Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

tisdag 18 december 2012

Äntligen lite DBB !!! =)


DBB = Douglas och Bailey bus. =) 
Nu var det länge sedan vi träffades och vi har saknat goa och glada Bailey. Matte hade med sig kameran så då det blev förstås massvis med bilder som vi nu tänkte dränka er i. Det är inte helt lätt att fotografera i snölandskap så matte hade googlat på hur man ska göra göra för att inte bilderna ska bli gråa och tråkiga som de blev senast med Kenzo. Snön är ju vit som snö liksom, och det vill man ju ska synas. Efter lite fipplande med kameran för att få till överexponering av bilderna så var matte på gång och det blev rätt så bra faktiskt. Kul!  

 Jag har på armbågsskyddet som matte sytt för att jag inte ska slå upp sår på armbågen igen. Det satt kvar men på bilderna där jag springer så ser man att det är både här och där så hon behöver nog tänka ut något annat så jag inte trasslar in mig när jag springer och gör mig illa på grund av det. Men idag var i alla fall armbågen hel när vi kom hem. =)

 Det är skoj med snö men nu när det varit töväder har snön blivit tung och det var inte helt lätt att ta sig fram i en halvmeter snö när man ramlade ner vartannat steg. Bailey som väger ett par kilo mer än mig hade det lite jobbigt. Jag höll mig hyggligt på ytan men han sjönk ner i snön stup i kvarten. Ni kan se hur djup snö han sjunkit ner mer benen i.




 Men kolla på oss! Det gick att springa i den tunga snön. Det var imponerande!

 Men Bailey trivs inge vidare.

 Och jag är väl måttligt road jag med. Det här var nog det sämsta våra mattar har hittat på för oss hittills.

 Men jag försöker hålla humöret uppe.

 Bailey däremot har frusit fast.

 Stackare!

 Men jag får igång honom med lite bus.

 Påklädda och på plogad väg. Nu kör vi!







 Bailey har span på matte Linda.

 Jag hänger på.

 Äsch, nu fick jag snö i örat igen. Att ruska på sig samtidigt som man springer är inte lätt, man kommer lätt ur balans.

 Jag kom av mig fullständigt.

Typiskt! Nu får Bailey all korv!

 Men som min polare han är kommer han snabbt tillbaka till mig. 

 Men att han skulle ha en krovbit med till mig var förstås att begära för mycket. 

 "Kom igen då sparris, ta mig om du kan!"




Kull! Där fick jag dig!




Going in for the kill. Tänk att jag kan se så farlig ut.

Jag är mycket tyst i vanliga fall men när jag busar och röjer med mina kompisar så låter jag för oss båda. Det framgår kanske lite på bilderna där jag försöker äta upp Bailey men kolla på filmen här nere så kommer ni höra mig också. Det är bara jag som låter...
Bailey har en rolig grej för sig som han tyvärr inte ville visa på film. Det är att han kör med rumptacklingar! Han svänger runt så han kan tackla till mig med sin bakdel. Det ser för roligt ut. Effektivt är det också.



 Det som göms i snö...

 Bailey stannade upp här ibland och spanade ut över ängarna. Linda berättade att de sett en hare här en gång tidigare och troligtvis så kom Bailey ihåg det och kollade efter den igen.

 WoW! Kolla in de här fladdermössöronen! Här ligger till och med nästan Milou i lä. Coolt B!






 High five!

 Hehe här fick Bailey gladfnatt av vårt bus och skulle dra iväg och for upp över snövallen men tänkte inte på hur det såg ut på andra sidan där snön var mjuk så han gjorde en djupdykning ner med huvudet före. Jag hann stanna upp i tid så jag inte gick samma kalla öde till mötes.
 Vilken lustig bild det här blev.Överexponerad och dränkt i allt ljus med snön så det ser ut som om jag fotas mot en vit bakgrund.

 Strike a pose.

 Korvutdelning.



 Matte tycker att det är så roligt att komma hem och titta igenom bilderna. Hon kan inte göra det fort nog när vi är på väg hem. När vi busar och springer går det ju så fort men sen på bilderna så ser hon våra ansiktsuttryck och vårt samspel och det är så häftigt. Titta på vår ögonkontakt och våra blickar.

 Lek på G!


 Fina killen! 
Han är lite rolig Bailey för när vi busar och brottas och min matte är i närheten så tar han ibland sats och far på henne också. Han kommer med full fart och hoppar upp med frambenen på henne, precis som om han lekte kull. Han använder henne som ett bollplank och studsar sedan glatt vidare. Han tar verkligen sats och siktar på matte och kommer i full fart. Nu har matte lärt sig att vara beredd när han kommer. Det är lite roligt hur han flyger på henne. Matte skrattar och säger att det måste ju vara för att han tycker om henne.






 Var det någon som sa att en whippet har en lång hals? 

 Linda försöker få mig att stanna så matte kan ta en fin bild. Det gick sådär, jag var ju mer sugen på korven.

 Blir det någon korv eller?


 Om jag går fint vid sidan då? 

 Sista springet.

 Bailey spelar oschysst och tränger sig förbi och trycker undan mig. 

 Jag ska giva dig på moppo!

 Akta dig, jag kan kung fu !

 Och nafsa i örat!

 Okej Douglas, förlåt. Jag ska inte göra så igen... idag i alla fall. Vänner igen?!

Alltid Bailey!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar