Hellasgården och Charlie-träff.

Matte har semester. Det är så skönt! Jag tycker om att få ha henne för mig själv. Jag vill inte alls dela henne med landstinget. Jag gillar ju också när hon tar ut mig på hundträffar och annat. Vi njuter av sovmorgnar och att kunna göra som vi själva vill. Lite trist var det att de två första dagarna regnade bort så nu håller jag tassarna för att det ska vara väder. Bara det inte regnar i alla fall.

Här kommer massor med bilder.

På onsdagen var det regnfritt och då åkte vi till Hellasgården med mattes vän Jessica. Jessica hade med sig sin fina kamera så de tog en hel del bilder på mig. Vi skulle gå en 5 km-slinga och den gula runt vattnet verkade ju trevlig tyckte tjejerna. Jag kan bara hålla med för det blev en terrängpromenad då spåret gick ut i skogen bland stock och sten och stundtals i svårframkomlig terräng. Det tog oss 2 timmar att bestiga berg, kliva över nedfallna träd och ta oss över små bäckar så de där 5 km kändes mer som 10, men kul var det!

Pipis är med.

Men vart tog den vägen????

Där är den!!! Attack!!

Matte säger att jag är världens vackraste.

On top of the world.

Full fokus på matte... som säger att jag ska dansa???? Ehhh, okej...

1, 2, 3... 1, 2, 3...hur var det nu stegen gick??

Näe, det är klart jag inte dansar även om det ser ut så, jag fångar godis i luften. =)

Det gäller att balansera rätt över stenarna så man inte hamnar i vattnet och blir blöt. Det vore ju fruktansvärt!

Jaha här var nästa gula markering så det var bara till att ta sig upp. Som ni ser hade jag inga som helst problem med det. Sen stod och jag tittade på tjejerna med en blick som sa "MEN KOM DÅ!" Den här promenaden var förstås mer utmaning för dem än för mig. Jag fick ofta stå och vänta på dem.

Hopp!

Och "under" kan jag också!

Visst har jag väl sagt att matte säger att jag är världens vackraste? Jag vet inte vad det betyder men hon låter väldigt kärleksfull när hon säger det så det måste vara något bra.

Full fräs mot Jessica!

Och när matte kommit ifatt mig ocvh ska koppla mig så skriker hon plötsligt till och hoppar undan, för där låg en orm i gräset! Urk!! De är så äckliga!! Det här var en snok. Vi gick snabbt därifrån.

Och så var den här promenaden till ända.. och det en mycket vacker ända! =)

Nästa dag stod Charlie och Birgitta på programmet.

En suddig bild tyvärr men kolla mitt lömska fejs. Jag ser ju nästan lite farlig ut och Charlie ser väldigt misstänksam ut. Och det med all rätt....

För jag visade honom var skåpet skulle stå, flera gånger. Jag har ju inte varit direkt kaxig mot andra hundar förut så det här var en ny erfarenhet, för oss båda faktiskt. Charlie han lade sig på rygg och sa "Okej okej, du är boss"

Och det var så roligt så jag hoppade jämfota! =)

Men han sa faktiskt ifrån lite när han tyckte att jag blev tjatig för han hade ju redan uppfattat budskapet.

Men att sitta stilla och bli fotade var ingen av oss speciellt roade av.

Pepsodent-leende?! Han skulle kunna göra reklam för hundtandkräm. Fina vita tänder på fina killen.

Så här trött var jag när vi kommit hem. Det var soligt och varmt den här dagen så vi hängde en del på balkongen och det var riktigt skönt. Jag låg och myste medan matte rensade ogräs mellan stenplattorna - en mycket bra arbetsfördelning. Sen låg jag och var så söt så hon var tvungen att fota mig.. och sen kunde hon inte sluta.

Hjälp jag har fått skägg!!!! Håller jag på att bli gubbe?!

Rensa ogräs är matte-göra men jag hjälper gärna till att läsa maxibladet.

Vi väntar på bussen. Vi ska på middag hos Petra. Det är verkligen en händelserik dag med träff med Charlie  på fm och någon timme senare åka buss och vara borta på besök. Vi var hemma igen till halv tolv och gissa om vi var trötta då?!  

Här vankas det gott käk! Bäst att övervaka så att hon gör rätt. Åh, det var köttfärs till mig! Petra är en riktigt bra tjej alltså!

Och till min stora lättnad så var lill-terroristen Alexander inte hemma så jag kunde slappna av och känna mig som hemma. Jag lade beslag på soffan och lät matte och Petra sitta kvar i köket och äta och prata. Jag var för trött för att vara sällskapssjuk.

Matte och jag är ute och motionerar i Ågesta. Vi är ute på 6 km-slingan och går och joggar om vartannat. Jag är jätteduktig och är med fint när matte joggar. Hon flåsar och är röd som en tomat i ansiktet och jag gäspar och ser helt oberörd ut. Vi är inte riktigt på samma nivå kan man säga men det går bra ändå. Det är faktiskt ganska trevligt.