Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

måndag 28 maj 2012

Whippet race träning

I lördags var vi iväg för att testa whippet race (WR) träning för första gången. Det var en trevlig tillställning. Matte var lite nervös eftersom det var första gången, men jag var förstås lika cool som vanligt. Susie och Milou var där också så det var kul, de syns närmast bild. Banan finns i Södertälje för de som undrar.

Hundarna (som mest 4 per lopp) startar ur startboxar och springer efter trasan på en rak bana som är 137 m lång. Efter målgången finns en sandgrop som fungerar som en mjuk uppbromsningssträcka.

Det är riktigt coolt att se oss in action. Munkorgarna är till för att vi inte ska göra illa varandra när vi försöker fånga trasan. Springer man ensam behöver man ingen munkorg.

2 hundar som stannar upp i sandgropen så att sanden yr. I sandgropen kopplas hundarna igen. Ibland vill hunden inte alls bli infångad utan drar vidare och då ropar de "LÖS HUND" så att vi andra som är en bit bort är beredda på att det vilken sekund som helt kommer en whippet farande. Matte var helt säker på att jag också skulle fara iväg men jag överraskade henne istället med att, när trasan stannat och jag inte längre var intresserad av den, springa i full galopp tillbaka till henne!! Det gjorde jag 4 av 5 gånger jag sprang! En av de som  höll i träningen frågade matte om vi höll på mycket med dressyr. Jag kom ju som ett skott varje gång. Matte bara skrattade. Men på WR är det tyvärr inte helt önskvärt att jag vänder och springer till matte, de vill att man är så taggad på trasan att man stannar kvar i gropen med den. Inom sig var matte ändå lite glad och stolt att jag när jag sprungit färdigt tyckte att hon var bättre och roligare än trasan. De gånger jag varit i jordbro och sprungit har jag ju bara sprungit till andra hundar när trasan stannat. Efter en stund kom matte på vad skillnaden var, i jordbro står de andra hundarna och väntar på sin tur där trasan stannar, men på WR springer man förbi de väntande hundarna så vid målgången finns det inga andra hundar som distraherar.

Från tornet sköter man trasan.

När blir det min tur då?????? Vi hängde lite med Milou och Susie och här spanar jag efter dem när de är på väg bort till startburarna för Milou skulle få starta ur box. Jag blev lite olycklig när de gick och jag inte fick följa med, det är så jobbigt att bli lämnad.

Kollar in när de andra hundarna springer. Det ser bra ut.
Ett helt magnifikt foto på Milou när han fullkomligt flyger fram över banan. Så mäktigt! Så vackert! Titta bara vilken mark han lägger under sig i ett enda språng. När man ser en whippet springa hinner man ju inte se så mycket annat än att det går fort och att vi hunnit springa långt bort på bara några sekunder. Med en riktigt bra kamera kan man fånga oss i farten och få så här häftiga foton. Titta vilken kraft han har i sin vackra atletiska kropp! Jag är full av beundran. Och matte är totalt whippetifierad. =)    
Foto: Christian Magnusson

Min tur!!!! Jag fick springa 3 gånger och då sprang jag 2 korta sträckor varje gång så totalt 6 gånger. Trasan jagar jag som sagt mer än gärna och jag springer riktigt bra säger matte.  
Foto: Christian Magnusson

Ååååååååhhhhh.... gissa om matte är stolt!?!?! Det är nästan så hon blir tårögd av den här fina bilden.
Det här hade hon aldrig kunnat tro förra året när vi kämpade på med mitt benbrott. Men nu springer jag som vilken annan whippet som helst! Det är så underbart att se! Är så glad att vi börjat testa på såna här aktiviteter och att matte vågar låta mig springa. Hon kommer nog alltid att vara lite rädd för nya olyckor och skador och bli "fjompig" om det händer mig något så en viss hönsmamma-varning finns det förstås. Men jag låter henne hållas för jag vet att hon bara är rädd om mig för att hon älskar mig så vansinnigt mycket, och får jag bara springa och prova på grejer så ser jag faktiskt ingen anledning till att börja bråka om "hönseriet".
Foto: Christian Magnusson

Jag pustar ut efter ett av mina lopp.
Foto: Susie Andersson

På middag hos grannarna senare på kvällen. Nu är jag riktigt trött så jag får en filt över mig och sover sedan riktigt gott medan de andra sitter och dricker vin och pratar och njuter av en härlig kväll.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar