Och det är faktiskt inte helt lätt att hålla reda på alla armar och ben då!
Och så har jag sovit lite till och ibland är det himla skönt att få sträcka ut sig riktigt ordentligt i sömnen.
Plötsligt var det så tyst och jag syntes inte till så matte gick och letade efter mig och hittade mig på mammas nya säng.
Efter en stund kände jag mig ensam och ville vara med så jag hoppade upp i mattes famn för att få både uppmärksamhet och gos samtidigt. Däremot så lade jag mig inte i vilka saker som skulle slängas, sparas eller till loppis.
Paus för glass och matte har mig hypnotiserad.
Den var så god så jag njöt med slutna ögon.
Det här är en ny bekantskap. Tillåt mig presentera Elvis!
Matte jobbar med Elvis husse Janne och matte tyckte det kunde vara kul för oss att få träffa Elvis.
Dock var inte Elvis och jag riktigt av samma åsikt. Kanske hade jag en dålig dag för jag var så kaxig mot Elvis så matte inte kände igen mig. Det var väl något han triggade igång i mig för jag "tryckte till" honom ordentligt som jag inte gjort med någon förut. Matte blev väldigt förvånad! Hade jag ätit något olämpligt till frukost som gjorde mig sån här? Det var nog tur att Elvis inte svarade upp för då hade det kunnat bli handgemäng mellan oss, så taggad var jag. Fast matte tar på sig en del av skulden till mitt beteende för vi skulle ju så klart ha träffats ute och gått en promenad tillsammans allihopa innan vi gick in. Matte vet ju det för hon släpper mig t ex aldrig lös med andra hundar som jag först inte fått känna av lite innan. Nu gick vi ju in till dem nästan direkt så vi hann inte kolla upp varandra först. Men det kan ju också vara så att vi faktiskt bara inte funkade ihop, alla hundar gillar ju inte alla hundar precis som att en del människor inte går ihop och det känner man direkt. På promenaden sen höll sig Elvis på tryggt avstånd från mig.
Det är bra att jag ibland påminner matte om att jag är faktiskt är ett djur som reagerar och agerar som den hund jag är och inte som den ljuva änglalika varelse hon annars är van vid. =)
Men rackarns söt är han den där Elvis, det får jag ge honom! Men han ser verkligen skeptisk ut nu.
Vi får se hur vi funkar ihop nästa gång vi ses... men det är tveksamt om vi är välkomna till dem igen för vet ni vad jag gjorde?! Jag BAJSADE i vardagsrummet!!! Jo det är helt sant! Jag bajsade inne hos dem. Matte trodde hon skulle dö för 3 finfina korvar klämde jag ur mig. 1 på golvet och 2 på mattan av koskinn. Matte bad så mycket om ursäkt men Janne tog det med ro, i alla fall vad han visade utåt. Han kollade om jag hade kissat också men det hade jag inte. Nu tror ni kanske att jag bajsade för att jag verkligen ville dominera Elvis på hans hemmaplan men så var nog inte riktigt fallet.Jag tvår mina händer även här för det var mattes fel att jag bajsade. Jag hade nämligen inte hunnit göra nr 2 innan och när jag sen fick påslaget av adrenalin i kroppen av att träffa Elvis så blev det helt enkelt för mycket. Som ni vet så har nöden verkligen ingen lag när nöden är som nödigast och matte säger ju att måste man gå så måste man gå och så var det för mig. Sorry Elvis! Matte tackar ändå sin lyckliga stjärna för att de var första bajset för det är ju nästan alltid fina fasta korvar då så nu kunde hon enkelt plocka upp dem och torka bort den lilla fläcken som blev kvar. Vilket elände det hade varit om det hade varit bajs nr 3 t ex. Hua!
Heja matte, vilka fina porträttbilder du tar!! Vilken sötnos!
Hemma igen och jag begrundar mitt möte med Elvis.
Och ligger sedan helt utslagen bredvid matte resten av dagen när hon vilar på soffan inför nattpasset.
Det tar på krafterna att vara en översittare och att bajsa borta.
Hur var det nu, visst var det en änglalik varelse jag var?!
Det var länge sedan vi var i Ågesta så nu var det dags för en tur där. Jag får springa lite lös och det är ju så en hund vill vara, lös och ledig och ett med naturen.
Plötsligt skriker min fjompmaja till matte till för hon har sett en liten orm! Det var visst en kopparorm.. som inte alls är en orm utan en ödla helt utan extremiteter så det korrekta namnet är kopparödla. Tänk vad man kan lära sig mycket på google! Vad den än ska kallas så innebar mötet att jag resten av promenaden fick gå i koppel. Dumma ödleorm!
*****************************************************************
Och ligger sedan helt utslagen bredvid matte resten av dagen när hon vilar på soffan inför nattpasset.
Det tar på krafterna att vara en översittare och att bajsa borta.
Hur var det nu, visst var det en änglalik varelse jag var?!
*****************************************************************
Här kommer 2 klipp från youtube som jag vill visa. De visar den där fina kärleken mellan hund och människa, och människa och hund. Det första klippet är en man som kommer hem efter att ha varit borta 6 månader. Filmen är underbar (amerikaner verkar helt galna på att visa och filma soldater som kommer hem till olika återföreningar, matte tycker det att han är soldat är mindre intressant för för hunden är det bara en husse som varit borta och hon blir överlycklig att han är tillbaka) så håll till godo! Det andra klippet visar en återförening mellan hund och husse efter 7 månader då hunden blev rädd för fyrverkerier och sprang bort. Matte önskar så att alla bortsprungna hundar kan få hitta hem till sina mattar och hussar som älskar dem så.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Så vackert....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar