Igår hade jag tjejbesök. Matte hade bjudit in Lova med sin matte Caroline, som bor några dörrar bort, på en fika. Vi gick på promenader tillsammans innan jag skadade mitt ben men det var ju ett tag sedan nu. Nu har vi mest bara råkat på varandra när vi båda varit ute samtidigt. Då har hon rusar runt mig som en karusell, skällt och lekflirtat och varit jätteglad. Dessvärre så har jag inte kunnat vara lös för att leka med henne (matte har ju varit för rädd om mitt ben)... eller leka förresten, jag försöker ju ärligt talat mest bara komma upp och jucka på henne, men hon säger ifrån direkt så jag kommer inte ens i närheten. Idag tänkte matte att vi skulle kolla hur det går att vara tillsammans inomhus, för där kan vi ju inte springa iväg och de skulle ha kontroll på oss. Men skulle vi riva stället eller skulle det gå bra?
Så kom de då äntligen och Lova lufsar in som om det inte var något märkvärdigt och stort alls med att komma hem till mig. Skällde till mot mig några gånger när jag blev närgången och sen tog hon mitt tuggben och behandlade mig som luft!
???? Men Lova, nu förstår jag ingenting, ska vi inte busa?! Ute är du ju minsann så himla intresserad av mig och gör dig till och nu är det kalla handen? Som att gå från att vara en pigg, glad och fartig tonårstjej till att vara en gammal surtant. Jag är alldeles förvirrad. Det här måste vara Lovas elaka tvilling för det kan väl inte vara samma tjej? Eller är tjejer verkligen så här knepiga?
Hon visar tydligt att jag ska lämna henne ifred, hon har vänt ryggen till och kommer jag för nära så skäller hon till eller morrar lite... hon tror väl ändå inte att jag ska ta ifrån henne MITT ben. Men jag bryr mig inte om benen, faktiskt så hon kan få dem allihop bara jag får undersöka henne närmare och umgås. Men jag lyssnar i alla fall på vad hon säger och förstår att det är bäst att ligga lågt.
Får umgås lite med hennes matte istället. Lite uppmärksamhet ska jag väl ha ändå liksom?! Caroline är ju jättemysig förstås men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite snuvad på konfekten...
För Lova hon ligger bara och tuggar och tuggar.. och tuggar. Suck!
Guuuud vad tråkigt det här var. Jag kom ju av mig fullständigt. Vad konstigt det var det här. Vad är det för mening att gå bort på besök om man fullständigt ignorerar den man hälsar på hos? Så skulle jag aldrig göra minsann!
Jag försöker igen, kanske var hon bara lite blyg i början och vill leka nu? Men näe, hon vill fortfarande vara ifred och tugga. Men den här gången fick jag i alla fall en blick!!! YES! Vad den betydde vet jag dock inte för den var så snabb så jag hann inte riktigt uppfatta det.
Nu tycker jag nog att du ska gå hem Lova! Det här var ju inget roligt besök och nu är jag faktiskt jättetrött. så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar