Det har inte hänt så mycket de senaste dagarna. Matte jobbade i helgen så vi har bara gått mina motionspromenader och myst hemma. Igår dock så bröt vi stillsamheten riktigt ordentligt! Vi åkte till Marie i Enköping (http://www.pompecas.se/) för att köpa en mer passande sele till mig och träffa några av hennes whippettjejer. Hon skulle gå spår med 2 av dem och tyckte att vi skulle passa på att hänga med på det och det ville vi gärna.
Marie har 8 hundar hemma. Inte illa! Sköna damer allihopa och jag fick träffa några av dem.
Jag fick hänga med Mumlan och Shannie med Shannie till höger i bild. Den här bilden ser ju rätt trivsam ut, 3 whippetar ute på promenad sida vid sida. Men hahaha, där lurar jag er allt! En bild säger inte alltid mer än tusen ord.
För det mesta såg det nämligen ut så här. Tjejerna lunkade stillsamt på med sin matte... och jag, ja jag försökte vara på dem hela tiden och drog för att komma fram som om mitt liv hängde på det. De var dock duktiga på att säga till mig, de skällde till och markerade att "Nej! Jag vill inte ha dig på mig, håll dig på avstånd!" Men jag har ju tydligen minne som en guldfisk för jag glömde det samma sekund och var på gång igen. Marie skrattade mest åt mina försök och min iver och energi medan matte tyckte att jag var nog så jobbig. Jag flåsade också på som värsta snuskgubben som precis sprungit Stockholm maraton.
Ibland kände jag ändå att det blev för mycket för mig och behövde vila så jag satte mig ner korta stunder. Det var bara mikropauser dock för jag tänkte ju minsann inte låta dem försvinna.
Innan vår promenad så la matte och Marie spår i skogen. Det var spår med rådjursklöv och blod. Efter promenaden och en glasspaus, där jag gjorde mitt bästa för attt förstöra en trevlig stund genom att fara runt bordet för att komma åt tjejerna, var det dags att spåra. Marie instruerade matte hur hon skulle bete sig och jag gjorde mitt bästa för att försöka komma underfund med vad de ville att jag skulle göra. När jag satte ner nosen i backen sa de "Bra, spår" Så det verkade som om det var något sånt jag skulle göra. Och faktiskt, jag tog mig sakta fram i riktningen matte lagt spåret och fram till klöven! Yippie! Det var första gången jag spårat så jag var ganska duktig faktiskt, speciellt med tanke på den tuffa promenaden och glasspausen jag precis upplevt.
Sen var det Mumlans tur att gå samma spår och hon klarade det fint. Det här var hennes första spår också.
Sen fick matte se Shannie in action. Det var coolt! Det gick undan och hon tvekade inte mycket.
Jag fick vänta i bilen med Mumlan. Jag i baksätet och hon i bagageutrymmet. Hon lyckades ta sig igenom gallret och in i bilen och vi levde runt så vi fick igång varningsblinkern! Då fick jag bo där bak i skuffen för Marie sa att gallret inte gick att vika tillbaka åt andra hållet så hon skulle inte kunna komma bak. Men tji fick hon! För när de sen kom tillbaka så var vi båda där bak!!! Och jag var uppvarvad till max!
Dags att åka hem och här står halva gänget och tar farväl. Nu ska vi hem och laga mat för grannarna ska komma på middag.
Så här såg jag ut mest hela tiden. Var speedad och flåsade så tungan hängde utanför.
Hög på adrenalin och testosteron och med en blick som säger att jag inte riktigt är på den här planeten. Jag är så trött och slut men samtidigt så uppvarvad så jag inte ens vet vad jag heter. Vilken pärs det här var! Matte är helt slut hon också. Jag är ju världens sötaste och goaste men idag var jag ett litet monster som var både blind och döv för allt annat är de andra hundarna. Men det ska bli bättre! Hundkursen som börjar i mitten av augusti behövs.
Idag fick matte dock sin lilla "hämnd" för igår för jag tvingades ut för att simma igen. Bästa grannarna hjälpte oss och det gick bra. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att gå självmant ut i vattnet för att bada.
På kvällen tog vi en liten promenad ute i Ågesta med matttes systers familj och jag blev jättetrött! Det gick inte fort på slutet. Jag är fortfarande tagen av gårdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar