Charlie, älskad och saknad ♥

Livet är ibland väldigt grymt med många smärtsamma händelser man måste gå igenom. Att förlora någon man tycker om är en sådan händelse och det kommer ju de allra flesta av oss att vara med om någon gång i livet. Som hundägare vet man att det är ett faktum, för vi hundar lever ju bara en sån kort tid på jorden. Kärleken till en hund är så ofantligt stor och sorgen när man förlorar sin älskling är så klart lika stor. Någon klok har sagt att sorgen är det pris vi får betala för kärleken, det tycker jag är fint sagt. Och just den där fantastiska kärleken och samhörigheten vill man nog inte ha varit utan även om sorgen som följer gör så ont.

Det här inlägget vill jag tillägna min vän Charlie som så tragiskt har lämnat oss. Vi är så ledsna. Charlie blev så plötsligt väldigt väldigt sjuk och låg på intensiven på djursjukhuset flera dagar. Det visade sig att han hade leukemi. HATA HATA HATA CANCER! Man han kämpade på och man försökte behandla honom, men det fanns ingen räddning så han fick somna in nästan bara en vecka senare. Matte har varit så ledsen för både Charlie och hans matte och husse. Hon har pussat extra mycket på mig, så om jag blir överöst med pussar i vanliga fall så har det varit rena Niagarafallen av pussar här den sista tiden. När matte fick veta att Charlie vandrat över regnbågsbron för att alltid få vara frisk och glad så grät hon mycket. Det var så sorgligt. Jag försökte trösta så gott jag kunde. Jag var i hennes famn och jag tryckte mig emot henne och försökte slicka bort tårarna för jag visste inte riktigt vad annat jag kunde göra. Sen tittade jag på henne med en blick som såg ut att säga "Hjälp mig att hjälpa dig"... då grät hon ännu mer. Såna är vi hundar, vi är verkligen människans bästa vän. 

Charlie var en himla kul filur, han var så pigg, glad, rolig och full av liv. Dessutom var han söt som få så det gick inte att inte tycka om honom. Charlie the Charmer kallade matte honom och han var verkligen en charmör. Han är så saknad! 

När vi träffades så ville jag alltid rejsa med honom för det är ju sånt vi whippetar gör men han förstod inte riktigt vad jag ville så han tyckte mest att jag bara var jobbig när jag for runt och skällde och hade mig för att få igång honom. Jag gav dock aldrig upp i mina försök. =) Nu när jag tittar igenom bilderna på oss så ser man att vi faktiskt hade riktigt skoj ihop, även om vi var lite omaka i vårt sätt att leka.

Vi vill hedra hans minne genom att visa er ett gäng bilder.

Vila i fri... näe nu är jag väl ändå ute och cyklar?!?  Rejsa gärnet Charlie!.. ska det ju såklart vara! ♥♥Love you♥♥

Vårt första möte med Charlie, januari 2012. Här är han 3 månader och jag är nästan precis 1 år äldre. Vi är båda födda i oktober. Tänk att han inte ens fick bli 2 år. Lilla söta lurviga nallebjörnen! Han var en hoppjerka redan då. Värsta studsbollen faktiskt!

 Sommaren 2012.

 Vadå, kan min hund hoppa?! säger matte Birgitta förvånat. =) 

 Ja men titta, det kan han ju!!!! =)

 Tack för idag min vän, jag tycker om dig!

 Charlie var med och testade på släphareträningen i Jordbro. Det var ingen som helst tvekan, han jagade den där plastharen som om han inte gjort annat.

Hela vägen in i mål. Heja Charlie!!

 Vintern 2013. 

Var det någon som sa hoppa???

Sommaren 2013

Farväl min vän. Du fick så kort tid på jorden men oj vilket avtryck du lämnat hos oss.

Vi ses igen, när det är blir min tur att vandra över bron till hundhimlen. Jag hoppas att du tar emot mig då och visar mig runt och presenterar mig för alla andra vackra hundsjälar som finns där.. och alla snygga tikar! Och vet du Charlie, då har jag ju resten av evigheten på mig att lära dig tjusningen med att rejsa ihop "the whippet style". Douglas the Dog och Charlie the Charmer, det ser jag fram emot.