Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

torsdag 2 juni 2011

Det går framåt

Nu går det framåt, såret håller på att läka och jag går fint på mina fyra ben. Ibland springer jag obekymrat på alla fyra men så kommer jag liksom plötsligt på att det ju var något som är inte är som det ska och då börjar jag halta igen eller så står jag på 3 ben en stund  med det fjärde hänga i luften. Det ser lite roligt ut. Idag gick vi en lite längre promenad än vi gjort hittills. Jag tar det dock mycket lugnt när jag går så det blev en stillsam promenad med mest nosande och cirklande runt olika intressanta dofter men det är skönt att bara vara ute.

Nu börjar jag se ut som en hund igen! Bandaget blir mindre och mindre och snart är jag utan!

Fått span på en annan hund. Jag blir också väldigt intresserad av fåglar jag ser och skulle nog vilja jaga dem men de flyger för högt upp. Det gillar jag inte! Jag försöker istället jaga och hugga sånt som är nere på min egen nivå och det är främst humlor. Idag försökta jag sätta tänderna i två stycken men dess värre (dess bättre tyckte matte) så var de för snabba för mig.

Det är riktgit roligt att ta sig fram i högt gräs. Undrar bara hur många fästingar som sitter och lurpassar i gräset? Matte plockade en riktigt fet en på mig för någon vecka sedan men vi har ju inte rikigt varit ute så mycket så de fått chansen att hoppa på mig.

Foton vid blommande buskar är visst populärt och vi vill inte vara sämre. Jag sitter kvar jättefint när matte sagt att jag skulle sitta och hon backar för att ta kort..

.. men titta in i kameran, det gör jag bara inte!

Nu har du fått dina kort, nu vill jag inte mer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar