Jag - en joggare.

När matte är ledig och ibland när hon jobbar kväll så beger vi oss ut till ågesta på förmiddagen för att motionera. Då tar vi en runda mellan 3.3 - 5,3 km beroende på humöret och hur mycket tid vi har på oss. För att det ska bli mer motion och jag ska bygga på mina muskler och styrka så joggar vi i korta etapper. Det är så bra i ågesta för var hundrade meter är uppmärkt så det är lätt att hålla koll hur mycket man springer. Vi joggar 100- 300m, går en bit och joggar igen och nu är vi  uppe i sammanlagt 1,3 km jogg. Det är kul! Och tänk så bra det är för matte också som nu kanske blir en joggare?! Jag är ganska oberörd men matte flåsar för oss båda istället. =) Vi bygger båda muskler och styrka, fast med helt olika utgångslägen kan man säga. Vi hinner med att busa i spåren också och har någon kontaktövning. När vi blivit varma och vi är ensamma i spåren får jag vara lite lös och vi busar, springer och har jätteskoj!

Matte hade hoppats att jag skulle kunna testa på race senare i höst innan de gör uppehåll för vintern men sjukgymnasten tyckte inte att det var en god idé. Förbaskat tråkigt. Men det är, precis som tidigare under den här resan, bara att lita på och lyssna på de som kan och vet om sånt här och göra som de rekommenderar för att inte riskera några tokigheter. Nästa år får blir ett väldans roligt år istället.

Här är en bild under jogg.

Tandborstning är ett nödvändigt ont. Tandkrämen är god men det är väl också det enda positiva. Jag tycker inte om det här speciellt mycket men låter matte borsta ett tag ändå. I början när jag var liten var hon jätteduktig och borstade varje kväll men sen har hon blivit lat och glömsk, fast hon kommer minsann ihåg att borsta sina egna tänder 2 gånger per dag som någon lite fint påpekade förut,  så nu blir det kanske varannan - var tredje dag. Klorna är hon dock duktig att komma ihåg att klippa varje helg. Det är mindre roligt med hygien och omvårdnad tycker jag.

Desto roligare att stå med huvudet i en kartong!

Eller att gosa med favorit-Tomas när grannarna är hundvakt.

Eller ännu hellre, hoppa upp och tjuva mat när folket tittar bort. Jag har förstått att det här inte anses vara fint bordsskick eller speciellt väluppfostrat, men det struntar jag högaktningsfullt i - jag är ju en hund för 17!