dags för WR igen. Idag fick jag inte springa ur box :-( utan det blev kortare sträckor för att jag ska bli mer tränad på trasan och att stanna kvar i sandgropen efteråt. Sen tyckte hon som höll i det att jag skulle springa med annan hund också men det kändes som det gick lite väl fort fram tyckte matte som inte riktigt förstod turordningen för tidigare har det sagts att hunden inte börjar springa med annan hund förrän den springet "rent" på på trasan.. men nästa gång så kanske. WR-damen menade att jag måste komma vidare för att lära mig så att jag kan börja tävla sen. Hon blev väldigt förvånad (nästan lite stött?) när matte sa att jag ju inte ska tävla, att vi gör det här som en kul grej för mig bara. Allt behöver väl inte gå ut på att tävla, eller vad säger ni?! Och för oss hundar så är dte ju ingen skillnad på att tävla eller att bara träna, vi springer ju på det där tyg-eller plaststycket som tokar oavsett.
Gauss, Poppy och Daphne.
Dagen till ära tog matte steget från kamerans automatinställningar till de mer manuella inställningarna. Resultatet blev att bilderna blev väldigt mörka så att det enda som syntes var hundarna mot en svart bakgrund. Dessbättre gick det att fixa till lite med redigeringen. Inte helt lyckat alltså. =)
När Gauss har sprungit klart är det två saker som gäller för honom, och det är att få av sig munkorgen och att springa till husse. Här gör han båda samtidigt.
Automatfunktionen på kameran inställd igen. =)
Tornet där maskinisten sitter.
Bailey som är riktigt traständ skulle få spinga med annan hund för första gången. När man gör det så får man springa med en hund som är helt fokuserad på att bara springa efter trasan och inte bryr sig om den andra hunden. Här får han springa med Daphne. På bilden pekar Johanna med hela handen och talar om för Linda att nästa gång är det faktiskt du som har på dig en enfärgad tröja! Så det så!! Hihi...
(fast egentligen så säger hon att hundarna ska starta lite närmare varandra)
Daphne låter Bailey ta trasan.
När Bailey sprang ensam första gången idag och tog trasan så slaktade han den nästan där i sandgropen. Han är verkligen tänd på det här!
När hundarna har stannat i gropen ska de fångas in och det är minsann inte det enklaste! Här har dock Christian det väldigt enkelt då Bailey står snällt och väntar på att han ska få på honom kopplet. Christian fotar mycket och han är grymt duktig. Matte hoppas kunna lära sig lite av honom. För att visa hur galen Bailey är på trasan och hur duktig Christian är på att fota så visar jag några bilder han tog på förra veckans WR.
Bailey kastar sig i fullt fart på trasan när den stannat.
Han går omkull..
snurrar runt...
och gör en saltomortal i luften. Men släpper trasan, det gör han ta mig tusan INTE!! Respekt Bailey!
Kung över trasan!
Helt otroliga bilder!! Man bara häpnar.
Poppy och Junior.
Azlan 7 månader.
Daphne ligegr och tar igen sig.
Medan Bailey vill jaga igen, och igen, och igen.
En ny stjärna på banan. Nelly.
Ibland behöver man hjälp att komma igång och springa på trasan. Vem tror ni vann?
Hon var riktigt läcker! Matte älskar den här färgen.
Jag tyckte också hon var läcker, undrar hur våra valpar skulle se ut?!
En till bild från duktiga Christian. När trasan har stannat där i sandgropen och hundarna fångats in plockar någon upp trasan och går tillbaka med den dit där nästa nästa hund ska starta ifrån. Gaja är visst väldresserad för hon tar själv med sig trasan tillbaka. Eller så har hon varit och handlat.
Utställningshund?
Lite bilder på mig blev det också och de var Bailey's matte Linda snäll och tog.
Här är vi redo för start. Jag är fokuserad på trasan som ligger i höger bildkant.
På två språng är det full fart. Usain Bolt har inte ens kommit upp ur blocken på den tiden det tar för oss att komma upp i full galopp.
1, 2 och 3 språng och så bara flyger vi iväg.
Och här är jag förstås på väg tillbaka till matte. =)
Adrenalinet pumpar och jag är redo för att köra en gång till.
Matte gosar lite innan jag ska släppas igen och här viskar hon i mitt öra att jag är bäst och finast och att jag är så duktig! Det gillar jag att höra jag fast jag inte riktigt förstår vad jag gjort som är så bra, jag menar, jag springer ju bara rent instinktivt efter den där fladdriga saken som försöker fly ifrån mig. Men är matte nöjd och glad så är jag nöjd och glad, och det är ju kul att springa,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar