Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

tisdag 19 april 2011

Omgipsad

Idag var det dags för omgipsning. Åkte in kl 10 och var klar 6 timmar senare. Jag hade tyvärr fått ett litet trycksår av gipset men annars var det okej. Gipsbyte igen om 1 vecka.

Det gick mycket bättre den här gången och matte blev så glad när hon fick ut en ren och fräsch Douglas som var sig själv.. även om jag pipigt en del men inte ens i närheten av förra gången! De sa att man kan vara lite irriterd då det nya gipset känns annorlunda men att det ska gå över till i morgon. Sen blev det extra bra idag för jag hade fått ett sånt fint bandage runt gipset. Någon hade tagit sig tid att dekorera det med hjärtan! Det där lilla extra jobbet, den extra omtanken, betyder så mycket för anhöriga och, som matte nu kan skriva under på, också för mattar och hussar.  


Jag har vant mig vid mitt gips och börjar få fart hemma så där ordinerades burläge om jag varvar upp. Det är väl kanske extra viktigt nu att gipset ligger stabilt och stilla då jag hade ett litet skavsår. Vi har fått låna en bur av en matte i grannhuset. Vi har träffat på henne och hennes hundar några gånger när vi varit ute. Hon sa spontant i förra veckan att om vi behövde så hade hon en stor bur vi kunde få låna. Jättesnällt att spontant erbjuda sin hjälp fast hon inte känner oss. Idag antog vi erbjudandet. Sedan matte fick mig så har hon möts av så mycket vänlighet från främmande människor (och bekanta icke att förglömma!), vare sig de har hund eller inte. Tänk om vi kunde ha en sån inställningoch attityd till varandra i största allmänhet...
Nu när jag har piggat på mig vill jag också vara ute på promenader men det får jag faktiskt inte göra än säger veterinären, jag ska hållas i stillhet! Om jag fick bestämma så skulle jag glatt skutta fram på mina 3 hela ben för att det är ju så härligt att vara ute. Jag orkar ju också men det är inte min ork det hänger på utan läkningen i benet ska bli bästa möjliga. Bara ut för att göra nr 1 och 2 och nosa runt lite. Det är tufft men det är bara att hålla sig till direktiven så att det blir bra för framtiden.  Får sysselsätta mig med att tugga ben och leta godis hemma.

När jag var på sjukhuset passade matte på att åka köpa grejer till min koja som jag ska få på balkongen. Det kan bli något riktigt mysigt av det här. Hon ska bara få till något sorts solskydd att täcka över med och piffa till det lite mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar