...

Det har varit lite knas med bloggen. Kunde inte svara på kommentarer och sen var plötsligt inlägget jag skrev för dryga veckan sedan bara borta. Trist! Hoppas att det är mer ordning nu.

Ajajaj, det gjorde ont!

Matte och jag försöker klickerträna hundmöten när vi är ute. Den här dagen var vi ute på promenad på skogsvägar. Matte såg ett par med en hund på en korsande väg som vi skulle svänga in på. Hon klickar och jag går fint vid sidan. När vi närmade oss skulle matte ta en liten halvcirkel runt dem så vi inte behövde gå rakt emot varandra. Precis när vi är jämsides halkar matte illa på snön som döljer rena isbanan, och far i backen och slår i knät. Jeans och långkalsong går sönder och hon fick ett blödande sår strax under knät. Aj vad ont det gjorde! Och vad gör då jag när matte ligger på alla fyra  precis när hunden går förbi???? Jo jag står snällt kvar hos min matte! Antaligen blev jag så ställd över att matte får i backen så det var mer spännande att se vad hon pysslade med än att springa fram till den andra hunden. Matte biter ihop, fumlar med grejerna, klickar och belönar där hon kravlar på alla fyra på marken. "Det är min kille det!" sa matte stolt, och jag bara bara säga "Det är min matte det" !!! =)

Titta vilken underbart fin julklapp vi fick av vår vän Jessica! Matte blev alldeles rörd över att hon hade fixat en tavla av ett foto på mig. Så fint! Matte har ju tänkt göra tavla av några kort så nu blir det i alla fall två  inom en snar framtid som kommer att sitta på var sin sida om denna.

När matte tände lampan i sovrummet för att göra sig klar för sängen hittade hon mig i den. Hon trodde att jag låg på soffan som jag brukar så hon blev nästan lite rädd först för det var så oväntat. Just den här kvällen ville jag bara vara extra snäll och väma upp hennes plats...

Morgonmys vid frukostbordet,

Det är fler hundar än jag som råkar illa ut med skador, olyckor och sjukdomar. Jag hade tur med min skada och jag blev helt återställd medan andra drabbas så mycket värre. Hur mycket de än kämpar så går det till slut inte längre och det finns bara en väg att gå. Det gör ont bara att tänka på det.  

Tassavtryck, spår i snön på väg bort... en hälsning till Hugo, som lämnat jorden för att få vara en frisk hund i hundhimlen. Jag är helt säker på att det växer korvar, kycklingfilé och oxfilé på träden där, inte en enda torrfoderkula så långt ögat kan nå, så du kommer må som en kung och får vara frisk som en nötkärna.

Jag har ju lovat matte att jag inte ska åka till hundhimlen än på många många år, men när det är dags för mig  så hoppas jag att du finns där och tar emot mig så att vi får lära känna varandra. Då kan vi tokspringa ikapp över ängarna och hitta på en himla massa galet bus! Oj oj oj, vad vi ska springa och ha kul då!  Må så gott där uppe Hugo!

Varma tankar till husse och matte som förlorat sin älskling.