Nyårsfirande på Grythyttan

Bilder märkta med * är tagna av Susie Andersson. Matte har försökt att läsa på lite hur man ska ställa in kameran för fotografering inomhus för det är inte helt lätt med ljus och så. Resultatet blev väldigt varierat så en del bilder är bra och andra mindre bra. Det får nog bli en fotokurs för matte i år. =)

*

30 december och vi är på rulle mot Grythyttan.

 *
Milou och jag relalalaxar i baksätet. Han sover och jag undrar vart vi är på väg.

*

Öh du matte, e vi framme snart eller?! Börjar bli lite less på det här nu!

*
Framme!

Hmm... det här är vårt rum. Gammaldags charm men sängen... var ska matte sova liksom?!
Det andra rummet som Susie och Milou skulle bo i var som en liten skrubb. Helt bedrövligt!! Det gick vi inte med på och efter att ha kollat upp några rum så fick de byta till ett annat. 

 Matte packar upp och jag vill redan hem.

 Nu har vi flyttat in! Mattes garderob till höger och min till vänster. Jag hade förstås för mycket kläder och halsband med mig för jag använde dem inte allihopa. Tänk att det alltid är så!?

 Hmmm.... det kostar 300 kr extra per natt för hund på rummet, Dog vip kallar de det, och det här är vad som väntade mig på rummet tillsammans med skålar och en pläd att ligga på. Dåligt! Jag äter ju inte ens såna här ben. Några Markieskex och 2 dentastick inslaget i lite celofan skulle ju vara så mycket mer välkomnande för vovve och matte/husse. Och bajspåsar.... har man inte redan med sig det när man åker bort eller??
Ett litet missnöjt morr från mig här.

 Men då är det tur att Susie finns! Titta vad hon hade med åt oss dogs! Så här ska det se ut! Tack för den fina överraskningen Susie.

Det serverades te och scones i salongerna. Jag fick en torr grisknorr av Susie.

Personalen var väldigt trevlig och alla ville hälsa på oss vilket våra mattar tyckte mycket om. Den här mannen tyckte väldigt mycket om hundar och först var vi lite reserverade men sen när han kom med korv till oss var vi kompisar förstås. Och vet ni, han hade korven mellan sina tänderna och så fick vi ta den från hans mun. Tänk att han vågade göra så med främmande hundar! Det var både vågat och imponerande.

 Jag är trött och tar en liten mikropaus.

Tänk om jag kunde vara som Milou och bara lägga mig ner och sova.

 *
 Men hallå! Vad är det som pågår här egentligen när jag vilar ögonen?! Milou och matte pussas!

*
De ser ju ut att ha det hur mysigt som helst.. jag blir lite sotis.

 *
 Så där ja! Det är ju så här det ska se ut!

Bäst att matte och jag går en liten husesyn så inte Milou lägger beslag på henne igen.

 Lägg märke till den slöa whippeten som ligger och myser i fåtöljen. Visst passar han in i bilden?

Carl-Jan's favoritbord. Fast Carl-Jan sålde ju gästgivaregården redan 1999 vilket inte så många kanske vet.
 

 Häng på rummet innan middagen. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer och vad vi gör här. Jag har svårt att koppla av och sova som Milou kan. Jag får ingen ro i kroppen. Jag tror att jag inte vågar sova för att vi är borta i ny miljö och tänk om matte skulle försvinna medan jag sov. Hemska tanke! Sen kan man ju missa massor också om man sover och man vill ju vara med på allt.

 Tur då att matte hade med en kartong med godis i till mig som jag fick roa mig med.

 På kvällen var det pianounderhållning.

 Hon som spelade var ungefär lika road av det som jag. För vi såg båda ut som om vi hellre hade varit hemma.

 Matte hade med ena halvan av min goa snugglebag. Den är så mysig att ligga på. Fluffig och mjuk.

 Milou är all ears! Han är verkligen cool med sina öron. Vi skulle inte vilja ha honom på något annat sätt. =)

 Och jag är vacker som få! Mitt fina halsband kommer från http://www.dgdoggear.com/

 Milou har lagt beslag på min fluffiga bädd.

 Dags för middag och titta på Milou vilken liten fuling han är, han har tagit min bädd här också och förpassat mig till sin leopardfilt. Jag som trodde vi var kompisar?! Men eftersom jag tycker att vi är kompisar så får han ligga kvar på den fast jag ser lite olycklig ut. Dessvärre så fick matte lämna mig på rummet innan förrätten ens hunnit komma in. Jag kunde inte komma till ro och Milou och jag inte helt sams där nere så när jag hoppade rätt upp i Susies famn sa matte att nej det här går inte och gick och lämnade mig på rummet.

 Det var väldigt trist att vi inte kunde vara med men det var lugnare för oss alla att vi låg på rummen under måltiderna. Jag var väldigt olycklig när hon gick och krafasde på dörrhandtaget och gnyggde och gnällde. Stackars matte, det gjorde så ont i hennes hjärta. Efter en stund lugnade jag mig och det blev tyst från mitt rum. Förhoppningsvis kunde jag sova en stund medan jag väntade på att hon skulle komma tillbaka till mig.

Kom och lägg dig nu matte, jag vill sova!

 Vi sov dåligt. Sängen var för smal (90) och för mjuk. Matte fick bädda ner ett täcke och överkastet i den dm-långa glipan mellan madrassen och väggen så jag inte skulle trampa ner ner där och göra illa mig. Varmt var det också så vi fick sänka värmen. Jag vände och vred på mig och bytta plats x flera. Men till slut lade jag mig tillrätta mellan mattes ben och kunde somna.

31 december. Det är morgon och jag har intagit sleep mode.

 Matte i andakt över frukosten?


 Jo den var god kan jag intyga, för matte tog med en liten doggy bag till mig.


Titta, det tråkiga benet kom till användning i alla fall! Matte använde det för att hålla kvar spegeln i rätt vinkel. Vilken tur att vi fick det! *host*

Susie och Milou har kommit in för att vi ska bege oss ut på promenad och jag var på bushumör.

  Susie och jag tar en brottningsmatch. Jag tror att jag vann för hon skrattade mest.

 Milou var lite intresserad av min Miss Piggy.

 Jag tycker han kunde leka med mig istället och försökte tala om det.

 Men icke...

 Vi begav oss ut istället.

 Vi hade verkligen inte tur med vädret. När vi kom upp den 30:e så regnade det och det var så slaskigt så det knappt gick att gå. Grått, fult och trist. Tänk så vackert det hade varit med ett snöklätt Grythyttan och några minusgrader. Det var uppehåll några timmar när vi var ute men sen började det regna igen och regnade hela dagen och kvällen. När vi sen åkte hem den 1:a så hade allt snöslask regnat bort och gatorna låg öppna.

 Fotograf fotograferar fotograf.

 Douglas was here.

 Det var många andra hundar på besök. Det här är Hexa, som är en engelsk setter. Matte sa att hon bara fotade hunden när hon riktade kameran mot dem och då sa hussen "Får inte jag vara med på bild?!"

 Det är klart du får sa matte och tog en bild till. =)

Läcker bild, Milou ser ut att posera framför en kuliss.

 Viltspan på G ?

Vi hittade en backe som jag fick springa i.

Susie ropar och vinkar på mig där nere.

Jag sätter fart men det är inte lätt att komma iväg när jag måste skaka loss först.

Och upp till matte igen.

Milou drog med sig Susie upp för backen. Det är så synd att han inte kan vara lös och springa med mig. Det skulle vara så kul. Kanske kan vi springa tillsammans på WR till våren?

 Här vaktade en björn! Kolla vad stor den här pudeln var när han (hon?) reste på sig.

Det var lite andra hundar här också som sagt. Här den vackra dalmatinerna Diva.

Lilla Märta. En fartfylld  (all over the place) liten engelsk amstaffvalp.

Det var inte lätt att få henne att sitta still för att ta en bild.

Atlas, en fin och stillsam berner sennen. Han fick mitt ben från rummet.

*
 Lite mer salongshäng. Milou ser nästan salongsberusad ut.

 *
Tihi.. titta på honom, det ser ut som om han har ett diadem med öron. Så gulligt.=)

 Våra mattar gick på underhållning i kyrkan. Matte är ju religiös men det är ändå något visst med stämningen i kyrkor. Prästen talade om hur man vid nyår summerar året som varit och att man ofta gör det i negativa termer... att man borde varit duktigare, att man inte dög eller räckte till eller hänger upp sig på misslyckanden. Det kan nog ligga något i det. Hon tycket att man som nyårslöfte för 2013 ska våga be om hjälp och även hjälpa andra. Det kan vara att hjälpa/be om hjälp både i stort och smått. Matte har slutat med konkreta nyårslöften för hon kan ändå inte håll dem. Jag tycker att man ska ha som nyårslöfte att vara sann och snäll mot sig själv. Det innefattar så mycket, allt från hälsa och fysiskt och mentalt välmående till små saker i vardagen. Vi är ju oftast snällare mot andra än vad vi är mot oss själva. Så istället för att ha "jag ska sluta röka" eller "jag ska gå ner i vikt" som nyårslöfte så kanske chanserna att lyckas med att just sluta röka eller gå ner i vikt är större med nyårslöftet att vara sann och snäll mot sig själv.

 Matte håller på att göra sig iordning inför middagen och jag har liksom på känn att jag ska bli lämnad ensam igen.

Kan man annat än älska denna uppenbarelse med den djupa vänliga blicken?
Nej det kan man inte.
(men det går tydligen bra att lämna honom ensam på rummet fast han genomborrar dig med den sorgsna och ömhetstörstande blicken)

  Middagen var lite jobbig för matte för den drog ut på tiden. Det dröjde en timme innan de ens hade fått första rätten (av 5) så middagen blev inte den njutning matte och Susie hade hoppats på för de ville ju inte att vi skulle behöva vara ensamma så länge.

 Middagen är äntligen avklarad och matte har hämtat mig och nu är jag uppklädd och fin. Matte tar lite bilder och komplimanerna om hur stilig jag är i min fluga haglar över mig.

 Sluta nu matte så det inte stiger mig åt huvudet! Jag blir ju alldeles generad som du håller på.

 Matte och jag.

Det stiliga radarparet Susie och Milou.
 

*

Eftersom det är så många hundar på Grythyttan så har fyrar de inte av några egna raketer utan de tände såna här rislyktor istället. Matte och jag var med ute en kort stund när lyktorna tändes men när hon hörde att de började smälla från husen runt om så gick vi in. Även om jag inte haft några större problem tidigare är det inte värt att riskera att jag skulle bli rädd för någon raket som smäller nära. En sak som var väldigt bra var att det inte smällde mycket alls på kvällen innan tolvslaget och efter 0030 var det tyst igen. Tänk om det var så överallt, då skulle alla djur må mycket bättre.

*
 På tolvslaget satt jag i mattes famn och myste och hade det varmt och gott.


 Vi hängde lite med Diva och hennes matte och husse. De var väldigt trevliga. Faktum är att alla som var med hund var trevliga för vi kom i samspråk med de flesta och vi hälsade på varandras hundar och mattar/hussar. Hundmänniskor är trevliga människor!

 Jag tigger korv av Divas husse.

 Mmmm.. vackert foto på Milou.

 Men nu ska inte Diva ha mer champagne!!

 *
Väntar på korv. Lite vickning innan vi går och lägger oss.

Jahapp, så är det då den 1a januari år 2013. Kanske ligger jag och begrundar året som varit och funderar över vad 2013 har att bjuda? Näe det gör jag såklart inte, jag ligger nog och undrar om inte matte ska komma och lägga sig igen så vi kan sova en stund till.

 *
Hej då Grytis nu ska vi ÄNTLIGEN åka hem!

Vi betygsatte ju Krägga herrgård och det måste vi göra med Grythyttan också.
Promenader blev det ju så mycket då det var dåligt väder så det kan vi inte riktigt säga något om.
Hundvänligt är det absolut, vi fick vara med överallt.
Maten var både bra och dålig och snittarna första kvällen och efterrätten på nyårsmiddagen var fantastiska. Men matte tycker inte att man server sej till huvudrätt på en nyårsmiddag.. inte om man åker på ett sånt här ställe. Nej, det går bara inte för sig! Till lunch på nyårsafton var det buffé och den bestod av köttbullar, prinskorv, jansson, skinka och sill. Njae, matte åkte inte på nyårsfirande för att äta julmat till lunch. Hur tråkigt är inte det?! Men frukosten var bra med väldigt god äggröra. De kunde också ha haft en roligare afternoon tea med snittar och kakor än bara te och scones.
Mijlö och atmosfär var toppen. Det var hög mysfaktor med många soffor och fåtöljer att slappa i och personalen var glad och trevlig och tyckte om oss hundar. Stannade gärna och pratade lite med oss. Under middagen kom även kocken runt och pratade med gästerna.
Krägga fick en svag 4 men nu när vi har något att jämföra med uppgraderar vi den till en solid 4. Bara deras  afternoon tea är värd en resa dit. Grythyttan var så mysigt med sina pampiga salonger och hundvänlighet men maten gör tyvärr att betyget bara blir en 3a. Det var också så dåligt att de försöker hyra ut det där lilla ynkliga rummet som Susie och Milou först fick. Skämmigt faktiskt. Det var ju inte så att vi åkte iväg på nyårsfirande på ett vandrarhem....

 *
Två mycket trötta killar på väg hem. Jag är så trött så jag vet knappt vad som är fram och bak på mig själv. På väg hem i bilen kunde jag slappna av ordentligt och jag sov gott så som jag brukar i bilen. Sen när vi kom hem så sov jag resten av dagen och jag sov mest hela dagen efter också. Jag är sååååå nöjd med att vara hemma igen.

Avslutar med den här fantastiska bilden på mig i min fina fluga som jag fick i julklapp av grannen och hennes mamma. Jag är elegant, chic och classic och alldeles bedårande på en och samma gång. Jag är som James Bond, en 007 whippet, fast med licens att gosa.