Valpbilder

Matte och jag tog en sväng på Memory lane och tittade igenom en massa bilder på mig när jag var valp. Vi blev så till oss så det fick bli ett blogginlägg. Några bilder har vi haft med förut men en favorit i repris kan aldrig vara fel tycker vi. Mycket nöje!

 Samling runt pumpen. Min fina mamma Sally utfodrar sina små. Jag tror att det är jag som är överst i högen.

 Ca 6 veckor gammal. 

Jag mannekängar. 

 Juldagen 2010. På väg hem med min nya matte. Åker i mattes famn och det är varmt och gott och jag sover nästan hela vägen. Oj så mycket känslor som sköljde över matte under bilresan. Herregud vad hade hon GJORT!? Vi måste vända om och lämna tillbaka mig för det här kommer aldrig gå! Hur skulle hon kunna ta hand om och fostra en valp till hund?! Hon var ju hundrädd... Att folk bara får skaffa hund hur som helst?! Hon tyckte nog att hon verkligen måste ha lyckats föra min kennelmatte Stina bakom ljuset för hon sa ju att hon inte kunde tänka sig en bättre matte till mig än matte. För hur tänkte Stina då egentligen ?! Nu kan ju matte säga att hon verkligen var skräckslagen när hon åkte hem med mig och tiden där efter. Matte tänkte att hon nog kommer att få lämna tillbaka mig, att hon inte skulle klara det, att hon skulle känna att det inte funkar för oss. Hon skulle få erkänna sitt misstag och nederlag. Har man ingen erfarenhet alls av att ha hund så kan man ju känna sig ganska liten och vilsen då allt är nytt och man är livrädd för att göra fel. Fel som kanske gör valpen till en problemhund när den blir stor. Eller ve och fasa, att hon inte skulle tycka om mig och älska mig!?! Kanske är det lite som när folk får barn, att det där rosa skimret och den översvallande sanslösa kärleken till bebisen inte finns där direkt (fast man tror att det ska vara så)  utan den växer fram med tiden. Lite så var det för oss. Dagar blev till veckor som blev till månader och matte och jag lärde känna varandra och plötsligt så var den bara där utan att hon hade märkt något, den där stora kärleken! Den hade liksom smugit sig på oss. Idag älskar matte mig så det gör ont, för jag är hennes bästa vän, och hon min! Hon kan inte ens tänka sig hur livet var innan hon fick mig. Så det kan bli!

Det är mycket som matte hade gjort annorlunda idag om hon vetat då vad hon vet nu. Hon har gjort en del fel men det mesta har hon gjort bra tycker jag... för jag blev ju faktiskt ganska bra om jag får säga det själv! =)

 Första natten i mitt nya hem. 

 

Älskade att borra in huvudet så här. Undrar varför jag har slutat med det?

 Undersökande verksamhet. Jag är så liten så jag nästan ramlar ner .

 Min första nyårsafton. 9 veckor gammal. Jag sov igenom 12-slaget.

Bilselen var en riktig plåga i början. Mycket som är nytt kan vara konstigt och lite obehagligt för en valp.

Det var läskigt att åka bil också men efter ett par gånger så somnade jag efter ett tag.  Matte vet än idag inte om jag skakade för att jag var rädd eller för att jag frös. Nu lägger jag mig alltid och sover så fort vi ska åka bil.

 Min första dusch. Gillade den inte!

 

 Mitt första veterinärbesök. Gillade det!

 Bättre än så här kan man nog inte ha det! Jag vet faktiskt inte vem av oss två som myser mest av att sova tillsammans. Jag älskar att få ligga och sova med min matte. Det är mysigt, tryggt och varmt. Jag är ju en stor kille nu men jag älskar det fortfarande, ser alltid till att jag har lite kroppskontakt med matte när vi sover på natten.

 Oj så liten jag var!

 

Sida vid sida.

Det är kallt, jag fryser och vill upp i mattes famn. 

Jag, en lemur.

 

Jag var en lång hund redan som valp. Här når jag till och med upp över kanten på soffbordet.

Den där grejen som står ut mitt i nyllet måste ju vara där för att man ska bita på den?!

 Redan i unga år intresserade jag mig för vad som hände ute i världen. Jag läste tidningen...

...och surfade på internet. Här uppdaterar jag mig på vädret på det södra jordklotet.

 Min första utställning. 5 månader gammal. Jag tycker väldigt mycket om den här bilden. Ser ni kärleken i mattes blick?

Fullkomligt utslagen efteråt. Var nästan i koma på väg hem i bilen.  

 Hemma efter utställningen och vi är sååååå trötta. Jag sover gott i mattes famn och matte hon vill stanna tiden och vara kvar i den här stunden länge länge.

 Åker T-bana. 

 Promenerar i Gamla stan.

 Jahapp då har vi kommit fram till 5 ½ månad och jag bröt benet. Tänkte väl inte visa bilder på mig i gips men den här bilden var så söt och ömkansvärd (finns det ord som heter så?) så den fick vara med ändå.

Visst har matte humor?! =)

Jag hade fått ett gult bandage på sjukhuset och matte lindade på det blåa och vips så var jag en farlig svensk tiger så en varning var verkligen på sin plats! 

Okej det blev en gips-bild till men bara för att jag är så himla cool här! 

Söt, sötare, sötast!

Oj så många bilder det blev.. och då hade jag lätt kunnat lägga upp lika många till. Matte är nu alldeles salig av att ha tittat igenom valpbilderna. Jag var ju så liten och söt! Nu är jag stor och vacker. Om en månad fyller jag 2 år. De bästa två åren i våra liv. Det är helt otroligt vad tiden har gått fort. Man ska njuta av tiden som är just nu för sen kan det vara för sent. Ta hand om er!