Datorhaveri och massfotografering.

 

Åh nej! Vår dator har kraschat! Jämmer och elände. Nu kan jag ju inte uppdatera bloggen som jag vill och matte blir helt lost utan dator och internet. Fast jag tycker att det är skönt för nu får jag så mycket mer uppmärksamhet när vi är hemma. Gillar ju inte när hon är helt uppslukad av den där lådan, eller när den är med oss i soffan när jag vill mysa. Vi har fått låna grannens dator lite så vi har kunnat föra över bilder till vårt webalbum som vi har på google Picasa. Det kommer tyvärr dröja ca 2 veckor innan vi är med i matchen med vår egen dator och tyvärr så kommer ju en del bidler på mig få förlorade... snyft. Bilderna idag har matte inte kunnat fixa till men det får gå ändå.

 

Istället för datorn har matte roat sig med att fotografera och experimentera med olika inställningar. Det är roligt och resultatet blir verkligen allt från botten, helt okej till några riktigt bra. Jag är ju som vanligt modell och här kommer jag först att demonstrera lite olika sköna sovstilar ni kan testa på där hemma.
 

 Jag gör mig väl i svartvitt också.



Den här stilen är inte för de blygsamma. Let ia all hang loose! Fast matte var lite snäll och vek upp min svans så ni inte skulle få en nakenchock.



 Tittar på TV. Det var en dålig film för jag kommer inte ihåg vad den hette. Jag somnade.. 

 

Den här stilen kräver lite övning.

 

Man kan visst sitta i soffan också även om det känns väldigt ovant. 

 

Kan vi inte hitta på något kul nu matte?

 Hmm.. skafferidörren är öppen, då är det bara att ta för sig! Tyvärr hann jag inte snappa åt mig min godispåse.

 Korridoren utanför vår lägenhet. Här brukar matte och jag skoja och busa. Hon brukar slänga godisar som jag sätter iväg efter. Vi brukar göra det när vi kommer in från promenaderna. Allt som oftast när vi kommit in genom porten så går jag vid hennes sida och tittar förväntansfullt upp på henne för att se om vi inte ska ha lite skoj den här gången också, det brukar löna sig. =)
 

Väntar på varsågod innan jag får ta gobiten på mates knä.



 Det är nästan så jag får hela godisfickan med en gång när jag ser ut så här.
 

Det här var lite ballt. Så här ser vår korridor ut på kvällen när belysningen slocknar. Matte plockade fram kameran och försökte få det på bild. Det är inte lätt med inställningarna på kameran men det blev hyggligt ändå. Man kan ju se den coola effekten med mörker och ljus.


 

Snyggt matte!



Sen har hon övat på att fotografera gladiolen som blommar för fullt. På kvällen.

 I dagsljus.

På kvällen med kamerans automatprogram så blixten lyser upp.

På kvällen utan automatprogram utan blixt. Tänk att det kan bli så olika bilder fast de är tagna precis efter varandra beroende på vilket program man använder. 

Den tända julstjärnan i fönstret lyser upp bakgrunden.
Men nu börjar det väl ändå bli lite väl mycket blombilder?! Det är ju ändå min blogg liksom!

Jaja,en blombild till då men den här fick jag ju i alla fall också vara med på.
 

Gäsp vad jag är trött! Och matte säger att vi ska träffa Charlie och Birgitta. Jag får ta och rycka upp mig!

 Kameran var med inplastad i en påse. Inte helt lätt att få ordning på grejerna med två grabbar som letar efter godisfickan. Charlies matte Birgitta bakom kameran.

 



Charlie är en hoppjerka!

 



Den här tuffa bilden lyckades Birgitta ta med sin iphone. Riktigt bra!

Sniff sniff, vem där?

 

Charlie och jag förstår inte riktgit varandra som jag berättat förut, jag vill leka och busa men han bara lägger sig ner. Våra mattar tror att det beror på att vi inte riktigt pratar samma hudnspråk och matte sa att det kanske är så att Charlie även blir lite rädd för mig då jag ju låter som det var på liv och död och att jag är jättearg... tänk om Charlie tror att det är på riktigt? Jag är ju bara på G och uppe i varv och tycker det är jättekul med sällskap. Kanske är det så att jag även leker lite hårt och att han inte förstår och gillar det. Det är trist att vi inte är på samma leknivå för när jag t ex busar med Bailey så kör vi ju på för fullt båda två. Är det kanske så att lika barn leka bäst?

Men det hundrar oss inte från lite bus ändå.



Och han gillar mig ändå och är intresserad för han kommer efter när jag springer iväg. =)

 

Men titta! Det är den 10 januari och vi ser en spindel i snön!

 



Aha! Charlie försöker springa ifrån mig.
 



Jag lägger i whippetväxeln...


och är förbi!


Långnäsa!


Det var mycket där ute i skogen som pockade på vårt intresse. Hade vi sett något? Eller kanske fått vittring på något? Intressant var det hur som.



Nallebjörn.



Han har så goda öron.



TRipp, trapp, trull.



Men så stannar matte och det upptäckert vi direkt medan Birgitta bara fortsatte gå.



Nu blev det svårt! Hur ska vi göra nu? Vi stod länge och velade som två vilsna hönor mellan två hötappar.



Men sen bestämde vi att springa ikapp Birgitta.



Men det kändes inte riktigt bra, matte var ju inte med. Här är jag lite olycklig och rådvill men bestämmer mig för att det är med matte jag hör hemma och rusar till henne.



Charlie kommer glatt efter, för är man en flock så är man.

Och sen tillbaka till matte Birgitta.

 

Matte råkar fota när jag kissar och till och med strålen kommer med på bild. Lite roligt.

 

Lite törstig men risken att ramla i avskräcker.

Ser ni snöbollen?

Kolla mina balla öron!

Och kolla på Charlies!

Måste smaka på dem igen.

Tack för idag Charlie, hoppas vi ses snart igen.