Hallå, är ni där?

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sedan vi sågs...
Mmm, det var verkligen länge sedan. Av olika anledningar så har bloggen legat på hyllan senaste månaderna. Här kommer dock ett gäng bilder att njuta av.

 Min kompis Viggo bor här. Just den här promenaden så stannade jag utanför hans port och tänkte  inte alls gå därifrån så matte ringde och frågade om Viggo kanske ville komma ut leka. Det ville han så han och matten kom ut och vi gick en liten tur och sen följde vi med upp på en fika.


Och här är Viggo hos oss några timmar. Vi tycker så mycket om honom!


Goskillarna! ♥
Viggo tycker om min matte och vill gärna vara nära henne så här myser vi ikapp alla tre.

 Snälla matte, kan vi inte behålla honom?????

 Jag har ju haft något knas i ryggen tidigare med muskelinflammation och matte har sett att jag inte varit helt 100. Jag har en lätt hälta fram, det flyter liksom inte när jag går utan ser hackigt ut. Jag behövde också vila på promenaderna ibland. En helg gick matte och tänkte att hon på måndagen skulle boka tid på Strömsholm för att kolla upp detta ordentligt men då började jag plötsligt halta rejält och då verkade det som att det var en av trampdynorna som ömmade för det gjorde ont när matte kände igenom tassarna.

 På Strömsholm blev vi visade in på ett undersökningsrum och se vad som hängde på väggen? =)
 
 Veterinären kände igenom mig och jag ömmade lite här och där och tassen höger fram gjorde ont. Det blev sedering och röntgen för att se om jag hade något i tarmdynan som behövs opereras bort. Det visade sig att jag hade gruskorn några mm in - grus i dojan liksom.

 Det jobbiga med röntgen är den där dumma sederande sprutan man får för jag mår så himla konstigt efteråt och är inte mig själv förrän dagen efter. Man blir vinglig och ramlar nästan omkull bara av att stå stilla och man är så obeskrivligt trött. Mattes hjärta blöder för man kan bli lite ynklig när ens älskade hund måste utsättas för dylikt. Det går ju inte att förklara för en hund vad som händer och varför man måste göra saker.

Efter en jobbig natt där jag första timmarna flera gånger ställde mig upp och bara stod rakt upp och stirrade ut i tomma luften var jag mig själv igen. Det är läskigt hur konstig man blir av en del läkemedel. 

 Det blev operation en kort tid senare och så här såg det ut dagarna efter. Det var inte säkert att man fick bort alla pyttesmå gruskorn för det är trixigt med just grus och annat i trampdynor.


Matte jobbar ju som sjuksköterska så hon hade superkoll på såret för någon infektion ville hon inte ha. Sår och stygn i trampdynan är ju ingen höjdare för såret går ju upp lite grann varje gång man går och det är lätt att det kommer in smuts. Stygnen började släppa ganska snart så när de sen skulle tas bort hade sårkanterna inte läkt ihop utan det ett jack i trampdynan och rena rama motorvägen rätt in för nya gruskorn. Men det läkte fint inifrån och ut (som det ju ska) så efter ett tag var trampdynan som ny igen. =)

 För att inte riskera att såret skulle spricka upp när jag hoppade upp och ner i soffan byggde matte en ramp till mig att använda när jag ville upp i soffan.

 Fast jag använde den lite på mitt eget sätt.

 Frågor på det???


Socka på utomhus för att skydda såret. Många nyfikna frågor fick vi.

 Ingen kan som en whippet kan!
En mycket bra bok hälsar matte, Dålig karma av David Safier.

Vi har varit på Strömsholm igen för återbesök efter operationen. Så fort jag såg veterinären vände jag på en femöring och försökte ta mig därifrån. Det är första gången jag reagerat med så kraftigt obehag på ett veterinärbesök. Jag blev jättestressad och det var riktigt jobbigt. Veterinären har inte varit dum på något sätt utan matte tror att det kanske berodde på att de gånger jag varit där och träffat just den här veterinären har jag fått sederande sprutor så när jag åkt dit har jag varit mig själv men när jag åkt därifrån så har jag ju inte vetat vad som är fram och bak på mig själv och inte haft kontroll över min egen kropp. När jag såg honom var det nog bäst att försöka fly men de gick inte. Det gick ändå bra och han fick undersöka mig. Tassen och trampdynan var ok men jag ömmade fortfarande i kroppen, speciellt i nacken och bak över länden. Jag fick genomgå en CT (med ny spruta att sova på!). Undersökningen visade att det var några gruskorn kvar i tassen men de kan lämnas om jag inte besväras av dem. Men en annan sak man såg var att jag hade en förtjockad nervrot i övergången nacke-bröstkorg som kan förklara symtomen på hö framben. Matte hade väntat sig att det kanske skulle vara något med en disk eller liknande så det här kändes konstigt. Veterinären sa att det kan vara att nervroten blivit inflammerad men att han också måste informera om att det finns en liten risk att det är en tumör även det inte kändes troligt i nuläget. Matte blev ju förstås chockad och rädd.. för hör man tumör/cancer är det svårt att hålla huvudet kallt så hon kunde inte hålla tårarna borta. Det går tyvärr inte att ta ett vävnadsprov på nerven för att utesluta tumör. Men vår arbetsdiagnos är inflammation för det är mest troligt så nu jag har fått äta kortison så att inflammationen kan ge med sig och symtomen gå tillbaka. Vi ska göra en ny undersökning efter några månaders behandling för att se att förändringen gått tillbaka/är borta. Nu har jag käkat kortison i ca 3 mån och kortison är som bekant ingen höjdare att äta men jag har klarat mig ganska bra från biverkningar, har i alla fall inte svällt upp som en ballong.

När vi kom hem tog jag ett allvarligt snack med matte och vi bestämde att det helt enkelt inte kan vara en tumör. För det första känns det helt osannolikt för jag jag borde vara så mycket sämre då och för det andra så går det helt enkelt inte att det är så illa. Även om just de här tumörerna är långsamt växande enligt veterinären så är det bara en inflammation i nervroten jag råkat ut för. Och så är det med den saken!

 Matte rensar bland papper och böcker och jag hjälper till.

 Jag och finingen Milou.

 Jag lovar matte....

 ... det var inte jag som dödade tofsen.

 Matte berättade att min "moster" ska komma på besök så jag satte mig vid dörren och väntade på henne.

Douglas the Alien

Douglas the Darling.

Douglas the Sjusovare.

  Visst vill man bra krypa ner bredvid?

Vad säger du?! Är klockan redan 12? Hur gick det till????

 Jag går på rehab igen för att fixa till snedbesltningar som blir av hältan och nu måste jag plågas i vatten igen. Simträningen efter mitt benbrott var ju bara det ett trauma i sig men här går man på ett rullband i vatten och det går så mycket bättre så det kan inte ens jämföras med simningen. Jag är superduktig och matte är stolt som en tupp och sååååå lättad.




Om bara vattnet inte var så himla blött och kallt!

 Bästa duktiga killen!!!
Vi går på ReDog i Tumba.

 Är detta verkligen en whippetsvans??????? Tror jag har både dubbelt så lång och dubbelt mycket päls än vad andra whippetar har. Skulle kunna använda min svans som dammvippa. =)

  

Jag och min bästa Lena.

 Jag är en svamphund fast jag inte vet om det. 

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland,
Stunder av lycka, att bara ha varann
Det är en rikedom, att få älskas och att älskas
Vår kärleks varsamhet, är det vackraste jag vet