Whippeten Kola är hemma igen. Han hittades på söndagen så han försvunnen i 2 dygn. Vilken lättnad och glädje att han återfanns så snabbt! Jag undar var han har varit och var han har sovit... hoppas att han inte var alltför rädd och stressad.
Hösten är vacker!
Vi ägnar hösten åt ensamhetsträning och åt att hitta en annan dagmatte/hundvakt till mig då det måste funka bättre för matte med hennes arbetsdagar. Vi har fått kontakt med en tjej som har en dagmatte-verksamhet och som planerar att öppna hunddagis nästa år. Vi träffades första gången nu i veckan och det kändes bra. Vi har också träffat den av tjejerna, Sussi, som jag kommer att vara mest med och matte tyckte att det kändes bra med henne också. Så nu håller vi tummarna för att jag och de andra hundar kommer funka ihop.
På vår första träff fick jag träffa Nelly. Hon la sig nästan direkt ner på rygg och jag blev lite ställd för det har ju ingen gjort förut. Jag började dock ganska snabbt att undersöka henne närmare. När jag tröttnade på det försökte jag vända på henne, det såg rätt lustigt ut. Hon var annars en pigg tjej så det var ett roligt möte.
Vi har träffat Sussi igen och nu senast hade hon med sig sin hund Rufus, en jack russel. Jag träffade honom bara som hastigast första gången men nu fick vi känna lite mer på varandra. Vi fick busa lite också.. och jag passade då på att nafsa lite i öronen, bland annat! Sussi hade sagt att Rufus är lite reserverad mot andra hundar och det var han lite med mig också men samtidigt var han väldigt nyfiken och bjöd in till lek han också.
Här är Sussi, jag och Rufus. Det ser ju väldigt lugnt och kontrollerat ut på den här bilden men det var bara en mikropaus.
Vi är snabbt på igen!
Matte undrar hur Sussi ska fixa att ta gå ut med mig och Rufus samtidigt. Jag drar som en oxe för att komma till "Ruffe" på andra sidan och han drar på sitt håll, antingen framåt eller mot mig och Sussi envisas med att vara i vägen för oss. Skönt att det är Sussis problem säger matte.
Här får jag en tillsägelse.. som jag nog varken hör eller ser.
Jag var nästan i koma resten av dagen efter mötet med Rufus. Nu måste jag vila och samla krafter för jag ska få träffa en whippet om någon dag.. men det vet jag ju förstås inte något om än.
Ganska snabb faktískt!
(men min nya kompis Mazarin är ännu snabbare)
På lördagen var det dags för en whippetträff. Jag skulle få träffa Mazarin, en fin kille som bara är några veckor äldre än mig. Det var etxra roligt att få träffa just honom då våra mattar har fått kontakt genom min blogg som hans matte hittade för ett tag sedan nu. Vi skulle ha haft en träff redan i jul/aug men det blev inte av och nu är jag ju dessutom helt frisk så det var kanske bara bra att det drog ut på tiden. Det var verkligen jätteroligt att träffa en kompis! Det var full fart på oss, vi lekta och sprang och när jag sen inte kunde hålla mig utan skulle börja jucka så var han duktig på att säga ifrån. Fast jag har ju minne som en guldfisk....
Mazarin sätter fart och jag gör mitt bästa för att hänga på men han är en snabb rackare! Jag är efter hela tiden men jag tycker att det är riktigt bra sprunget av mig ändå för jag är honom i hasorna hela tiden. Med tanke på att det faktiskt också är första gången jag springer så här med en annan vacker whippet så gjorde jag riktigt bra ifrån mig. Jag blev rejält andfådd och tungan hängde ner i backen men jag hade energi för en jumbojet så när Mazarin drog iväg hängde jag på.
Puh!
Gissa om det kommer att vara soff-mode på oss resten av dagen!
Nu ska vi bara vila oss. Vi fortsätter med inskolningen hos nya dagmatten nästa vecka.
**************************************************
Och så något väldigt väldigt tråkigt....
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Lilla Hjärtat
Min kullsyster Hjärtat finns inte med oss längre. Hon blev påkörd av en bil i går morse. Hjärtat var minst av oss sex i kullen. Hon var så liten så att det var tveksamt om hon skulle klara sig. Hon var en kämpe som ville leva och klarade sig...men nu finns hon alltså inte längre. Det är så ledsamt. Hon hade formen av ett hjärta på bakdelen så att hon fick heta Hjärtat var ju rätt på så många sätt. Vi sänder massor med varma tankar och medkännande i sorgen till hennes familj, som ju också var min familj mina första levnadsveckor.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar