I förrgår var det en svart söndag, jag skadade mig i höger framben. När matte hämtade mig efter jobbet så busade vi lite i sällskap med 2 barn. Jag fick fart och sprang rakt in i ett av dem som hade stannat. Pang! Jag ylade hjärtskärande och matte plockade upp mig och uppskakade åkte vi hem för att med grannen Carolines hjälpa åka in till Bagarmossens djursjukhus, även om de först ville att vi skulle avvakta några timmar för det var nog bara en stukning. Men jag ville inte ens försöka sätta ner benet i marken så de fick snällt ta emot mig.

Jag satt och väntade 4 långa timmar men det var ju bara att gilla läget. Jag hade ont och höll mig väldigt stilla så jag brydde mig inte så mycket om något alls. När det blev vår tur fick jag äntligen smärtstillande och de tog en röntgenbild. Det visade sig att jag hade frakturer i båda benen i höger framben. Som tur var hade frakturerna inte gått rakt igenom. Jag blev inlagd för att få smärtstillande och en skena och matte fattade ingenting "Men ska jag lämna honom här??? Får jag inte med mig honom hem?" frågade hon veterinären en 3-4 ggr... nästan lite pinsamt så här efteråt. Nästa dag skulle hon få besked om ortopeden tyckte att det behövde opereras. Vi hade tur, frakturen låg så stabilt så det räckte med en gipsning. Jag hade tur som fick en sån här fraktur om man nu ska drabbas av en som ortopeden sa. Matte är så lättad att vi slapp en operation! Gips i 3-4 veckor och en beräknad läkning på 4-6 veckor. Nu är det viktigt att jag är stillsam och de näramste dagarna med den här kolossen på benet är väl inga problem men det kan bli svårt när jag piggat på mig lite.

Ingen vacker syn att skåda och det har gjort mycket ont i matte (och i mig) men det här ska vi få ordning på nu när chocken lagt sig och vi båda börjar landa. Gipset är stort och otympligt och gör att jag lätt tappar balansen och faller omkull men med någon dags övning så får jag nog koll på allt. Jag går även om det är stapplande men jag tar mig framåt! Jag fick plåster med Durogesic (ett narkotiskt preparat) första natten som skulle sitta 3 dar. Jag har varit orolig, har inte kunnat komma till ro och sova som jag verkligen skulle behöva, pipit och gnytt och varit rastlös kan man säga. Kan förstås bero på allt som hänt som jag ska försöka greppa. Det kan också vara så att jag varit hög på medicinen så matte tog bort plåstret i morse och hoppas att jag snart ska vara mig själv igen. Jag behöver få komma till ro och återhämta mig. Förhoppningsvis ska jag inte ha så ont enligt ortopeden för stabiliseringen med gipset är bästa smärtlindringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar