Agilityträning med kompisarna.

 

 

I helgen hade vi hyrt inomhushallen i Arninge igen för lite agilityträninge Här är hela glada gänget som var med denna gång: Baxter och Cesar med husse Finn, Milou med Susie, Bailey med Linda,  Poppy med Jennie, jag med matte (bakom kameran), Mazarin med Olivia, Nova, som hörde ihop med Gunilla med Vitesse på andra sidan och sist men inte minst Dafne med Johanna.

Vi hade hyrt hallen kl 12 - 14 men gruppen som var där innan drog över på vår tid och det tyckte våra 2-benta var dålig stil. Sen stannde de kvar en timme och fikade och tjattrade och var ganska högljudda så det var inte alls lika behagligt och stillsamt för oss som det var första gången vi var där då vi ju var helt ensamma. Nu blev det svårt för oss att koncentrera oss med allt ljud runt om.  När vi sa till fick vi till svar att sånt fick man räkna med. Men nu i efterhand när vi haft mejlkontakt med de ansvariga så menar de att så ska det så klart inte vara så vi ska få en träningstimme till godo. Det är bra, vi gillar när man ägnar sig åt kundservice!

 

 Korven är framplockad, nu kör vi!

 

 Milou tvekar och hittade något annat att göra men jag är på för jag vet ju att om man håller sig nära Susie så kommer det alltid en korv förr eller senare.

 

Om ni undrar över mina lindade tassar så är det inte svettband och inte för att verka extra cool (behöver inte sånt för det) utan det är för att förra gången skrapade jag upp ena trampdynan bak på tassen så det blödde och en hudflik hängde löst. Matte tyckte det var onödigt att det skulle hända igen så där av lindorna. Att det ser tufft ut blev en bonus.

 

 Milou har kommit i kapp och kolla här, jag har sprungit fram emot däcket och det ser ju faktiskt ut som om jag tänker hoppa igenom! På andra kurstillfället på den där riktiga agilitykursen vi går på, som var för 2 dar sedan så gick vi igenom det här hindret och då var jag rädd för det. Jag slog i första gången och sen fick vi jobba på att jag skulle våga mig igenom igen. Instruktören fick lyfta mig igenom och matte stod och lockade på andra sidan. Det var jobbigt. Men här ser jag inte ut att tveka

 

 Susie pekar "in där, och ut där" och jag hoppar!

 

 Matte blev jätteglad! Ingen tvekan alls från min sida. Jag tror att det var så att jag inte hann tänka så mycket den här gången, det gick av bara farten och Susie hjälpte mig fint från sidan. 

 

 Jag hoppade igenom flera gånger. Superkul! Matte var så stolt!

 

 Susie och jag hade kul.

 

Fast hon fuskar och springer på fel sida om hindret.

 

 Kö till slalomen.

 

 Då kör jag lite bus med Linda istället.
Matte säger så konstiga saker ibland... att däcket var ett svårt hinder för jag var rädd för det senast.. och att jag inte är intresserad av lek med leksak med henne på kurs för att jag har för mycket fokus på de andra hundarna. Öööhhh ??? Man kan ju tro att hon bara hittar på för idag motbevisade jag ju henne på båda!

 

 Bailey gillade det här och han var jätteduktig! Vi var inne hanar och tikar om vartannat så att det inte skulle bli så svårt för oss killar och det var nog bra. Fast Bailey och jag ville förstås busa och kuta ikapp ibland.. så då gjorde vi det!

 

 Grabbarna Grus.

 

 Stackars Milou, han var en av dem som nog stördes väldigt mycket av sällskapet som dröjde kvar och förde livliga diskussioner med hundar som ylade. Han var inte alls på hugget som han var förra gången. Det var riktigt tråkigt.

 

 Jag körde en liten fuling och lade beslag på hans matte en stund igen.

 

 Okej, däcket var lite jobbigt förut det erkänner jag, men det här A-hindret är läskigt faktiskt, det är högt där uppe.

 

 Hinderhopp i tre steg.

1. Man tar sats och hoppar upp.

 

2. Man flyger i luften över ribban.

 

 3. Man landar på andra sidan. Busenkelt.

 

 Bonus - man får beröm och godis.

 

Milou och Bailey i livlig diskussion.

 

 Hallå där i andra änden av tunneln! Finn lockar allt vad han kan i ena änden men Baxter (eller Cesar?) är tveksam.

 

Mazarin var på gång direkt! Han hoppade och gjorde konster redan innan han kommit fram till ett hinder i hopp om att det skulle ge godisutdelning.  



Hehe, vart tog Mazarin vägen undrar Olivia.



Resten av familjen tittar roat på.



Mazarin hade också roligt och titta så fint han ligger över hopphindret!



Olivia hade också roligt tror jag. Stilpoäng för hennes snygga löpning! =)



Mazarin har en annan hoppstil än vad jag har. Han liksom studsar upp..



och landar på bakbenen eller alla 4 samtidigt.



Och så kan han en sak som jag inte kan, han kan frysa i luften och liksom sitta svävandes i luften. Hur coolt är inte det?!



Vi gillar bajspåsen i bakfickan!



Söta Dafne med matte Johanna. Dafne verkade inte så road av hinder, däremot så var hon verkligen på hugget för lite lydnad. Titta vilken fin kontakt de har!



Och att få leka med matte var högsta vinsten.





De var riktigt duktiga och vi blev alla lite imponerade av dem.

 

Här kommer en annan söt tjej, Vitesse.. med blicken inställd på godiset.




 



Poppy-damen var också med och hon tyckte nog som Milou att det var lite för jobbigt med allt stoj runt om. Jättetråkigt att vår träning blev förstörd.
 

Poppy visar upp lite tricks istället.
 Tjejerna körde alltså en lite blandad kompott av hinder, lydnad, lek och tricks. Det sägs ju att tjejer kan göra flera saker samtidigt, kanske ligger det något i det?

 

Japp, Olivia gillade verkligen tunnlarna!



Mazarin var med på tåget!



Och hinner med att kolla av familjen i farten!



Hälsningsritual mellan Mazarin, Baxter och Cesar.



Bus!



Mazarin ser liten ut här mot de stora grabbarna. 2 mot 1, inte helt schyssta odds.



Men kolla den här bilden, den är ju bara för söt! Mazarin har ställt sig mellan grabbarna och sin familj som för att skydda "lillebror" Elliot. "Hit men inte längre killar!" 



Hoppsan, en olycka kommer sällan ensam.. och det gjorde den verkligen inte för jag tror att alla hundar kissade minst en gång inne på banan, även tikarna också faktiskt. Det är egentligen ett under att vi ens kan springa rakt igenom de där tunnlarna utan att fastna på vägen av alla dofter för hur många hundar har inte kissat där inne för oss? Sen var det ju full fart på oss nästan hela tiden så plötsligt behövde man ju kissa liksom och nöden har ju ingen lag.



Så här glad blir man efter att ha lättat på blåsan. =)



Bailey och jag kör ett varv med Linda.



Hehe, titta vilka olika tekniker vi har över hindret. Jag är mer som en häcklöpare och håller en låg profil strax över ribban (det är med häcklöpning som med störtlopp, all tid i luften kostar hundradelar) medan Bailey kör flying high och ligger högt över. Man kan också säga att jag går efter minsta motståndets lag, jag vill ju inte göra mer än jag måste. =)



Båda in i tunneln.



Tittut!



Och båda ut.



Jag in i tunneln men nu tog polaren utsidan.



Fast jag var snabbast fram till belöningen. =)



Men nu får han tunneln så tar jag utsidan.



Men se det ville han inte alls, han backade ut igen.



"Det är lugnt kompis, jag tar den så kan du ta nästa, okej?!"



"Se, det är hur kul som helst!"

"Okej, Dogge!" sa han och for igenom.



Och så mötte jag upp i andra änden.

På toppen hade man bra koll över resten av halen.



Lite trött nu. Tar igen mig lite för snart vi måste ju visa att även jag och matte jobbade. Linda och Susie hjälpt oss en del både med fotografering och med mig ute på banan så det blev väldigt många bilder på mig idag och det tyckte matte var extra roligt för oftast blir det mer bilder på andra hundar än på mig när hon fotar så här och på trasjakter. 



 

 

Ni som känner mig vet ju att jag ju tycker om att göra saker på mitt sätt och det gjorde jag även idag. Varför bara springa i tunneln, när man kan springa ovanpå den och när man även kan hoppa över den? Det är bara fantasin som  sätter gränserna.



 

Titta titta....



vi har också ganska fin kontakt. ♥



"Åker" slalom som värsta Ingemar Stenmark!



Så snyggt!



Och här var mattte imponerad, jag kunde ta mig runt mina pinnar trots att bästa kompisen stod och lurpassade på mig. 

Mazarin väntar på signalen...



Och där kom den! Fullt ös för att dutta nosen i handen.



 Samma sak igen fast liggande och han väntar på signalen.

 

Millisekunden senare så var han på språng, men inte för att han fick signalen utan för att Vitesse retsamt drog förbi precis framför nosen på honom och vips var husse som bortblåst. Jag tror faktiskt att hon gjorde det med flit.



Tror att Mazarin fattade lite tycke för henne och vem kan klandra honom för det? Vilken puma hon är!  



Men jag är mer svag för Dafne jag. Kan man annat än förälskas i denna uppsyn? 

 

Faktum är att jag tyckte väldigt mycket om Dafne redan första gången jag träffade henne, vilket var när jag var en liten knodd på 4 månader. 



Vitesse verkade digga Mazarin. De verkade funka väldigt bra ihop.

Mmmmmm... fin bild på Mazarin.
 

Det var fler som hade fin kontakt, här Elliot med sin huss.. förlåt pappa!



 Jag var framme och nosade lite på honom, han verkade inte så farlig men det är ändå bäst att hålla sig lite på avstånd.

Ja jag behöver väl nästan inte kommentera den här bilden tror jag. Sötaste finaste killarna på väg hem.