Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

torsdag 9 februari 2012

Liten blir stor

Jag hjälper matte bädda sängen.

Det är lite olyckligt att det inte växte ut ny päls på min armbåge efter såret av gipset. Det är så lätt hänt att jag skrapar upp nya sår på den tunna huden när jag är ute, eller att jag skrapar bort sårskorpor som håller på att läka. Det här ser dock värre ut än vad det är då det blödde efter sårskorpan som "lossnade" på morgonpromenaden. Hem och tvätta rent.

Här är jag knappt 9 veckor gammal. Jag flyttade hem till matte för 2 dagar sedan.

Lilla plutten!

Jag drunkar nästan i mitt fina blåa täcke. Åt snö redan då.

Liten blir stor. Här är jag i samma fina blåa täcke. Det är ca 13 månader mellan de här bilderna. Det är otroligt vad jag har växt på 1 år! Och vilken vacker kille jag växte upp till!

Ibland behöver man något att luta sig mot.

Tycker om att åka bil, somnar som en vaggad bebis.

Leker med Dog twister. Jag lärde mig ju snabbt hur den fungerade så nu gör matte den svårare genom att låsa den med klossarna, men det är ingen match för Douglas the Dog.


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)