Utställning

 

Uppe i ottan och rullade iväg med bilen kl 0715 för att vara med på en internationell utställning i Strängnäs som Södermanlands kennelklubb anordnade. Ingen aning om vad det var men vi skulle hänga med Bailey och Linda och det innebär ju alltid roligheter!
Men vad är hände?! Djur i bur??
Vi kom fram till ett stort hus med en himla massa hundar och människor och Bailey och jag blev såklart jätteglada när vi såg varandra.. och sen hamnade jag i buren?!? Jag förstod att det var något konstigt på gång, det låg liksom i luften. Jag var konfunderad. Jag hhar varit med på 2 utställningar men den senaste var minst 1,5 år sedan så det är nog raderat ur mitt minne.



Bailey skulle först ut i sin klass och här övningsstår han lite innan. Ser väldigt snyggt ut!



Hundutställningar är konstiga tillställningar. Här ska man springa runt på rad efter varandra i en cirkel och få till ett snyggt trav. Vet de inte att whippetar är gjorda för att springa i galopp bredvid varandra???? Det var bara 2 hundar i hans klass och Linda sa att de ofta ställt mot just denna hund och han har alltid placerats före Bailey. Men så blir det inte idag sa matte. =)



Men Bailey har inga problem med det här. Han har varit med förr.



Vad gör Baiely på bordet och vad är det där för skum gubbe?!

"Var är du kompis?"



Baileys motståndares husse spanar in konkurrenten, visst ser han lite nervös ut? 

"Kom igen katten, det svänger ju!" Den här hussen hade verkligen skön stil när han sprang.



Hehe, skönt att det var fler än jag som ville gå sina egna vägar.



Mmmm... Bailey blir nog svår att slå idag.



Men stilpoäng för hussens coola stil.

Och minsann om inte Bailey tog hem den här matchen idag! Det tyckte vi var jätteskoj! Vi kanske får ta och följa med som hans maskot fortsättningsvis?



Så var det dags för min klass, "öppen klass" för hanar och det var många hundar med. Det står ungefär lika många till höger om bilden. Usch nu var det nervöst för matte. Linda hjälpte till och fotograferade oss.

Skulle jag klara av att följa henne hyggligt eller skulle jag knixa med huvudet och vara loss och köra min egen uppvisning lös bland alla hundarna?



Var är du kompis?!



Jag ville inte riktigt som matte ville. Om någon tror att det är lätt att ta en hund i ett tunt koppel och springa runt i cirkel tillsammans med andra hundar och ha sin egen hund intill vid sidan sig tror de väldigt fel! Jag förstår inte alls grejen med det här så jag försökte gallopera iväg och drog ut åt sidan eller hamnade efter men det gick hyggligt ändå. Matte var mest lättad över att jag var kvar i andra änden av kopplet ända till slutet.

 



Och all heder åt min matte, för när alla andra sprang runt med sina hundar med seriösa stenansikten så skrattade hon och var glad för vi kunde ju inte mer än göra vårt bästa med att försöla få till det och hänga med de andra. Roligt att någon hade kul, tänkte jag.



Men kolla här!!! Snyggaste bilden på oss. Här ser det riktigt fint ut! Hoppas verkligen att domaren såg oss.



Nu kommer snart domaren för att titta närmare på just mig.



Han hälsade och jag fick in en liten slick på hans hand och sen klämade han och kände lite lätt på mig

Men vad gör han nu matte???



Först sprang vi varv med de andra hundarna och sen tittade han på mig på bordet och sen skulle vi gå fram och tillbaka på diagonalen och sen springa ett varv ensamma.

Det hade ju varit bra om det hade varit en grupp till före oss så vi hade kunnat se mer hur andra gjorde för vi stressade nog igenom det mesta tyvärr, nervösa och osäkra som vi var. Här t ex sprang vi och sen såg matte att alla andra gick den här sträckan för att sen springa i cirkeln. Jaja, petitesser tycker jag. Sen när vi hade gjort vårt varv så blev matte osäker på vad hon skulle göra nu så hon frågade de som stod på tur efter oss och fick ett halvsnäsigt svar att vi skulle ställa upp igen framför domaren. Tack för den tänkte matte, här var det minsann ord och inga visor! Hon undrade lite smått om en del tar det här på så sånt allvar så man inte är mer hjälpsam mot andra som bevisligen är lite lost samtidigt som hon det ju var bra att någon ändå ville slänga ur sig ett svar så hon inte hade behövt fråga domaren som stod med ryggen åt. Men det var bara att tugga i sig och tänka att vi kan en massa annat istället och vi är här för att lära. En reflektion mattre gjorde var att det inte är lätt att vara ny på en utställning, att det förutsätts att man redan kan och vet hur man ska göra, hur man ska springa med hunden och ställa och i vilken ordning saker ska göras. Vi har ju varit på några ringträningar men det kan inte alls jämföras med när det är skarpt läge. Man kan också undra hur mycket sånt spelar roll för domaren, att man kan och inte fumlar och gör bort sig? Men de tittar ju på så enormt många hundar under en utställning så det underlättar ju att ekipagen kan och vet. Sen matte, så kan man ju faktiskt välja att ställa på de mindre utställningarna där det kanske är mer avslappnat än såna här stora officiella spektakel. Värt att tänka på till nästa gång tycker jag.

 

Här är domarens bedömning av mig. Jag fick ett "Very good" vilket följer efter "Excellent" som ju är det bästa, så jag gick inte vidare ur min klass. Men vi hängde inte läpp för det. Matte tyckte nästan det var lite skönt för nu behövde hon inte bry sig om att göra fel eller vara nervös för att ställa mig en gång till. Omdömet är ju rätt fint även om det nog står ganska lika på de flesta hundar. Jag var ju en av de mindre hanarna (men med tillräcklig bröstkorg i alla fall!) och kanske tyckte han att jag var alldeles för söt för att vara en hane då han önskad ett mer könspräglat utseende på mitt huvud. Vet han inte att det är väldigt inne med HEN just nu???? Han kan nog inte ha tittat in i mina vackra djupa bruna ögon. Lite glad blev matte för att han ändå kunde se att jag rörde mig bra, då skötte vi oss ju riktigt bra ändå. Det där med bättre drive förstår både jag och matte precis, jag var ju måttligt road av att ranta-runt-i-ringen som en usel finsk boxare.

 





Då var vi färdiga så nu kan vi bara slappna av och titta på de andra hundarna.



Den här grabben gick det bra för.



Aha, det är så här det ska de ut?!



Kompisarna hänger i buren och tittar på medan matte låter kameran gå varm.



Knähund.



En knähund till.



Oj då, här kom måttstocken fram! Domaren kanske tyckte att han var väldigt hög och ville kontrollmäta.



Här har vi killen som vann, han som stod på bordet tidigare.Han står riktigt fint.



"Ta mig härifrån"



Nästa gång så ska matte också ha en massa godis att locka med. Nu blev det vara stressigt så hon glömde bort det helt så godiset låg kvar i fickan.



Det var trångt så vi satt nära ringen och när ekipagen sprang runt så blåste det av vinddraget.



Det här med att ställa upp korrekt kan vara lite pyssligt.



Championklassen.



Matte med fullt fokus på uppgiften. Åh vad det är roligt med utställning!!!



Där är han igen, han med den coola stilen, men här ser han ju tråkigt nog ut som alla andra.



Det är verkligen JÄTTEKUL med utställning.



Bailey gick ju vidare från sin klass så han fick vara med de stora grabbarna och tävla om bästa hanen. Linda håller tungan rätt i mun.



Visst är de duktiga?!



Min fina kompis! Han blev oplacerade i den här gruppen men det är nog bara en tidsfråga innan han börjar plocka skalper på utställningarna.



Han som vann i min klass tog även hem bästa hanen. Undrar vad just han hade som vi andra inte hade? Men det är ju lite skumt med en sån här bedömningssport, nästa utställning han är med i så kanske han inte ens går vidare.



Vi börjar bli lite trötta nu. Nu är det tikarnas tur och fastän de springer förbi precis utanför så är vi för trötta för att bry oss.



En saluki.



Någon som visste var godiset var.



Den här sköna liraren hade det bra. Låg på rygg i husses knä i och blev kliad på magen. Jag vill också!



Trevligt att Bailey låg skönt i alla fall.



Det var många fina tikar att titta på. Den här blev matte lite förtjust i.



Fining! Tänk er våra valpar!



Mmmmmmmatte! Efter att vi var ute på en snabbkiss så fick jag sitta i famnen och gissa om det kändes bra!





Åååååhh, titta på mig jag får också ligga i knät och bli kliad på magen. Matte är bara bäst! Och fast jag låg och bjöd ut mig så här så var det inga tikar som stannade upp när de sprang förbi i ringen. Konstiga damer...

 

 

 Jag vet faktiskt inte vem som myser mest här.

Bästa hane och bästa tik för dagen. Nu ska det avgöras vem som får BIR- Bäst i rasen.

 

Spänningen är olidlig, båda hundarna verkar vilja ha den.



 Mig kvittar det.
Om utställningen hade handlat om bästa gosaren så jag garanterat tagit hem samtliga priser. Det finns ingen som slår mig i det!!

 

Med drömmande blick blir vilar jag huvudet mot mattes hals där det är varm och skönt. Kanske drömmer jag om att ha en stor tjock fluffig päls som värmer mig kalla vinterdagar... ?



För precis bakom mig i blickfånget står den här varelsen. =)



Jag hade fullt span på matte när hon gick på toaletten och hade stenkoll på dörren hon försvann bakom. Så här glad blev jag när matte kom tillbaka från toaletten. Eller är det en gäsp?!

 

 Nu hemfärd men vi var bara tvunga att ta en bild på hallen innan vi gick. Jisses vad stort det var och det var lika stort åt andra hållet. Belysningen i taket var lite tuff.

När vi packade ihop kom en tjej fram och hälsade. Det visade sig att hon ville be om ursärkt för om hon hade låtit otrevlig när matte hade frågat vart vi skulle ta vägen efter att vi hade sprungit vårt varv. Hon sa att det ju var nog så jobbigt att vara ny på utställning så hon ville be om ursäkt för att hon inte varit mer hjälpsam. Matte visste ju inte vem som svarade för hon slängde ju bara ut frågan och hoppades på vägledning och hon tänkte inte mer på det sen, men visst var det trevligt att hon kom och pratade med oss efteråt. Det uppskattades! Matte hade ju ingen koll alls på vad de andra ekipagen i ringen höll på med för hon var så fokuserad på mig, och kanske var det likadant för de andra, att de var inne i sin bubbla med sin hund och därför lät det nog hårdare än vad det var menat. Slutet gott och allting gott! Nu ska jag äntligen få åka hem och jag kommer sova gott hela vägen ända tills matte stänger av motorn och säger att vi är hemma.

 

Trött, tröttare, tröttast. Söt, sötare och sötast. Matte säger till mig att hon åkte till utställningen med vackraste och finaste hunden och att hon även åkte hem med vackraste och finaste hunden, precis som det ska vara.

Jag har bara sovit sedan vi kom hem. Visst blir jag trött efter att ha varit på trasjakt eller när jag röjt med Bailey men så trött som jag blir efter en tillställning som idag saknar motstycke. Det är så mycket nytt och så mycket intryck att ta in så jag är trött även dagen efter. Det är ju inte så kontigt att jag blir mer trött av en sån här grej än efter t ex trasjakt för jag är ju gjord för att springa allt vad jag kan så det går ju liksom av sig självt utan att jag behöver tänka så mycket medan en sån här grej gör att det rör sig massor i huvudet på mig. Jag hoppas att vi inte ska göra det här igen på ett tag...