Ute-sim och träff med Alexander

I förrgår var vi till sjukgymnasten igen. Det var ett positivt besök! Hon tycket att jag jag kändes fin i kroppen, både i ryggen, bogen, och handleden, andra benet och ag hela jag!. Jättekul! Nu kommer vi öka på min aktivitet med längre promenader och några lite raskare promenader. Det känns verkligen kul! Det kunde inte komma lägligare för jag har kommit in i puberteten nu så jag nu har jag samlat på mig överskottsenergi i kroppen som jag måste få utlopp för. Vi ska fortsätta med vår träning, med pilatesboll, vacker tass och high five, stå-träning, massage med novafonen och promenaderna och så får vi ju inte glömma simningen heller.. fast mig gör det inget om vi skulle glömma den, tycker inte om den så jättemycket. Man kan inte säga att vi ligger på latsidan på semestern direkt. Vi har snart uppnått maxbeloppet som försäkringsbolaget står för vid rehabiliteringen (6000kr) så nu blir det till att passa på att simma gratis utomhus när vi kan. Flytväst är inhandlad och idag var premiärturen. Vi fick hjälp av Lena som fick hantera lina och kamera.

Jag plaskade mycket men med mattes hjälp så blev det ändå rätt hygglig träning för benet. Vi måste dock hitta ett bättre ställe att gå i på så vi kan gå längre ut. Här slammade jag upp botten rätt ordentligt med mitt plaskande. Vi körde 3 x 2 min idag också. Tror också att jag behöver komma ut mer och bort från bryggkanter och sånt för annars ser jag ju min räddning och plaskar hysteriskt för att ta mig dit och upp.

Skön vila mellan passen. Lena frågade innan om det behövdes badkläder men det tyckte inte matte, hon tänkte ju bara vada  i med uppvikta byxor och t-shirt. Hon hade dock med sig en torr tröja för den visste hon ju skulle bli blöt. Kan säga att hon inte var torr någonstans när vi var klara! Ibland kan hon vara bra dum min matte! Det var mycket stenar där vi gick i så hon trampade också i med sina foppatofflor (billiga kopioroch blev en toffel fattigare, sjöbotten tog den. Hon trampade ur skon och den sögs ner i slammet och försvann. Så kan det gå.. Tur att hon hade gummistövlarna med så hon hade något att köra hem i.

Jag simmade faktiskt lite med bakbenen idag. =) På det stora hela gick det rätt bra.

När det sista 2-minuterspasset var slut fick jag simma in till kanten så nu var min räddning nära. Här bottnade jag och står på bakbenen.

På torra land igen, vilken lättnad!

Igår fick vi besök av Petra och lilla Alexander som redan hunnit bli ett år. Vi har tyvärr inte träffats så mycket så det var nyttigt för oss båda att få ses. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om vår träff. Jag var nyfiken i början och var på och ville slicka och hälsa och det var kul med besök. Men sen började krabaten prata högljutt på sitt språk och for omkring med spattiga rörelser (han har lärt sig gå) så jag blev rädd och var reserverad och höll mig på avstånd.. det kändes säkrast så. 1- 0 till Alexander.

"Douglas, var är du?! Nu tar jag din koooojjaaa!"

Näe, nu får det vara slut på gästfriheten! Ta bort den där som kryper omkring i MIN koja! Jag tuffade till mig lite och vågade mig fram igen och så skulle jag tala om för honom  på mitt språk att det faktiskt var min koja så jag skällde till.. och då började han grina?! Jag förstod ingenting och ville mest bara gå över till grannen där det var lugn och ro. Men jag jämnade i alla fall ut ställningen så det stod 1-1 när de åkte hem. Efter besöket var jag helt slut, somnade på dörrmatten när vi hade sagt hej då. Grabben somnade visst också gott sen på tunnelbanan.

Sådär, nu är jag kungen i kojan igen.