Matte fotar på LC-träning 16/8

 Matte har varit iväg och försökt fota hundar som springer på LC vid Norsborgs vattenverk. Jag fick dessvärre stanna hemma då jag ska springa på rundbana om 3 dar. Hon hade fått låna ett mer passande objektiv till kameran från Charlie's husse som är fotograf. Det var ett riktig klumpedunsobjektiv och objektivet och matte var inte helt sams. Det var tungt och otympligt så det blev svårt att hinna med att följa snabba hundar för man ska samtidigt försöka hålla kameran stadigt. Utan att nämna några siffror kan vi väl säga att det blev många bilder på gräs eller gräs och en halv hund. Det är en svårt sport att fota hundar som springer så här fort. 

 Min kompis Bailey var först ut. Han visste vad som var på gång och blev smått galen bara av att bara stå bredvid och titta på när de lade banan. Matte filmade honom när han var som mest i gasen men dessvärre så blev filmen sedan raderad, klantmaja! Men det kommer att komma fler tillfällen att fånga cirkus Bailey. =)

 Att hålla hund i vänta på dunken i ryggen, som betyder att man ska släppa, är minsann inte lätt! Trasan har börjat gå och hunden gör vad den kan för att komma loss.

 Linda håller precis på att släppa och det var bra det för annars hade han nog kommit loss av sig själv. Han är verkligen traständ min gode Bailey.

 Kolla vilken kraft det är i det här avstampet! Och se vad glad hans matte är. =)

 Sen går det undan! 

Faktum är att han faktiskt sprang ikapp trasan. 

 Det blev någon sorts tjall på linjen där. 

 Sen var det jakt igen.

 Han var så snabb så han inte ens fastnade på bild.

Trasan har stannat och han går omkull när han bromsar in för att ta den.
Bailey har blivit mattes idol på banan. Han är bara för skön! Sååå synd att bilden blev suddig och för långt bort.

Han är snabbt uppe igen...

 ... för att visa vem det är som bestämmer.

 Jaha, och nu då?

Jag tror att han tycker att det är ganska skönt att matte kommer och hämtar upp honom. 

 Som sagt, att starta hund är inte lätt. Ni kan ju tänka er hur starka de här två är! Hundarna alltså.

 Startbilder blir väldigt roliga bilder, dels för att det är häftigt att se hur hundarna kastar sig iväg men roligast är ju att se hur människorna ser ut. Till vänster står Jessica och det är hennes två galgos Fonzie och Amanico. Det är förresten Jessica (Jecka) som har sytt min gröna sele. 

Det här blev nog de bästa bilderna för dagen. Riktigt snygga faktiskt!

 Sen var det dags för den här lille parveln att springa tillsammans med en kompis. Irländsk varghund är rasen.

Vi konstaterar att det är enklare att fota stora hundar.

 Matte är lite osäker på rasen, hon skulle vilja säga att det är en saluki men de brukar ju ha långt hår. Kan det vara en släthårig saluki?

 Snygg var hon hursomhelst!

 Afghaner tar man i alla fall inte miste på! De blir så häftiga på bild.

"Traspiloten". Det här var Christians första flygning som ansvarig pilot. Det gick finfint!

 En basenji.

 Först trodde matte att det här var en hane och sen att hon hörde att han bara var runt 7 mån. Det visade sig ju vara två fel av två möjliga. Det är ju Frances, som vi faktiskt har träffat på släphareträningen i Jordro en gång så det var därför hennes matte såg lite bekant ut, och hon har redan passerat 1 år. Matte var visst inte riktigt med på banan så det är bra att andra är det och kan tala om hur det ligger till. =)
Ser ni Frances blick? 

 Om ni inte har tänkt på det på de andra "släpp"-bilderna så ser alla hundägare så glada ut, precis som på den här bilden. Det är något alldeles speciellt att se sin hund försvinna efter trasan, de blir bara så glada av att se när vi springer.

 Frances.

 Hon kan redan det där med att flyga. 

 Men min matte hon kan minsann det där med att fota gräs! 

Och trasa!

 

 Och inte nog med det, hon kan fota lina också! =)
Om än suddigt...

 Hoppsan, nu kom hunden med i bild igen. Så tokigt! "Hej där" säger hon.

 Jag tror att hon tycker att den där mukorgen är bra irriterande, hon kan ju inte bita i trasan!

 My buddie Bailey! Så fin han är. Han fick springa en gång till och då tillsammans med en annan hund. Och det var inte vilken hund som helst utan en snygg tik! Jäklar vad jag hade varit avundsjuk om jag hade varit där och tittat på.

Här är hon, snygga Vilja. Jag undrar jag om jag hade kunnat koncentrera mig på trasan?

 Han låg lite efter i början. Kanske var han lite påverkad av Vilja och låg bakom och bara för att njuta av utsikten?

 Oj så snygga de är!

 Tjejeffekten gick snabbt över och jakten tog överhanden. Andra halvan av loppet var han riktigt på hugget och drog förbi Vilja.

Vilja må vara snygg men trasan är min tänker han nog.

Säger han hej till matte här tro?!

Först på trasan.

Han är riktigt grym på det här.

Sen backar han och låter Vilja få en stund med trasan också. Vilken gentleman! Sånt går säkert hem hos damerna.

******************************************************************* 

Men allvarligt talat?! Ska vi verkligen ha ett inlägg utan en enda liten bild på mig? Det känns inte helt bra.

Så där, nu känns det bättre! Så här kan det se ut när jag försöker komma åt datorn för att uppdatera bloggen. Att skriva på bloggen och fixa med foton och sånt tar sin lilla tid och det kräver verkligen sin hund.

 Tur att man får ta igen sig ordentligt mellan inläggen.