Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

söndag 20 oktober 2019

😍 DBB 😍


Åh mina vänner, nu har det äntligen hänt igen! DBB - Douglas och Bailey Bus! =)
Idag denna gråa och regniga dag överraskade matte mig nämligen med att ta mig till hundhallen och där väntade Bailey med matte Linda. Gissa om vi polare blev glada!? Speciellt Bailey som visst varit väldigt skeptisk till stället han hamnat på och trodde att han skulle in till veterinären. Snacka om att han måste jublat och knappt kunnat tro sin lycka när vi dök upp stället.

 Vi turades om att köra. Jag vilad i bur när Bailey var på banan och han i bur när jag var på banan. Bailey fick börja och han var verkligen på hugget. Jag tror att i ren glädje över att det inte var ett veterinärbesök han skulle på utan att han istället hänga med oss så gick han igång som en duracellkanin. Oj så mycket glad energi! 




 Fokus på (mellan)målet!

Suddig bild tyvärr men titta på de söta baktassarna!

Flämt och flås och uppe i varv, han busade och for runt. Det var underbart att se... från min plats i buren! 😖 

 Jag fick också köra banan med Linda och det var mycket roligare än med matte för av Linda fick jag
nämligen godis efter VARJE hinder. Hörde du det matte!?

 Vi fick till en riktig snabb och snygg slalom.


Stand off.
På slutet när alla hinder var bortplockade och vi båda var ordentligt uppvärmda i kroppen fick vi så äntligen lite DBB-tid.

Bailey tog täten som vanligt. 

 Kom igen nu D! Det var så länge sedan vi busade ihop och vem vet när vi får springa tillsammans igen?! Nu kör vi!





 Ay, caramba! Vilken samba!! Nej det är ju en Quick step! Tony Irwing skulle älska Baileys fotarbete, inga klumpiga hälar här inte. 

 Trötta herrar så vi nöjde oss med en kortare busstund. Vi är inga ynglingar längre utan kan nog snarare titulera oss farbröder så då får man känna efter lite mer vad man orkar med.

 Jag tror att den här farbrodern sov riktigt gott efteråt. Hans adrenalinnivåer var nog sky high. Det var så mycket energi i kroppen som ville ut. 

Tur då att man har bästa matten som man kan pusta ut hos och få lite extra kärlek av. 💗


En timme går så fort men är precis lagom för att man ska hinna med men att det inte heller blir för mycket så man blir uttråkad. Det var så nice att få träffa Bailey och Linda igen. Hoppas att matte överraskar mig så här snart igen. 

fredag 20 september 2019

Woohoo!!! Bloggen lever! 😄


Japp, we're back!
Matte hade ju tänkt stänga ner bloggen för ett bra tag sedan men hon kom sig inte för att göra det. Tror att hon inte riktigt hade hjärta till det och tur var väl det när vi nu är här igen. 
Matte tappade lusten med bloggen en tid efter att hennes föräldrar gick bort. Livet blir sig inte likt efter att man förlorat en närstående. Och mycket som känts meningsfullt och roligt innan gör det inte längre utan kan tvärtom bara kännas motigt. Det gick allt längre mellan inläggen och sen blev det inget alls och då tänkte hon att hon lika gärna kunde avsluta den. Det är drygt 3 år sedan senaste inlägget 
och plötsligt ville hon lägga upp bilder igen. Kul tycker jag. Återstår att se om det här inlägget bara var en tillfällighet eller om vi återupptar bloggandet.  


Nu till mig! 
Matte har tagit mig till hundhallen i Haninge några gånger. Hon bokar hallen en timme och så kör vi lite agility. Vi har även varit här med polaren Bailey och med Snowy. Vi kommer berätta mer om vem Snowy är en annan gång. Tillbaka till hallen, den är stor och fin och jag kan verkligen rekommendera den. Den här dagen till ära hade vi med grannarna så det var extra skoj!

Jag började med lite eget röj.





Vad händer???? Problem redan på första hindret! Tomas fixar inte tunneln! 🙈


Jag får kliva fram och visa hur det går till. 

Du ser, en baggis.


Du jag drar nu kompis, träna vidare på egen hand ett tag, matte kallar. 


Nu har vi koll! 


Jag tar tunneln och Tomas levererar godis. 


Fungerar klockrent!





Lena fixar också tunneln. 😉


"Men hoppa genom ringen får du allt göra själv Lena!" Jag rundar den jag.

 Men okej bara för att visa att jag kan.

 Se bara till att mata på med godis...

 ... så kan jag hoppa genom ringen för dig. 

Och skulle godiset komma från höger så har jag koll på det med.

 Med fokus fixar jag slalomen ganska hyggligt. 


Det gäller att hålla koll på fotarbetet. 



I belive I can fly....


Och flyger gör jag! 

Är minst en halv meter över, typ. 

Lena tyckte nog att tippbrädan var lite läskig. Det tycker inte jag utan det är nog faktiskt det hinder jag gillar mest. 

Lita på mig Lena, jag kirrar det här. 


Och du kirrar godiset, bra teamwork!

Jag far upp och ner på brädan i ett jehu. Matte är riktigt imponerad faktiskt.

Buuuuuuus.


Och där däckade jag.

Det här var skoj, hoppas vi gör om det snart. 

Trött och lycklig hund.