Ă
h mina vÀnner, nu har det Àntligen hÀnt igen! DBB - Douglas och Bailey Bus! =)
Idag denna grÄa och regniga dag överraskade matte mig nÀmligen med att ta mig till hundhallen och dÀr vÀntade Bailey med matte Linda. Gissa om vi polare blev glada!? Speciellt Bailey som visst varit vÀldigt skeptisk till stÀllet han hamnat pÄ och trodde att han skulle in till veterinÀren. Snacka om att han mÄste jublat och knappt kunnat tro sin lycka nÀr vi dök upp stÀllet.
Vi turades om att köra. Jag vilad i bur nÀr Bailey var pÄ banan och han i bur nÀr jag var pÄ banan. Bailey fick börja och han var verkligen pÄ hugget. Jag tror att i ren glÀdje över att det inte var ett veterinÀrbesök han skulle pÄ utan att han istÀllet hÀnga med oss sÄ gick han igÄng som en duracellkanin. Oj sÄ mycket glad energi!
Fokus pÄ (mellan)mÄlet!
Suddig bild tyvÀrr men titta pÄ de söta baktassarna!
FlĂ€mt och flĂ„s och uppe i varv, han busade och for runt. Det var underbart att se... frĂ„n min plats i buren! đ
Jag fick ocksÄ köra banan med Linda och det var mycket roligare Àn med matte för av Linda fick jag
nÀmligen godis efter VARJE hinder. Hörde du det matte!?
Vi fick till en riktig snabb och snygg slalom.
Stand off.
PÄ slutet nÀr alla hinder var bortplockade och vi bÄda var ordentligt uppvÀrmda i kroppen fick vi sÄ Àntligen lite DBB-tid.
Bailey tog tÀten som vanligt.
Kom igen nu D! Det var sÄ lÀnge sedan vi busade ihop och vem vet nÀr vi fÄr springa tillsammans igen?! Nu kör vi!
Ay, caramba! Vilken samba!! Nej det Àr ju en Quick step! Tony Irwing skulle Àlska Baileys fotarbete, inga klumpiga hÀlar hÀr inte.
Trötta herrar sÄ vi nöjde oss med en kortare busstund. Vi Àr inga ynglingar lÀngre utan kan nog snarare titulera oss farbröder sÄ dÄ fÄr man kÀnna efter lite mer vad man orkar med.
Jag tror att den hÀr farbrodern sov riktigt gott efterÄt. Hans adrenalinnivÄer var nog sky high. Det var sÄ mycket energi i kroppen som ville ut.
Tur dĂ„ att man har bĂ€sta matten som man kan pusta ut hos och fĂ„ lite extra kĂ€rlek av. đ
En timme gÄr sÄ fort men Àr precis lagom för att man ska hinna med men att det inte heller blir för mycket sÄ man blir uttrÄkad. Det var sÄ nice att fÄ trÀffa Bailey och Linda igen. Hoppas att matte överraskar mig sÄ hÀr snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar