Höstmys.

 Usch nu är tråkiga november här. De härliga gul-röda hästfärgerna från oktober börjar blekna bort och det börjar bli  grått och trist.

 Men det kan ju också ha sin charm.

 Svanbarnen har växt till sig. Jag är nyfiken men när mamma eller pappa svan fräser så backar jag snällt.

Mitt i det gråa finns det lite färg kvar.

Håhå, kolla vad jag har! 2 lådor med godis bara till mig - hos mina grannar! Det ni!

 Inte ens när man sover går man säker för kameran. Speciellt inte när man intagit en sån här cool sovstil. Lägg märke till den lilla tassen vid huvudet.

Men vad då, ville du något eller?!

Aha, pussas kanske?! 

 Som en boll, som en boll, kommer jag tillbaks till dig..

Det är fantastiskt hur jag kan rulla ihop mig till en liten kanelbulle. Ligger man hoprullad så här så blir det varmt och gott.

 Alla tassar är med. 

 Det bästa är ändå att få ligga nära och mysa med matte. Varm, gott och tryggt. Här har vi legat sked på soffan en stund och jag sov som en bebis. Sen tyckte matte att hon var tvungen att stiga upp för hon hade lite att göra. Jag förstår än idag inte vad som kan vara viktigare än att ligga kvar och mysa och sova ihop.

Men jag lämnar det till henne och ligger kvar i värmen hon lämnade efter sig och somnar om.