Vår

Nu har vi bestämt att det är vår! Den här dagen såg vi både blåsippa, en nyckelpiga och en citronfjäril. Annars tycker matte att det är vår på riktigt när gångbanorna sopas rent från allt grus. Det ser jag fram emot.

Och som om någon hade läst våra tankar så hittade vi sopade gångvägar nästa gång vi gick ut.

Så här ser det ut när isen på Magelungen smälter. Det ser nästan ut som en strandkant men det är mitt ute i sjön.

Har jag sagt att jag trivs i skogen?!

Hmmm... vi var på promenad med Lena och matte tyckte att jag la mig an med en olat, nämligen att jag hoppade upp får att ta godis. Det gillas inte sa matte, men Lena och jag tyckte det var kul! Och när man är så här söt så kommer man undan med mycket. =)

Matte har köpt en midjebälte som mitt koppel ska sitta fast i. Hon har ju fått någon knasig idé om att hon ska börja jogga och att jag ska hänga med på det. Det är till och med så illa så att hon funderar på att anmäla oss till ett lopp i september där man springer tillsammans med sin hund. Jag förstår ingenting, jag är ju jättenöjd med att springa runt i skogen och sen ligga och nöta på sofforna! Idag var i alla fall första dagen som vi skulle börja lite smått. Vi sprang några korta sträckor, med hänsyn till mattes dåliga kondition, på vår promenad. Det gick rätt bra. Hon tyckte det var riktigt skönt med bältet för då har hon händerna fria, det var skönt även när vi bara promenerade. När vi gick så var jag gärna framför i sträckt koppel och drog lite men när matte började jogga så sprang jag snett framför i slakt koppel eller på hennes vänstra sida. Det gjorde jag helt självmant och matte gillade det jättemycket för hon flåsade fram att jag var så duktig och berömde mig massor.

Jag har fått en ny leksak hos grannarna. En påskleksak. En pipleksak som piper väldigt högt. En söt ödla i ett ägg, hur roligt kan det bli liksom?

Jättekul faktiskt, för när man klämmer på ägget så ploppar ödlan upp med ett piiiiiiiip. Den roar både mig och folket.

Igår, 22a mars var vi på återbesök hos sjukgymnasten för uppföljning efter min rehab. Det är precis 6 mån på dagen sedan vi var där senast. Jag har ju mått så bra så det var bara ett trevligt besök den här gången. Kanske var matte ändå lite nervös för att jag inte skulle vara helt 100 i kroppen även om hon inte varit orolig över det den här tiden. Anna kände igenom mig och kände att jag var lite kort/stram i muskulaturen i ländryggen. Det är tydligen inte så ovanligt för såna hundar som jag och även för greyhounds, då vi har ett sluttande ryggslut. Så stretch är viktigt för vår ras. Problemet förut var ju att jag var lite motvillig på en del övningar så att matte först var tvungen att jobba på att bara få göra övningen innan vi kunde börja stretcha. Det blev lite för mycket matte efter allt annat vi höll på med med min rehab så vår stretch rann ut i sanden, men meningen har ju varit att vi ska återuppta den igen. Anna sa att vi skulle kunna köra några laserbehandlingar för att lösa upp det och göra det lättare för matte att sen lyckas med stretchen. Men hon tyckte samtidigt att det inte var nödvändigt som det kändes nu utan vi kunde jobba på det hemma istället. Så nu ska vi köra med Novafonen och efteråt stretcha bakbenen bak. Det ska vi göra varje dag i 2 veckors tid och sen glesa ut Novafonen och när stretchen funkar ska vi lägga till andra övningar. Så nu ska vi nog få ordning på det där med att stretcha. Om det inte verkar funka för mig så kan vi köra några laserbehanligar då istället, innan sommaren. Matte gillar skarpt att Anna rekommenderade att hon jobbar med detta hemma istället för att försöka tjäna pengar på oss genom att säga att vi bör komma på 3-4 laserbehanlingar för att annars kan det inte bli bra. Tummen upp för det!

I övrigt så kändes jag jättefin i kroppen och hade finfin rörlighet i det "skadade" benet. Benbrotten satt ju precis ovanför handleden och Anna sa, redan när vi började gå hos henne, att jag inte skulle få tillbaka rörligheten i handleden till 100 % pga av läkningen kring frakturen och påverkan på leden. Jag var ju också så stel i leden efter lång gipstid och sårbandagering så från början så kunde inte ens böja leden till 90°. Vi kunde nog kanske komma upp i 80 %, max 90% av rörligheten om vi var lyckosamma med att jobba med att böja och sträcka. Och vi jobbade hårt med detta under min rehab kan jag säga och Anna var så imponerad över att jag faktiskt passerade 90% och mer låg på 95%. Jag var så duktig och matte var så stolt över mig. Det var bättre än man kan förvänta som bäst. Vi har skrutit om det här förut, men vi gör det igen för Anna sa idag att det verkligen är helt fantastiskt hur jag kan böja min handled och det utan att det ens tar emot något! Vi blev återigen såååå glada. Som ni ser nu så böjer jag handleden i maxläge, 180° - 100% ! Så hårt arbete och envishet ger resultat!

Avlsutar med en Pippi Långstrump-imitation, huvudet ner och fötterna på huvudkudden.