Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

fredag 24 augusti 2012

Rundbana Åkers kanal 19/8

Söndagen den 19 augusti var det unghundsträning på Greyhound Park, Åkers kanal. Matte och jag åkte dit så att jag skulle få springa ett varv på den fasta haren. Och för att fotografera också såklart.

Bilder märkta med * är tagna av Linda Thulin.

Jag var jättenyfiken och försökte se vad som var på gång där ute på banan. 

Oj, en whippetrumpa!
Ah, härifrån ser jag mycket bättre. 

Elmo heter den här söta grabben. 

Och så blev det förstås bilder på hundar som jag inte har någon aning om vad de heter. 


Elmo hälsar på Truman. 

Och jag, ensam och olycklig när matte fotograferar.

Den här hunden tyckte det var roligare att springa och skutta än att bli infångad. 

Hehehe, fånga mig om ni törs!



Truman håller tungan rätt i mun.

Söta lilla Elmo med matte och husse.


Galna bilder blir det!

Hehe...


Söta Truman, en gång till! Ska det verkligen vara så matte?!

Han hoppade upp på baken på sin matte och skällde. Det såg roligt ut. Han var nog lite till sig av trasan och ville inte vänta på sin tur.

Knähund. 

Och jag ville ju inte vara någon sämre knähund jag, så jag hoppade rätt upp i knät på Linda. Jag hade det riktigt mysigt i hennes famn. 

Här flaggas det för start på haren för hund som ska starta ur box. 
*

*

*

  *
  *

*

*

En greyhound flyger fram på banan.


Och en till.


Mäktigt! Det går riktigt fort när en greyhound sätter fart. De kan komma upp i 70 km/h. Tänk på det nästa gång du är ute och kör på en 70-väg. Det är ganska imponerande, eller hur? En whippet kanske kommer upp till strax över 60 och det är ju inte så illa det heller!

Truman på banan.

Han kan också flyga.


Trasan stannar..

... och han också.
  

Det här vet vi inte vem det är, men visst blev det en läcker bild?
*

Samma bild men beskuren.
*

*

*

Första gången för Caera som den här tiken heter.
*

*

Hon tyckte uppenbarligen INTE om att ha munkorg på sig.
*

En annan filur (tror jag) som tyckte det här med trasa var roligt.
*

*

*

*

Och så blev det min tur. Linda var snäll och hjälpte oss med att släppa så matte kunde fotografera. För kan man hålla och släppa en trasgalen Bailey så kan man garanterat hålla mig, jag är ju rena barnleken jämförelse.

Men det var Katja som släppte mig sen och det gick ju bra det med. Linda vinkar för att visa att de kan köra igång haren.

Trasan är på väg och jag släpps alldeles strax.

Japp, nu kör vi! Snygg stilstudie på Katja också.

Trasa, here  I come!

Titta matte, jag kan också flyga!!


Gissa om matte gnisslar tänder över att hela jag inte kom med på den här bilden?! Tänk vilken perfekt bild det hade blivit! Kolla bara så otroligt snygg och elegant jag är i luften! Matte får gåshud.


Snyggt fotat matte!

Snyggaste whippetrumpan på banan idag.

Men det här är inte min grej. Jag skulle springa ett varv men redan efter första kurvan stannar jag och springer tillbaka. Vi testade 2 gånger men samma sak andra gången också. Andra gången var matte inne men jag sprang bara första kurvan då också, sen ville jag tillbaka. Hoppas matte har fattat nu att jag inte är så road av det här. Men lite konstigt är det för jag sprang ju som en tok på rundbanan i Västerås. Men det kan nog vara som Linda sa, att i Västerås så kanske Bailey fick igång mig när han själv var så taggad  och vi jagade upp varandra och sen så så sprang jag på av av bara farten på allt adrenalin vi var höga på. Men på Åkers kanal vill jag tydligen inte springa på, det har jag visat två gånger nu.
*

Nu vill jag åka hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar