Milou

Idag har jag fått träffa Milou och hans matte Susie. Matte och Susie har haft kontakt på facebook ett tag och Susie trodde att det skulle vara en god idé för mig att få träffa hennes Milou som är en bestämd herre. Och det hade hon helt rätt i! Det gick ju så bra! Här kommer Milou i full karriär.

Milou var bestämd mot mig från första stund vi hälsade. Han morrade åt mig och sa "pojkspoling, vet din plats!" Och jag lyssnade för jag försökte mig inte ens på att vara på honom. Sen hjälpte det nog att han var ganska så ointresserad av mig resten av tiden. Här låtsas jag vara lika ointresserad jag.. men jag var ju egentligen jättenyfiken förstås.

Matte hade sett fram emot att träffa Susie och Milou så det var extra skoj när våra mattar kom så bra överens! Susie var verkligen jättetrevlig, och hon hade god korv! Eftersom Milou inte var så imponerad av mig,och visade att jag skulle hålla mig lite på min kant så kom jag när matte kallade på mig. Det har ju aldrig hänt förut när vi varit med andra hundar! Vi ska nog försöka få träna inkallning i sällskap med bästa Milou framöver.

Lite gemensamt godissök. I det här trädet fanns det både korv och lövbiff! Lövbiff kanske ni undrar? Jo matte tänkte att nu när vi nu skulle träffa hund igenså skulle hon försöka ha riktgit gott godis, även om det tidigare inte spelat någon roll. Så en del av mattes middag blev godis till mig. Idag så funkade det faktiskt hyggligt, men det kanske mer berodde på Milou och kanske på att hormonsprutan jag fick förra veckan börjar ha lite effekt.

Han vet vad han ska göra.

Jag också.

Hmmm... out of reach. Kan någon flytta ner korvbiten  tack?!

Mycket bättre!

Vart tog han vägen?

Där är han ju!

Det var en toppenträff! Ja det vill säga ända tills Milou såg en flock svanar i vattnet som han satte efter. Han drog rätt ut i det iskalla vattnet och simmade efter dem. Han har en vansinnigt stark jaktinstinkt. Inte ens det kalla vattnet fick honom att vända om. Jag sprang ju efter Milou men till mattes stora lycka så skyr ju jag vatten som pesten så jag stannde kvar på land. Det blev några panikslagna minuter då han simmade ut bland svanarna som simmade längre ut. Stackars hans matte var ju helt chockad när hon såg honom simma ut på djupare vatten. När man tror att man håller på att förlora sin hund blir man helt tillintetgjord. Susie var nästan på väg i efter honom men det hade ju förstås varit livsfarligt i det iskalla vattnet. Hon och matte var smått hysteriska på land och ropade och försökte locka in honom mot land. Hur skulle de få in honom? De dumma svanarna hade ju inte heller vett att flyga därifrån utan såg bara till att hålla sig på tryggt avstånd från honom och lurade honom bara längre ut. Till slut så avbröt han och simmade upp till land. Tack och lov! Men uppe på land så hade fortfarnade fokus på svanarna och han hade nog gått i igen om han inte blivit kopplad. Han hackade tänder och skakade av köld. Vad skulle han i det kalla vattnet att göra? Det blev så konstigt allting.

Vi gick tillbaka till bilen. Milou var ganska spak på tillbakavägen efter sin simtur och vi var väl alla på vårt sätt tagna av uppståndelsen. Milou blev avtorkad och fick värma sig i bilen.

Även om det blev en mycket annorlunda träff så var den väldigt givande för oss. Det här var första gången jag kunnat gå på koppelpromenad med annan whippet i slakt koppel, och för andra gången överhuvudtaget med hund. Matte var jätteglad! Jag hade ju överlag ett halt annat beteende än vid tidigare hundträffar. Ni anar inte hur glad matte var över den här träffen! Milou är nog hennes nya idol. Hon och Susie avslutade träffen med att sätta sig på ett café och hade en trevlig fikastund. Jag hoppas att vi snart träffas igen... och då utan jaktinslag!