Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

måndag 22 augusti 2011

Släpp fången loss!


Förra veckan var vi till en sjukgymnast i Åkersberga, Therese Asplund, för en extra koll. Hon ordinerade stretchövningar för att få upp rörligheten där jag var stel och öm. Vi övar på det men det är inte helt enkelt. En del övningar går jättebra och är sköna och andra förstår jag mig inte alls på och vill inte vara med. Therese tyckte förresten  att jag var så himla snygg så när hon senare mejlade matte i en annan sak så frågade hon om inte matte kunde skicka en fin bild på mig. Coolt! Jag går verkligen hem hos människotjejer! Om det ändå bara hade varit hos tikarna jag gick hem...

Idag hade vi återbesök till "vår" sjukgymnast Anna. Det var kul att träffa henne igen efter 6 veckor. Vi hade ju väntat på svar idag om jag skulle få börja släppas lös. Hon tyckte jag kändes bra på det stora hela men spänd över ryggen på vänster sida. Det ska vi mjuka upp genom att köra med Novafonen varje dag tills nästa återbesök om 3 v. Det spända och stela är sviter efter att andra delar av kroppen har fått ta "stryk" för att kompensera för det gipsade benet och haltandet. Det dumma skavsåret jag hade har ju också gjort att armbågen ser annorlunda ut idag och det kan också påverka mig säger Anna. Det tar tid att komma tillbaka efter ett benbrott, det är ju inte bara frakturen som ska läka utan hela kroppen, med snedbelastningar och annat, som ska rehabiliteras och bli som vanligt igen. De flesta tänker nog att bara frakturen är läkt och hunden vill köra på som vanligt så är han/hon återställd och så önskar man ju verkligen att det var. Om jag varit med om något som inneburit mer ansträngning/belastning än vanligt, som t ex utställningen härom veckan eller hysteriska whippetpromenader, så märks det ibland i min gång/mitt trav i några dar efteråt. Det känns förstås tråkigt för vi tycker ju att allt ska vara bra nu. Anna sa att det kan vara så ibland och menade att massage och stretch blir viktigt i mitt hundliv då jag som vuxen kan komma att känna av tuffare aktivitet som race och annat mer än andra hundar. Okej säger matte, för friskvård är ju 1000 gånger bättre än sjukvård och rehabilitering. Det är bara för oss att öva mer på stretchen för att få till övningarna ordenligt. Men så till det viktigaste idag: JAG FÅR SLÄPPAS LÖS NU!!!!!!!!!!!! =D Förvisso bara några få minuter per dag och när jag är ordentligt uppvärmd men ändå. Vilken lycka!! Vi är sååååå glada för det! Nu blir det ännu roligare att gå på motionspromenad med matte. Vi gjorde faktiskt premiären nu i kväll tillsammans med grannen ute i Ågesta. I slutet av vår promenad fick jag springa av mig någon minut i jakt på en leksak och jösses amalia vad fort det gick. Så underbart att se! När jag var liten så väntade vi ivrigt på att värmen skulle komma så all kall snö skulle smälta så jag kunde börja fara runt, och när den väl gjorde det så bröt jag benet så idag var nästan första gången som jag egentligen sprungit på riktigt. Det är ju hur knäppt som helst! Det var verkligen på tiden!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar