Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

fredag 15 juni 2012

Åkers kanal 10/6


Den 10/6 var det unghundsträning, eller snarare nybörjarträning, på rundbanan på Åkers kanal i Åkersberga. Det var många hundar där som skulle springa efter trasan så dagen blev väldigt lång. Vi åkte hemmifrån 9:45 och kom hem kl 17 och då visste varken matte eller knappt vad som var fram och bak på oss. Jösses vad vi var trötta! Jag blev inte trött av springadet för det blev det inte så mycket av, utan mer trött av all aktivitet runt om mig. Det var en maxad dag. Jag tror att det var 7 whippetar där och här är 4 av oss, Milou och jag till vänster och Poppy och Bello till höger.

Fina Bello. Vi är släktingar på pappas sida. Han verkade gilla mig och han ville nog gärna leka. Det var synd att det inte fanns utrymme för det.

En närbild på vackra Thea.

Poppy, som inte ville titta in i kameran.

Och så lite bilder på hundar in action.

Matte är väldigt sugen på att köpa en systemkamera så hon kan foto hundar i rörelse. Och främst då såklart  fota mig när jag springer fort. Men här kan man ju se att det går riktgit fort, hundarna springer ju så fort så de blir suddiga i en vanlig digitalkamera.

Man kan springa åt andra hållet också om man vill. Tror faktiskt att de lärde sig det av mig. Ni kan se det i kortfilmen på slutet.

Afghaner i galopp är så häftigt att se!

Bello kastar sig iväg efter trasan på den fasta harmaskinen.

Milou var otroligt taggad och uppvarvad. När han hörde att harmaskinen började han skälla. Hundar som är riktigt trastända kan faktiskt framstå som lite galna, galna på riktigt alltså. De skäller och ylar, sliter sig i kopplet och verkligen liiiiiider för att de inte får jaga trasan. De går igång bara av ljudet av maskinen! Det är fascinerande att se.

Milou har full fokus på trasan! Tvärnitar när den stannar. Det är en fröjd att se honom springa efter trasan.

Litte matte-mys mellan jakterna är aldrig fel.

Och här kommer en glad skit!!! Jag är ju bara för härlig, om jag får säga det själv?! Jag hinner med att både jaga trasan OCH titta rakt in i kameran. Det ni!
Foto: Fauna Karlsttröm med min kamera.

Hej vad det går!
Foto: Fauna Karlström med min kamera.

En fin bild på mig tagen av Bello's husse. Kika gärna in på hans blogg där ni kan se fler jättefina bilder på träningen, och läsa roliga kommentarer http://bellothewhippet.blogspot.se/2012/06/unghundstraningen-pa-akers-kanal.html

Snart i mål.
Foto: Fauna Karlström med min kamera

Efter timmar av väntan var det dags att testa att springa på den fasta haren. Det var jag dock inte alls intresserad av. Jag hade fått på mig någon konstig korg över nosen och sen var det för mycket störning för mig med de andra hundarna som väntade på sin tur. Så när Katja här har släppt mig tar jag tre tveksamma  springsteg och vänder sedan om och går till grinden bakom oss till höger där de andra hundarna väntade. Främst var dte kanske Thea som lockade. Vi testade tre gånger med samma resultat och sen fick det vara. Det blev ett väldigt snopet avslut på dagen. Matte skulle ju ha tänkt till och bett om att få starta mig 10 meter längre fram och bort från hundarna. Då kanske jag hade gått igång mer på trasan. Men men, det var en väldigt lång dag och jag var jättetrött så jag hade nog fått nog av allting. Men lite snopet som sagt, för alla andra hundar drog som en avlöning efter trasan. Men det gör inget säger matte, jag är ju bäst ändå!



Avslutar med en liten kortfilm på mig när jag springer. Jag kan springa åt båda hållen på banan, för matte hon lockar mer än trasan.  =)





3 kommentarer:

  1. Du har en så härlig blogg!!!!! Jag blir alldeles rörd när jag ser Douglas springa. Gud så fånigt va...

    SvaraRadera
  2. Tack kaleida och tack jennie! =)

    Inte alls fånigt Kaleida. =) Själv blir jag ju alldeles varm om hjärtat när jag ser honom dra iväg. Och sen lycklig och nästan lite tårögd när jag tittar på ett fint foto som lyckats fånga honom i farten. Kan bli det även av foton på andra whippetar. Man blir glad av att se dem springa. Du får följa med någon gång!

    SvaraRadera