Skog

Matte har ledig dag och det innebär oftast att vi tar en tur i Ågesta eller ut i skogen. Den här dagen gick vi i Ågesta och solen strålade ner mellan träden.

Nästa ledigda dag blev en skogstur. Sol även denna dag. Jag älskar att springa lös i skogen! Jag hoppar och skuttar och far omkring. Tuggar lite bark och undersöker lite här och lite där. Jag är överallt och ingenstans på en och samma gång. Det finns faktiskt en tråkig sak med de här skogsturerna och det är att jag dras med en bromskloss till matte. När jag far lodrätt rakt upp för ett berg eller ner för en brant så envisas hon med att gå runt!! Åh, jag blir galen! Hon är ju så feg och långsam! Tänk bara så mycket mer skog jag skulle hinna upptäcka om hon i alla fall kunde ta samma väg som jag. Sen är jag ju inte så kaxig än heller så att jag vågar mig längre bort än att jag ser henne, vilket innebär att när hon viker av från vägen jag tog för att gå en lättare väg så måste ju jag springa tillbaka för att hålla koll på vart hon tar vägen. Nåväl, jag får helt enkelt gilla läget och glädjas åt att vi är ute i skogen tillsammans.

Tvärstopp!!! Vattenvarning!! Vi hittade ett litet vattenfall, en bäck sa matte. Jag var genast på min vakt och blev lite som förstenad för en stund.

Bäst att lägga benen på ryggen och hålla sig på torra land. Jag är verkligen värsta badkrukan, t o m den här lilla pölen aktade jag mig noga för. I medicinjournaler skriver man "cave" om det är något man inte tål, ex cave morfin. I min skulle det stå "cave bada i vatten"

Högsta punkten på vår promenad. Lite häftigt att se ut över trädtopparna.

Från toppen till botten

Härom dagen var vi på promenad med Anna, en kollega till matte som bor i huset bredvid, och hennes 2 hundar. Här leker jag med Viggo. Vi hade jättekul ihop. Han fick jaga mig för jag var snabbare - det var kul!

Memphis, den andra hunden, är en kinesisk nakenhund och han är tyvärr inte så glad i mig verkar det som, han morrar mest. Han fick inte vara lös med oss fast men han hade gärna velat för blev frustrerad av att stå fastkopplad när vi jagade runt. Tyckte lite synd om honom där ett tag men det var nog lika bra att han satt fast för annars hade han farit som en vante mellan oss så som vi höll på.

Viggo blev lite skitig kan man säga. Jag kan lova att han bara var lycklig för det för det visade ju att han hade haft skoj. Visst fryser jag i min korta päls men ack så skönt det är att bara kunna bli avtorkad med en handduk när man kommer in och så är det klart. Stackars Viggo får nog bada väldigt ofta. Och kammas. Och tovas ur. Han har mitt fulla medlidande, stackars hund.

Jahapp, så var det dags igen för det värsta jag vet - att simma. Jag kan inte med ord beskriva hur illa jag tycker om det så att ni verkligen ska förstå.. Idag fick matte faktiskt lyfta ut mig ur bilen för jag vägrade att hoppa ur själv när jag insåg var vi var. Om ni kommer ihåg från min date med Zooi för ett tag sedan så kunde inte ens hon, värsta snygga whippettjejen, få mig att gå ut i vattnet. Min avsky för vatten är starkare än mina drifter. Det värsta med att ha brutit benet är utan tvekan att ha tvingats att simträna. Jag ska aldrig mer bryta något ben för det här vill jag inte utsättas för igen. Mössan som jag fick häromdagen skulle jag gladeligen gå ut med varje dag och jag kan t o m ta förnedringen att visa mig ute med en Bunny-kostym, ni vet en sån där rosa kaninkostym med en pälsboll bak, bara jag ALDRIG MER behöver simma. Förstår ni hur illa det är då?

Jag vill verkligen inte vara här. Herregud! Jag är en hund, inget vattendjur!!!!!

Här kommer ett huvud flytande. Resten av mig ligger hemma nerbäddad i soffan, där en whippet ska vara.

Kraftiga simtag ändå när jag väl simmar på. 

Hehe, kolla den lilla snoppen.

Var det någon som sa bubbelpool? Inga problem, det fixar jag!

Jag försöker mest bara ta mig upp. Antingen här eller vid bassängkanten. Till min stora förtret kommer jag inte upp. Jag är olycklig och frustrerad.. och matte är just nu världens hemskaste matte. Det är meningen är att jag ska simma minst 25 min men matte blir blödig och släpper upp mig innan jag ens kommit till 20 hemska minuter. Hon har inte hjärta att tvinga runt mig mer, hon står helt enkelt inte ut med att se hur jag fryser så jag huttrar och att jag verkligen vantrivs där ute i vattnet. Vi har dock 2 gånger kvar på simkortet och vi ska gå gå dem säger matte men jag tror att jag kommer undan med bara 20 min då också. Efter sista gången ska vi fira att det är slut med simningen för matte vill inte heller göra det här mer nu, när vi inte måste. Vi lider ju båda två av det fast på olika sätt. Jag får springa i skogen och med kompisar istället för att bygga muskler och det är det bästa beslut hon någonsin har tagit tycker jag. Nu är ju matte plötsligt världens bästa matte igen! Sen sa hon faktiskt något om att vi skulle äta riktigt gott till middag sista gången. Jag ser verkligen fram emot det, hoppas sista gången kommer snart.

Stickat var det här!

På middag hos grannen. Är allt verkligen till mig?! Och vin till maten, näe det börjar gå utför nu va?

Det här med att hjälpa till hemma, det måste jag nog erkänna att jag faktiskt är ganska dålig på. Jag gör vad jag kan för att slippa undan. Jag tycker ju att matte är som gjord för att sköta det här med markservicen. Här gör jag i alla fall en riktigt stark insats när vi ska bädda rent i sängen. Jag ligger och håller täcket på plats så att det inte plötsligt blåser iväg. 

Sleeping beauty.

ZzzzzzzZzzzzzz

Samma sovpsition men ur fågelperspektiv.

Jag har fått nya kläder, IGEN! Den här har faktiskt matte stickat själv. Jag är så imponerad! Hon hade ingen mönsterbeskrivning utan den är stickad utifrån en köpt stickad tröja jag hade som valp som mall. Jag har fått prova den mååååååååååånga gånger under arbetets gång. Matte är inte alldeles supernöjd med vissa detaljer men hon är stolt över att hon ändå fick ihop en så snygg tröja och jag verkar tycka att den är helt okej att ha på mig. Benen fick hon t ex repa upp och sticka om 3 ggr och så blev den för lös i halsen men det senare berodde nog mest på att när hon började sticka hade hon mer ont i fingret. Nästa tröja hon stickar kommer bli ännu bättre för nu vet hon ju vad hon ska göra lite annorlunda. Men det hade ju varit bra om hon hade skrivit ner maskantal, avmaskningar och ökningar och sånt, det var väldigt klantigt av henne att inte göra det allt efter som arbetet fortskred. Men men, vissa misstag måste man ju få göra själv liksom. Jag kan ju inte hjälpa henne med allt.

Jäklar vad snygg jag är!

Kanske finns det några smulor där uppe?

Fatta att matte har gjort den här själv!!! Den är ju så snygg! Grymt snyggt garn också, järbo's raggi med 70% ull.

Förfrusna whippetöron har vi inte hört så mycket om men för promenader i riktigt kalla vinterdagar har jag nu i alla fall fått den här mössan av mattes mamma. Den är också hemstickad! Första gången jag skulle prova den for jag runt som en karusell för att få av mig den. Den här gången fick den sitta kvar. Tack "mormor"!

Jag var för trött för att orka bråka med den.

Idag tisdag tog vi en tur runt Sätra äng för att se om vi skulle ha turen att se whippeten Noah som varit borta sedan i mars. Vi knatade runt ängen och upp i dungar och runt men inte en skymt av honom. Här sitter matte och dricker varm choklad och jag är på korvjakt. Jag var glad ändå fast vi inte såg någon Noah, för jag fick en hel massa korv på väg tillbaka till bilen som matte hade med för att kunna kasta till honom. Noah har alltså varit borta sedan mars, 8 månader... och han har setts i området bara nu i dagarna. Vilken kille det måste vara som klarat sig så länge där ute!! Han är grym helt enkelt! Men vilken fruktansvärd vånda detta måste vara för hans matte. Jag kan ju bara föreställa mig hur min matte skulle må om jag försvann....

Lite bilder

Jag har varit på inskolning några dagar hos min nya dagmatte och det har funkat jättebra! Matte hoppas verkligen att det här kommer att funka för oss för det är ju toppen för mig att få socialisera mig med andra hundar så här. Nu senast var jag ivrig på att få komma in till Sussi och jag och Rufus blev lite bundis den dagen. Matte fick höra att vi hade lekt och sovit och jag hade inte visat något ofredande beteende alls, vilket ju annars varit det enda jag försökt göra på andra hundar. Jag kommer även att få träffa och umgås med andra dagishundar så jag hoppas verkligen att jag kan vara en av deras hundar.

Stina, min uppfödare, sa en gång att om man inte vill ha sin hund i soffan eller i sängen så ska man nog inte ha en whippet och jag kan bara hålla med och säga "Stina for president!" Så himla rätt hon har!

När det är läggdags parkerar jag mig gärna mitt i sängen och försöker se så gosig och underbar ut som jag bara kan så matte får svårt att knuffa mig åt sidan, hon anser nämligen att sängen inte är min, men det är ju faktiskt precis just det den är!! Någon enstaka gång när jag hunnit somnat som ett litet barn så har hon inte haft hjärta att flytta på mig och då får jag ligga kvar som kung på min tron... och hon tittar på mig med kärlek och har svårt att fatta att den här änglalika hundenockså kan vara en liten terrorist. Jag har matte lindad runt min svans.

Ibland kan man tro att en del foton är arrangerade men så är de inte. Matte har bytt till duntäcket och hur varmt och gott är inte det?!?! Den här morgonen när matte klev upp så låg jag kvar med endast huvudet under täcket. Det blev förstås kallt när jag blev ensam så då kröp jag helt enkel in under täcket hela jag. Bara svansen blev kvar utanför.

Kan det inte hända något snart?

Har ni sett mina snygga s-formade "polisonger"? Jag har som en tuppkam i pälsen från örat ner på halsen och en likadan på andra sidan. Jag har ganska mycket päls om man jämför med andra whippetar vi träffat.

Begrundar livet.

Jag hör vad du säger, men det går in genom tratten och ut genom hängörat. Och jag vill INTE gå ut just nu!

Ute på strandpromenad i solen.

Härligt!

Premiärtur i overallen.

Idag hade matte planerat att ta vi skulle ta en skogstur med grannen och att jag då skulle testa overallen för första gången. Jag kan säga att jag inte var på G när jag hade fått den på mig... jag såg minst sagt beklämd ut och ville först inte röra mig ur fläcken. Försökte inte ens gå ut utanför dörren. Matte kände sig lite elak men hon visste ju att det skulle gå över och att jag till och med skulle kunna luras till att springa i den, men när jag tog fram den där blicken och kroppshållningen som utstrålar förödmjukelse ja då var det inte lätt att låtsas som att det regnade. Jag gick långsamt och stelt i början och det var sååååååå synd om mig!

Och det är alltså så här jag ser ut bakifrån???? Hjälp så förnedrande! Det kan väl inte vara meningen att det ska vara så här för en hund?!

Men sen släppte det lite och efter ett tag glömde jag faktiskt bort att jag hade den på mig. "Vad var det jag sa?!" sa matte nöjt - jag låtsades inte höra.

Matte busar.

Matte har ropat på mig.

Ska vi fika snart?! Jag är nämligen helt säker på att det finns något gått åt mig i ryggsäcken.

Nähä, äh jag får väl tugga på saker i skogen istället då rå'.

Reflexen i jackan funkar.

Bark är gott att sätta tänderna i.

Jag tolkar Edvard Munch's "Skriet"

Och så är jag mig själv igen, skönt! Det var nästan lite otäckt det där...

Jag försöker fälla en tall.

Vackrast i skogen.

Jag sitter fint... för nu vankas det äntligen fika!

Jag fick korv! Jag är duktig och kan vänta på varsågod om jag måste. Det mesta av korven kastade matte dock ut så jag fick nosa upp den, det är ju så kul att söka.Alldeles för sent insåg jag att det var för att de skulle få sitta ifred med sin egen fika. Jag blev lurad där helt enkelt!

Jag fick smaka lite bulle sen ändå så jag var nöjd med min utdelning.

Jag tog Lena på en kort sprint på vägen tillbaka.

Japp, den går ju som sagt att springa i ! =)

Från att först varit väldigt avogt inställd till overallen måste jag säga att den faktiskt är helt okej! Jag kan springa i den och hoppa och skutta och jag är riktigt varm och go inunder. Och jag känner mig också mycket snyggare i den nu än när jag först fick på den, men allt klär ju såklart en skönhet.