Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

fredag 22 februari 2013

Filmtajm.

 
Det finns tydligen konstnärliga och kreativa själar i Farsta.

Matte, varför ska du titta på TV när du kan titta på mig? Med mig får du ju både komedi, drama, romantik, thriller, dokumentär och naturprogram utan att behöva zappa på några kanaler.

Jag ligger och myser på Rusta-puffen. Sittpuffen från Rusta har verkligen blivit populär som hundbädd. Snart finns det nog i var och varannan whippets hem.



Min fina bror Oscar, som bor i Kalmar, har en också en Rusta-puff.
Foto: Marie Lundquist.

Fotosession, och jag är lagom intresserad.

Men jag gör mitt bästa för att bilderna ska bli vackra och eftertänksamma.
 
Gnuggar geniknölarna.
 
Hmmm... hur var det nu, e=mc2 ?


En sista close up och så får det vara bra!

 Matte har anmält oss till en utställning någon vecka in i mars. Bailey ska på samma så matte tyckte det kunde vara kul att vi också var med. Vi kommer dock inte gå i samma klass då jag är lite äldre än honom. Vi har bara varit på utställningar och då var jag ju liten så matte tyvkte att vi skulle utställningsträna lite. Det gjorde vi i ett garage med 3 andra som också hade kommit. Matte var imponerad över att jag kunde hålla mig till henne med flera andra hundar runt om. Men det här med springandet i ring tillsammans med de andar och sen ensamma i vår triangel är svårt. Jag är inte riktigt med matte då och vill gärna springa upp till hunden framför eller drar utåt och när det går lite fortare så vill jag ju dra iväg. Det var svårt. Jag förstod inte riktigt vad vi höll på med. Vi ska gå nästa vecka också och då vet jag ju att det här konstiga inte går ut på något utan att det bara är något vi gör och sen går vi hem igen. Matte är så konstig ibland....

Åh vad det är kul att hjälpa matte att bädda sängen!! Om jag ligger och sover någon annanstans så kommer jag rusande så fort jag hör henne lyfta och greja med täcket. Då är det lek!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar