Matte hade en överraskning till mig härom kvällen. När vi gick ut på kvällspromenaden så visade det sig att vi skulle gå på hundpromenad med finaste Truman och hans lika fina matte Åsa. Vi hade en jättetrevlig promenad även om myggen gjorde sitt bästa för att förstöra för oss men alls vårt goda humör segrade i den kampen. Det hängde regn i luften men Åsa så med bestämdhet att det inte skulle komma att regna (hur gick det tror ni?) så matte gick in och hämtade kameran. Hon hade dock lika gärna kunnat lämna den hemma för bilderna var så misslyckade och hon blev så ledsen för det.Det var typ bara de här 4 som hon försökt fixa lite med som blev okej. Det var skymning ute så det kan ha varit att det var lite för dåligt ljus men jag tror nog mest på att matte lyckats ändra någon inställning på autofokus (utan att hon ville det) så att kameran inte hann med när vi var i rörelse. Verkligen jättetråkigt men det kommer nog fler Trumanträffar framöver.

Det fick bli stillbilder. =) Vi hann såklart med en del lösspring också och det är alltid kul. Jag plockade fram mitt gamla beteende och var på och "uppvaktade" honom rätt ordentligt när jag kom åt. Matte blev så olycklig för det har ju gått så bra sedan jag fick sprutan. Förra gången vi träffade Truman var han lite mer hård i leken med mig men det var han inte alls nu, det var lite tvärtom. Tyvärr så sa han heller inte ifrån när jag var på honom så då kör jag ju bara på för då är det ju okej. Att människorna säger nej hör jag inte ens. Kanske är det som Åsa sa, att när vi träffades förra gången hade jag maxeffekt av sprutan och det kände Truman av... och att han nu kände att jag var mer testosteronig än han då han är kastrerad.. och att jag i min tur kände av det riktigt tydligt. Matte var ganska så nedslagen när vi kom hem men jag kan ju inte rå för det liksom. Vi vill ju inte tillbaka till den där stressen jag var i med andra hundar.

En suddig bild på Truman men den fick vara med för att den var så fin ändå. Lite kan man kanske förstå att jag hade svårt att hålla mig ifrån honom, så fin som han är. Han har också vackra bruna uttrycksfulla ögon som jag har och jag är säker på att de går rätt in i hans mattes hjärta precis som mina gör för min matte. Det syns inte på bilderna här men Trumans ögon är mer bärnstensbruna medan mina är mörkbruna.
Här försökte vi få till en fin bild på oss men det var inte lätt då jag hade svårt att vara stilla och sen blev vi anfallna av en hel myggarmé så fort vi stannade. Det blev några snabba foton och sen vidare. 2 timmar senare var vi hemma igen och när vi var framme vid deras bil kom de första regnstänken. Helt otroligt vilken tajming vi hade! När matte och jag sjunkit ner i soffan 5 minuter senare öste det ner riktigt ordentligt.
Det hade kunnat både hagla och blåsa orkan, jag hade inte brytt mig för jag föll i koma nästan direkt.
************************************************************************
Dagen efter hade vi en träff med snygga Bailey och hans matte Linda. Det var ännu en trevlig hundpromenad och lösspring. Matte och jag gillar verkligen sånt här! Bailey och jag lekte ju så otroligt bra när vi träffades för någon vecka sedan men matte var lite orolig för hur jag skulle bete mig nu. Men det gick jättebra! De få gånger jag var på så vred han sig bort så jag inte kom till och så lekte vi istället. Bailey är ju inte kastrerad så kanske påverkar det mig i hur jag beter mig med dem.
Till mattes stora förtjusning så hade hon fått till det med kameran och fick många fina bilder. Vilken lycka! Sin vana trogen så bombaderar hon er här med ett par tre bilder.
"Jag ska köpa vingar för pengarna och flyga ut över ängarna.
... För det finns en särskild mening med att bara finnas till
Att göra det man måste är att göra det man vill"
(M Rickfors)
För oss är det att springa!
Bailey lurar mig med en snygg kroppsfint.
Sen lägger han sig och vilar.
Och hugger efter flugor.
Själv gör jag helst sånt inomhus.
Sen kör vi igång igen. Vi brottas och jagas om vartannat och turas om att vara den tuffa.
Jag kör med mina gänguruskutt.
Bjuder på lite cirkuskonster i farten.
"Och bilen går bra?"
Som ler och långhalm.
Och matte är glad att hon fick ännu en fin bild på whippetrumpor. =)
Hmm... även när jag ska vara farlig hund så ser jag nästan söt ut. Lite jobbigt. Men jag kan meddela att jag i alla fall låter som en riktig best.
Vi var inte stilla några längre stunder även om vi tog igen oss emellanåt. Det var inte lätt att få två uppvarvade hundar att sitta ner SAMTIDIGT för att få en fin bild, men det gick!
Svalkar mig i det svala gräset.
Vi leker följa Bailey.
"Hinner du inte med eller!?"
Ganska schysst kroppskontroll, skäller tillbaka och hugger efter honom fastän vi rejsar framåt.
Men kanske bäst att koncentrera sig på en sak i taget.
Det är nästan så man blir lite rädd....
Han ser bra grym ut.
Men mig skrämmer han inte.
Farliga hundar.
Oj då, ser ut som vi båda precis fått en snyting.
Men jag tänker inte ge mig förrän han ber om nåd.
"Jag ger mig! Jag ger mig! Nååååååååd! "
Men oj, han blev väl inte sur nu?!
Vart tog han vägen??????
Åååhh, där kommer han ju! Min polare Bailey. Och se så glad han är!
Nu är allt som det ska vara igen.
Matte undrar om inte jag har whippetvärldens längsta tunga?
Tungan slår ju nästan knut på sig själv i munnen på mig!
Visst ser vi ut att trivas där vi sida vid sida rusar fram över ängarna?
Titta! Han har en klo som är helt svart! Fascinerande.Det är hans signum. Jag gillar den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar