Det har verkligen varit en händelserik helg. I lördags skulle vi träffa Mazarin och hans matte och husse. De föreslog att vi skulle ses på hundöarna. Hundöarna ligger vid Drottningsholms slott och är ungefär vad det låter som, 2 små öar där hundarna springer lösa. Jag och matte har inte varit där än och främsta anledningen till det är nog att matte varit lite orolig då man inte vet vad det är för hundar och hundägare där. Speciellt då jag ju haft lite problem att uppföra mig rumsrent med andra... och det kan ju vara direkt olämpligt att uppvaka "fel" hund. Men hon tänkte att nu var det dags att testa då det är ca 1 mån sedan jag fick chipkastreringen och förhoppningsvis skulle hålla mig till Mazarin.
Med på träffen följde Mazarins kompis Amber. Hon verkade tycka att jag var en kul filur som det var fart och fläkt i. Vi funkade bra ihop. Jag var som en helt annan hund!
Plötsligt kom en hund rakt emot oss i full galopp, en whippet till!! Det här är Tuff. Hon hade fått span på oss på håll och kom som en kanon när hon såg att vi var hennes egen sort.
Vi drog några repor och jagade varandra, hur kul som helst!
Fin kille.
Det var många olika hundar där ute och alla sprang alltså lösa så det var fritt fram att hälsa som man ville. Jag var väldigt social och hann nog avverka en hel del hundar och jag uppförde mig snudd på exemplariskt!
Mazarin höll sig lite för sig själv idag. Han var lite som tjuren Ferdinand som sitter under korkeken och luktar på blommorna. Han hade gärna fått vara med och brottas men han var mer intresserad av att jaga frisbee eller pinnar som husse kastade. Jag hittade istället den här lilla lekkompisen som jag blev väääldigt förtjust i! Han var grymt snygg tyckte matte. De har nästan samma hårfärg tycker jag. Svansen stod som en pinne rätt ut sådär hela tiden, och den gick som en propeller. Han var valpenergisk! Han fick igång mig så jag blev så till mig så att jag försökte göra som förr, men det gick att bryta rätt hyggligt så det var inte så farligt. Det var han och en tik som fick mig lite ur balans men annars gick det hela som en dans.
Här är snälla och trevliga Olivia med ett gäng hundar, Mazarin uppe till vänster, jag i famnen och Amber till höger. Vilka de 2 svarta hundarna är har jag ingen aning om. Olivia ville gulla lite med mig men som ni ser så var jag mer intresserad av annat. Det var en riktigt lyckad hundträff och matte var så glad att se mig umgås med andra hundar utan stress, jag socialiserade, jagade, blev jagad, lekte och jag hade KUL! Matte var helt överförtjust av en annan anledning också. Det var så att jag ensam drog iväg och kollade upp andra hundar en bit bort och matte ropade på mig av ren reflex, fast hon vet att det ju är helt lönlöst då varken hör eller ser jag vid såna tillfällen.. MEN jag vänder om och kommer springande i galopp till henne! Hon trodde inte det var sant! Och det hände inte bara en gång utan upprepade gånger! Och ibland sprang jag till henne i full karriär även fastän hon inte kallat på mig. Fast det var fullt med hundar och annat folk och jag hade jättekul så hade jag koll på matte, hon var så lycklig över det. Kanske var det mitt sätt att visa att jag var så glad att hon hade tagit med mig hit ut?
På söndagen var det dags för andra och sista dagen på inkallningskursen. På alla kurser vi varit på har matte fått en liten favorit bland de andra hundarna och det här är den här kursens favoriten, lagotton Valle.
Han var hur go som helst! Dock var han lite reserverad mot främmanden men han tyckte matte verkade helt okej, däremot så var han skeptisk mot instruktören.
Lambi-reklam? BääÄÄääää...
Här är en kursdeltagaren som hade ett rätt lattjo namn, hon hette nämligen Latja. En labradorblanning.
Här har vi Rudo, en Rhodesian Ridgeback. De lär vara världens snabbaste hund på långdistans.
Och så Mira, en portugisisk vattenhund.
Och så de 2-benta kursdeltagarna. Här äts det lunch ute. Nice!
Det är ju svårt att fota samtidigt som vi tränar men här satte matte kameran i handen på en av de andra. Vi tränar handtarget, dvs jag ska dutta med nosen i handen. En början till inkallning, handen funkar som en visuell signal att jag ska komma. Kan vara bra om det t ex blåser väldigt mycket eller är en massa oljud runt om kring dom gör att ropet inte hörs så bra. Vi hade bättre väder den här dagen (förra gången var det ju snö!) och hela alltihop var bättre. Dock hade vi inte hunnit träna så mycket hemma men så är det ju. Det gick både bra och mindre bra. Matte blev lite besviken på slutet så när vi åkte hem var hon rätt putt. Hon var inte putt på mig utan på instruktören. Förra veckan sa hon att vår läxa till denna gång var att inte göra några misslyckade inkallningar och eftersom vi inte tränat så mycket så har vi klarat oss från det. Men sista övningen vi gjorde gick ut på att man skulle slänga en leksak och att matte skulle ropa "hit" på första galoppsprånget och jag skulle vända och springa till henne istället för till leksaken. Matte hade på känn att det inte skulle funka för vi har ju inte kunnat befästa kommandot för inkallning än, så att jag skulle välja bort leksaken var nog att begära för mycket i detta läge. Och så klart var jag så taggad på leksaken så jag struntade i "hit". Efter att ha "misslyckats" med även de följande gångerna sa matte att det kändes som att jag nu lär mig fel om vi fortsätter. Att jag nu istället lär mig att när matte säger "hit" så kan jag fortsätta springa till det jag vill ha. Instruktören menade att det här bara var något jag skulle ta mig igenom bara, och att det skulle lossna efter ett tag. Matte tyckte inte det kändes rätt att försöka fortsätta så när det blev mer fel än rätt. Vi kunde alltid backa i träningen hemma tyckte instruktören. Det kändes som att det var lite smolk i bägaren när vi åkte hem. Synd på en annars fin och trevlig dag. Det är inte lätt det här med hundträning.....
Men vi fick beröm för att matte fått till leken så bra med mig. Vi försöker få fram en bra och rolig dragkamp.
Men det är alltid kul att gå på kurs och träffa på andra raser och att se hur olika hundarna är.
Hemma igen efter kursen. Matte laddar upp bilderna och jag är så trött, så trött. Titta på mina ögon, det är knappt jag orkar hålla dem öppna.
Och där orkade jag inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar