Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

onsdag 11 juli 2012

Min nya kompis Bailey

Idag har jag varit på hundträff med fina glada Bailey. Han är min nya kompis! Vi träffades för första gången på wr-träningen i helgen då vi hälsade lite kort på varandra. Vi blev väldigt lekfulla så så våra mattar tyckte att vi skulle få träffas en dag för att få leka ordenligt.

Och leka ordentligt, det gjorde vi!


Rejsade runt gjorde vi också. Jag jagade honom och han jagade mig.

Det var verkligen en toppen-träff! Bailey och jag var väldigt jämspelta i leken så vi hade superkul.
 Bailey's matte Linda var också jättetrevlig så matte hade också trevligt. Tänk så mycket trevligt folk vi lär känna! Jag tror verkligen att världen skulle se bättre ut och vara en snällare plats om fler hade hund.


Ser ni hur glad jag är?

Bailey blev helt slut stackarn. Ja, jag också som ni kan se uppe till vänster i bild.


Vi gillade verkligen varanadra.

Lite killsnack oss hundar emellan.
Douglas: Oj oj Bailey, du skulle ha sett bombnedslaget jag träffade på häromdan, värsta grymma tiken asså! Jösses vilka välsvarvade spiror hon hade och åh vilka vilka färger! Jag var tvungen att lägga in en stöt så jag gick fram och sa "Tjena kexet... står du här och smular?"
Bailey: Näe gjorde du verkligen det?! Att du bara vågade! Du är ju för cool Douglas!

Sen var det brottningsmatch igen.

Jag fällde honom med en halvnelson.

Sen berättade vi hemligehter för varandra, men på säkert avstånd så inte våra mattar skulle höra.

Det var en intensiv timme så vi fick oss en ordentlig urladdning. Vi tog korta vilostunder i buset och här ligger vi faktiskt och tar igen oss på avstånd. Men som ni ser så har vi full koll på den andre.

Nu har jag vilat klart, nu tar jag honom!

Nähä, vi skulle visst gå hem. Men vi måste absolut träffas igen. Han var en jättebra lekkompis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar