Douglas the Dog: Ännu ett inlägg. =)

Och det inte långt efter det senaste! Kul, vi kan vara på gång igen!

Vi bor fint matte och jag. Nära till vattnet och fina promenadstråk och så kan man fika/luncha på Farsta gård. De serverar en väldigt god lax med stuvad potatis där. Här lunchar vi med Totte och matte Birgitta.. fast det blev ingen bild på oss den här gången. Mycket märkligt, tycker ni inte?

Hjälper Totte med hans torrfoder samtidigt som jag ska övar ögonkontakt med matte och väntar på varsågod. Piece of cake säger jag. =)

PAAAAAAARTY!!!!

Eurovisionfinalen hemma hos grannarna och jag har däckat. Fast det var ett väldigt stillsamt party, inget röj alls faktiskt. Mattes favorit var Frankrike. Hon var väldigt förtjust i hono... förlåt, i låten! ;-)

Annat var det när matte drog till Finland med sin syster. Då var det party! Så här går det när jag släpper iväg matte ensam. De måste ha varit väldigt törstiga!

Åker man till Helsingfors är Fazer Café värt ett besök tycker matte. Där äter man en god lunch eller fika.

På väg hem och det är soluppgång. Färjan glider ljudlöst fram på ett helt stilla och tyst hav. En magisk morgon.

Äta köttben i solen, kan det bli bättre?

Matte var till graven och skulle precis sätta sig i bilen och åka hem när hon ser den här lilla sötnosen som satt precis framför framhjulet på förarsidan. Hade inte matte sett den hade hon backat över den och krossat den. Han bara satt där, rörde inte en fena fastän matte var väldigt nära. Kanske hade den flugit in i rutan och var omtöcknad? Matte tog en påse över handen och flyttade den ut på gräset. Vet ni vad en talgoxe väger? Absolut ingenting! Det var som om hon hade lyfte en handfull luft. Så skör och så vacker. Stackars fågel. Matte undrade vad hon skulle göra, tänk om den var allvarligt skadad och inte kunde flyga liksom. Den verkade inte rädd för henne så hon pratade lite med den men fick förstås inga svar på sina frågor. Efter 10 min så sparkade matte i buskarna bakom så det prasslade ordentligt och då flög den äntligen iväg. Vilken lättnad! Sen på vägen typ bara 500 m bort väjde matte för en orm på vägen. Min matte - djurens vän! =)

Och plötsligt står jag som värsta utställningshunden!

... men det gick fort över.

Försöker gömma mig.

Matte har tagit mig till en sjukgymnast lite närmare där vi bor. Nu är det ju inte så mycket rehab utan vi går mer för friskvård, fast nu var det länge sedan. Jag har ju en hälta till och från. Syns inte alls ibland men andra gånger märks den av och då främst i uppförsbackar eller när jag blir trött på längre promenader. Matte blev ganska olycklig när det visade sig att jag ömmade ordentligt över armbågen höger fram. Det trots att jag redan äter smärtstillande. Det togs en röntgenbild som visade utväxt av benet som kan vara förklaringen till att jag har ont och veterinären sa att man nog behöver gå in och karva bort det. Det är inte så konstigt egentligen att det är knas med armbågen då den ju blev både pälslös och missbildad efter trycksåret av gipset. Men matte blev så ledsen. Det har aldrig varit tal om min armbåge förut, ingen har sett att det skulle vara den som kan vara roten till det onda. Hon tänker ju nu att det är den som varit mitt problem hela tiden. Att jag feldiagnostiserats för att det där konstiga med den förtjockade nervroten i nacken inte alls påverkat mig utan det är bara så jag ser ut. Nu får vi se vad som händer och hur vi ska göra. Egentligen vill matte inte göra något alls men hon vill ju inte heller att jag ska besväras av hälta resten av mitt liv eller ha ont.

Och som om ovanstående inte var nog så började jag dagarna efter besöket hos sjukgymnasten halta ännu mer och till och med hoppade på tre ben några gånger. Vad är det som händer?! Matte kollade och klämde på mina tassar och tyckte se sig en liten svart prick som kunde vara ett gruskorn. Det blev operation hemma i sängen. Kan säga att det under operationen pågick en ständig kamp om min tass, jag försökte rycka undan den och matte drog den till sig och så höll vi på. Med många pussar och lugnande ord så gick det, jag lät matte greja med min tass.Och matte undrade hur mycket man egentligen kan älska sin hund? Vilken fantastisk vovve jag är! Med hjälp av en knappnål pillade hon upp ett hål och sen kunde hon se den, en pyttepyttepytte sten. Hon lyckades klämma ut den och "plopp" sa det så var den borta och försvunnen. Synd att hon inte hann få tag på den.

Hål i tassen men gruskornet borta! Fick bli sko/strumpa på tiden efteråt.

Plötsligt måste jag bara vila och lägger mig i gräset och vägrar gå vidare.

Matte låter mig hållas en stund och står bredvid och tittar på mig. Det ser nog ganska roligt ut när folk går förbi och ser oss så här.

Har jag tur så hittar vi en bänk att vila på och jag tar ju det här med att vara en knähund på största allvar så självklart ska jag sitta i knät.

När jag har sovit borta så är jag alltid extra gosig och vill ligga riktigt nära när jag får sova hemma med matte igen. Att mattes arm höll på att domna bort efter en stund tog varken hon eller jag hänsyn till. Alla borde ha en hund att gosa med. Det borde faktiskt skrivas ut på recept så att folk överlag mår bättre, för det här mina vänner är inget annat än ett välgörande lyckopiller.. Det är förstås beroendeframkallande men helt ofarligt så överdosering är inget farligt utan bör nästan förespråkas.