3-armad bandit

Nu är jag tillbaka på banan igen! Har varit satt ur spel några dar efter min olycka för 4 dar sedan. Första dygnet var lite chockartad och jag hade ont och fick tillbringa natten och efterföljade dag på sjukhus för att få smärtstillande och gipsas. Efter utskrivningen var jag orolig både i kropp och själ, pep och gnydde alldeles för mycket för att vara okej, var rastlös och även flåsig och mådde inte alls bra. Troligtvis var det en reaktion på det morfonliknande smärtsillande plåstret jag hade på mig från sjukhuset tillsammans med en reaktion på hela situationen för gpisningen var okej. Från i förrgår så vände det och efter att mest ha sovit det dygnet kände matte igen mig. Jag får antiinflammatorsika tabletter och jag verkar inte ha ont. Det var 2 jobbiga dagar för oss som tog mycket energi. Nu har vi kunnat ta det lugnt så snart är jag som vanligtt igen, för det verkar ju som att den här knölpåken på höger framben är där för att stanna ett tag (om den bara inte var i vägen hela tiden!!). Matte har också hunnit bli sig själv efter att ha varit mycket olycklig och det är så skönt. Nu står vi inför nästa prövning och det är att jag ska hållas i "maximal stillhet" de första veckorna. Hur ska jag förstå det?! Kan tänka mig att jag kommer att vara ganska sur på och missnöjd med matte för att jag inte får busa med grannhunden, skutta runt ute, eller hoppa upp och ner i sofforna. Det kan bli jobbiga 3-4 veckor i gips och veckorna efter att det tagits bort. Giv oss styrka! Just nu är det bara ut och göra det jag ska och sen in igen som gäller, vilket jag inte protesterat emot. Vi får försöka gå ut lite oftare bara så jag får frisk luft i alla fall.