Ringträning

På söndag ska vi ju på utställning och matte känner att vi behöver hundträna lite inför det. Hon hittade en drop in träning på gärdet så vi åkte iväg på den.

Här sitter vi och väntar på att den som ska hålla i det ska dyka upp. Det var ganska många hundar där, matte räknade till minst 15. Det gick bra så här innan. Jag var ganska lugn.

Sen började cirkus Douglas. Vi skulle gå i ring, de stora hundarna ytterst och de små hundarna innanför. Matte frågade instruktören vad jag skulle räknas som och då svarade hon att det berodde på hur snabbt jag kunde springa. Öööhhhh?!?! I så fall så skulle jag ju fått en egen bana utanför de stora hundarna!! Jag fick i all fall gå med de stora hundarna i ytterringen. Gå och gå förresten, jag försökte galopphoppa fram till hunden framför, eller dra bakåt åt andra hållet när matte fortsatte framåt när jag såg att jag hade en hund bakom mig, eller hoppa ut till vänster mot hundarna i ringen innanför. Jag gjorde precis allt utom att vara vid mattes sida. Det var en kamp! Jag var så till  mig så det inte gick att ha på mig halsbandet utan vi fick byta till selen så jag inte skulle göra illa halsen. Här har vi sprungit runt några varv och samlats för en liten genomgång innan nästa runda.

Sen var det dags för uppställning. Instruktören sa att jag kunde göra det här med de små hundarna så jag fick vila tills det var deras tur. Det tackade vi för. Det gick hyggligt att stå men när vi skulle springa vårt varv var det halabaloo igen. När det var dags för alla hundar att springa runt tillsammans testade vi att springa med de små hundarna men det var lika illa det. Den här kvällen var säkert jättebra träning för mig men vi var helt slut efteråt. Jag for ju runt som en duracellkanin och matte kämpade för att kontrollera mig. Hon hade ont i handen efteråt av att ha hållit emot i kopplet. Jag kan vara enormt stark. När instruktören sa att matte skulle jobba med sin attityd i ringen, alltså gentemot mig, genom att visa vad hon vill att jag ska göra så var hon gråtfärdig. Tack för den kängan liksom!

Jag är ju fortfarande liten och haft min skada med allt det hade med sig så man kan inte begära stordåd av mig så här. Det vet matte men hon tyckte ändå att den här kvällen var en plåga. Jag bidrog ändå finfint med att vara ett riktigt ordentligt störningsmoment för de andra hundarna! Det var ingen annan som ens var i närheten av att göra det lika bra som jag gjorde. =)