Stickat var det här!

På middag hos grannen. Är allt verkligen till mig?! Och vin till maten, näe det börjar gå utför nu va?

Det här med att hjälpa till hemma, det måste jag nog erkänna att jag faktiskt är ganska dålig på. Jag gör vad jag kan för att slippa undan. Jag tycker ju att matte är som gjord för att sköta det här med markservicen. Här gör jag i alla fall en riktigt stark insats när vi ska bädda rent i sängen. Jag ligger och håller täcket på plats så att det inte plötsligt blåser iväg. 

Sleeping beauty.

ZzzzzzzZzzzzzz

Samma sovpsition men ur fågelperspektiv.

Jag har fått nya kläder, IGEN! Den här har faktiskt matte stickat själv. Jag är så imponerad! Hon hade ingen mönsterbeskrivning utan den är stickad utifrån en köpt stickad tröja jag hade som valp som mall. Jag har fått prova den mååååååååååånga gånger under arbetets gång. Matte är inte alldeles supernöjd med vissa detaljer men hon är stolt över att hon ändå fick ihop en så snygg tröja och jag verkar tycka att den är helt okej att ha på mig. Benen fick hon t ex repa upp och sticka om 3 ggr och så blev den för lös i halsen men det senare berodde nog mest på att när hon började sticka hade hon mer ont i fingret. Nästa tröja hon stickar kommer bli ännu bättre för nu vet hon ju vad hon ska göra lite annorlunda. Men det hade ju varit bra om hon hade skrivit ner maskantal, avmaskningar och ökningar och sånt, det var väldigt klantigt av henne att inte göra det allt efter som arbetet fortskred. Men men, vissa misstag måste man ju få göra själv liksom. Jag kan ju inte hjälpa henne med allt.

Jäklar vad snygg jag är!

Kanske finns det några smulor där uppe?

Fatta att matte har gjort den här själv!!! Den är ju så snygg! Grymt snyggt garn också, järbo's raggi med 70% ull.

Förfrusna whippetöron har vi inte hört så mycket om men för promenader i riktigt kalla vinterdagar har jag nu i alla fall fått den här mössan av mattes mamma. Den är också hemstickad! Första gången jag skulle prova den for jag runt som en karusell för att få av mig den. Den här gången fick den sitta kvar. Tack "mormor"!

Jag var för trött för att orka bråka med den.

Idag tisdag tog vi en tur runt Sätra äng för att se om vi skulle ha turen att se whippeten Noah som varit borta sedan i mars. Vi knatade runt ängen och upp i dungar och runt men inte en skymt av honom. Här sitter matte och dricker varm choklad och jag är på korvjakt. Jag var glad ändå fast vi inte såg någon Noah, för jag fick en hel massa korv på väg tillbaka till bilen som matte hade med för att kunna kasta till honom. Noah har alltså varit borta sedan mars, 8 månader... och han har setts i området bara nu i dagarna. Vilken kille det måste vara som klarat sig så länge där ute!! Han är grym helt enkelt! Men vilken fruktansvärd vånda detta måste vara för hans matte. Jag kan ju bara föreställa mig hur min matte skulle må om jag försvann....