Släphareträning i Jordbro

 Höst! 

 Vi var på en riktigt höstig höstpromenad med Petra och Alexander. Regn, lite blåst och mycket färg.

 

På Sundby gård där vi var var det ridtävling på gång. Unga tjejer som tävlade i dressyr. Vi var och tittade lite när de värmde upp. Jag var intresserad men tappade intresset rätt fort. Alexander var mycket mer road av hästarna än vad jag var.

 Men de glada papporna som sålde hamburgare var jag däremot väldigt intresserad av. Det blev en liten spontanlunch och jag skulle få dela en burgare med matte. Men vet ni!? Jag fick en hel burgare själv av han med halsduken. Jag blev så glupsk så jag högg nästan bitarna ur fingrarna på honom så han blev rädd för att jag skulle bita honom. Matte skämdes. Hon sa att om han lade biten i handflatan behövde han inte vara rädd om fingrarna och då gick det mycket bättre. Min burgare behövde hon inte betala för, den bjöd de på! Vi gillade verkligen de här glada grabbarna! När matte sen åt sin hamburgare satt jag alldeles stilla och tittade på, precis som om någon hade ställt en staty vid hennes fötter. Men lönlöst, jag fick inget mer. Vi gick till Petra som satt på huk vid Alexanders vagn och delade sin burgare med honom. Helt plötsligt, utan förvarning, så högg jag som en kobra och innan någon hann fatta någonting hade jag på en sekund Petras hamburgare i min käft. Matte blev riktigt arg men Petra sa att det var hennes fel då hon ju hade haft den i min höjd. Ungefär  lite som att tillfället gör tjuven och att det var hon som gav mig tillfället så därför var det hennes fel. Jag gillar Petra, hon är så klok! Matte fick tag på halvan av det jag hade i munnen och fyade mig. Sen stod hon med resterna i handen och jag tittade som förhäxad på både handen och henne men matte sa att nej, sånt här beteende ska inte få löna sig. Så resterna av mitt byte tillföll komposten istället för den stora jägaren Douglas. Matte är dum.....

******************************************************************************

 Laddar för släphareträning i Jordbro.

 Det var en trevlig dag med fint väder. Det var inte så många där så det gick ganska fort vilket alltid är kul så varken matte eller jag gillar lång väntan. Mattes syster var med för andra gången och det tycker vi är jättekul. Här ser ni Christian med sin Gauss och Johanna med Dafne och Gaia. Gaia är en hopp- och studshund så det gäller för Johanna att vara beredd när hon plötsligt hoppar upp i famnen. 

 Yes, en tik!! =) Thea heter den här söta fröken.

 Gauss på jakt. 

 Thea. 

 Christian in action. Man kan se att backen är hyggligt brant. 

Christian fotar när Matte försöker ta en fin ansiktsbild på Thea.

Så här fin blev den! Thea är släkt med min kompis Bailey och visst är de lite lika?

Ojoj, här vi trodde nog alla att han skulle fälla sin matte.

  Hur ska det gå det här?  Kommer de ens kunna ta sig ner för backen med trasan, OCH med armar och ben i behåll???

 Jo då, titta så fint!

Men hur långt ska de gå egentligen? 

 Vi kollar på Theas ena matte så länge, som på sin väg upp för den tunga sandbacken stannat för att njuta av solen.

  Oj, nu har de gått så långt så de knappt syns. Kan ni se dem?  Han ska få springa den hunden!

Och sprang gjorde han. 

 Thea på bus. 

 Chico (tror vi).

 Det var fler som fick jobba lite extra med att få med sig trasa och hund ut. Gauss trasslade in sig i linan, man vill ju bara ha trasar direkt juh!

Jag är uppvarvad. Tittar på när Gauss springer och jag är beredd att sticka efter vilken hundradels sekund som helst. Jag väger bara 13 kg men kan vara stark som Hulken vilket mattes syster fick erfara då jag drog omkull henne i sanden tidigare. Hon blev rätt så snopen när hon plötsligt befann sig på backen. Matte hade sagt att hon skulle hålla hårt i kopplet och det gjorde hon men hon hade suttit på huk och var ju inte beredd på att det skulle explodera i mig när jag ville sätta efter trasan, så hon tappade balansen och föll som en fura. Jag hoppade och försökte komma loss medan hon låg och krälade i sanden, men släppte mig gjorde hon INTE! Det var riktigt bra jobbat! Jag har ju dragit omkull matte på LC en gång också och hon satt också på huk. Lärdomen man kan dar av det är att inte sitta på huk när man håller i en whippet på trasjakt. Det är rätt imponerade att jag med mina 13 kilo kan fälla en människa som väger x antal gånger mer än mig. Då förstår man vilka krafter som finns i oss när det handlar om att jaga. Ordspråket liten tuva fäller stort lass får en ny innebörd.

 Äntligen blev det min tur igen! Matte släppte mig när jag sprang i backen så då kunde hon ju inte fotografera men nu skulle "moster" hjälpa till och släppa mig så matte kunde fota. Det gick jättefint! Det är roligt att hon är med för hon tycker också att det är häftigt att se oss springa.

Den här bilden är dock tagen av Christian som ni ser, visst är den fin? 

 Glad som alltid. 

Hmm.. sand i ögonen eller?

 Dafne och Thea. Thea vann.

 Dafne.

 Hon passade på att ha en liten uppvsning. Hon for fram och tillbaka och skuttade som en hare över sanden.

 

 Och lipade åt publiken. 

Hon roade sig verkligen. 

Glädje.

********************************************************************************

Douglas-mattemys när det är som bäst. Matte ska jobba natt och vi ligger och slumrar på soffan på eftermiddagen. Vi låg så här länge. Matte blir alldeles varm och lycklig ända in i själen av såna här stunder. Det är verkligen något alldeles speciellt. Hon älskar mig så ofantligt mycket och jag ger så mycket tillbaka. Jag njuter också av de här stunderna, det är varmt och gott och tryggt och jag är totalt avslappnad. Det var riktigt svårt för oss båda att stiga upp.