Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

torsdag 1 december 2011

Skog

Matte har ledig dag och det innebär oftast att vi tar en tur i Ågesta eller ut i skogen. Den här dagen gick vi i Ågesta och solen strålade ner mellan träden.

Nästa ledigda dag blev en skogstur. Sol även denna dag. Jag älskar att springa lös i skogen! Jag hoppar och skuttar och far omkring. Tuggar lite bark och undersöker lite här och lite där. Jag är överallt och ingenstans på en och samma gång. Det finns faktiskt en tråkig sak med de här skogsturerna och det är att jag dras med en bromskloss till matte. När jag far lodrätt rakt upp för ett berg eller ner för en brant så envisas hon med att gå runt!! Åh, jag blir galen! Hon är ju så feg och långsam! Tänk bara så mycket mer skog jag skulle hinna upptäcka om hon i alla fall kunde ta samma väg som jag. Sen är jag ju inte så kaxig än heller så att jag vågar mig längre bort än att jag ser henne, vilket innebär att när hon viker av från vägen jag tog för att gå en lättare väg så måste ju jag springa tillbaka för att hålla koll på vart hon tar vägen. Nåväl, jag får helt enkelt gilla läget och glädjas åt att vi är ute i skogen tillsammans.

Tvärstopp!!! Vattenvarning!! Vi hittade ett litet vattenfall, en bäck sa matte. Jag var genast på min vakt och blev lite som förstenad för en stund.

Bäst att lägga benen på ryggen och hålla sig på torra land. Jag är verkligen värsta badkrukan, t o m den här lilla pölen aktade jag mig noga för. I medicinjournaler skriver man "cave" om det är något man inte tål, ex cave morfin. I min skulle det stå "cave bada i vatten"

Högsta punkten på vår promenad. Lite häftigt att se ut över trädtopparna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar