Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

måndag 14 november 2011

Premiärtur i overallen.

Idag hade matte planerat att ta vi skulle ta en skogstur med grannen och att jag då skulle testa overallen för första gången. Jag kan säga att jag inte var på G när jag hade fått den på mig... jag såg minst sagt beklämd ut och ville först inte röra mig ur fläcken. Försökte inte ens gå ut utanför dörren. Matte kände sig lite elak men hon visste ju att det skulle gå över och att jag till och med skulle kunna luras till att springa i den, men när jag tog fram den där blicken och kroppshållningen som utstrålar förödmjukelse ja då var det inte lätt att låtsas som att det regnade. Jag gick långsamt och stelt i början och det var sååååååå synd om mig!

Och det är alltså så här jag ser ut bakifrån???? Hjälp så förnedrande! Det kan väl inte vara meningen att det ska vara så här för en hund?!

Men sen släppte det lite och efter ett tag glömde jag faktiskt bort att jag hade den på mig. "Vad var det jag sa?!" sa matte nöjt - jag låtsades inte höra.

Matte busar.

Matte har ropat på mig.

Ska vi fika snart?! Jag är nämligen helt säker på att det finns något gått åt mig i ryggsäcken.

Nähä, äh jag får väl tugga på saker i skogen istället då rå'.
Reflexen i jackan funkar.

Bark är gott att sätta tänderna i.

Jag tolkar Edvard Munch's "Skriet"

Och så är jag mig själv igen, skönt! Det var nästan lite otäckt det där...

Jag försöker fälla en tall.

Vackrast i skogen.

Jag sitter fint... för nu vankas det äntligen fika!

Jag fick korv! Jag är duktig och kan vänta på varsågod om jag måste. Det mesta av korven kastade matte dock ut så jag fick nosa upp den, det är ju så kul att söka.Alldeles för sent insåg jag att det var för att de skulle få sitta ifred med sin egen fika. Jag blev lurad där helt enkelt!

Jag fick smaka lite bulle sen ändå så jag var nöjd med min utdelning.

Jag tog Lena på en kort sprint på vägen tillbaka.

Japp, den går ju som sagt att springa i ! =)

Från att först varit väldigt avogt inställd till overallen måste jag säga att den faktiskt är helt okej! Jag kan springa i den och hoppa och skutta och jag är riktigt varm och go inunder. Och jag känner mig också mycket snyggare i den nu än när jag först fick på den, men allt klär ju såklart en skönhet.

4 kommentarer:

  1. Men så tjusigt! fattas bara mössa:)

    SvaraRadera
  2. Vilken fin overall, var har du köpt den? Jag hittar ingen som sitter bra på Poppy och hon fryser så på vintern. Fina bilder!

    SvaraRadera
  3. Underbar Douglas blogg och fantastiskt fina bilder. Han är en riktig liten pärla i sin nya overall.....fast han kanske hellre vill att jag säger "cool" ;)

    SvaraRadera
  4. Mössa är på G Lisa. =)

    Ja Jennie, det är inte lätt att hitta en overall som passar whippet/vinthund. Jag hittade den här när jag sökte på nätet http://topcanis.com/se/produkter/topcanis-produkter och det roliga är att det är en whippet som "marknadsför" den. =) Jag köpte min från http://hund-shop.se. M61 i jackan och C24 i byxan (frågade företaget vilken stlk det ska vara till whippet). Jag kan tycka att den kanske är lite öppen fram men man kan ju alltid ha en tröja på under när det blir ännu kallare.

    Tack Susie! Douglas tycker om både pärla och cool, men om andra hundar hör så är det cool som gäller förstås. =)

    SvaraRadera