På utställning

Då var det dags för utställning i Strängnäs. Matte var uppe tidigt och vi åkte iväg strax innan 7. Det var meningen att vi skulle vara framme till 8 för vi hade tid i ringen kl 9 men matte klantade sig och missade en avfart och sen blev det lite stressigt. Klantmaja! Jag låg och sov och var helt oberörd av detta drama så hon fick stå för stressen helt ensam och det klarade hon bra. Matte ringde till Stina några gånger på vägen och sista gången ringde hon 0840, då vi fortfarande var helt vilse, för att säga "Nej, det blir ingen utställning för oss för vi kommer helt enkelt inte hinna fram." Det hade ju bara varit så typiskt, snacka om antiklimax! När vi frågade folk i Strängnäs om vägen så hade de inte hört talas om vare sig ridhuset eller kyrkan som skulle ligga i närheten. Men till slut hade vi tur att hamna rätt och kom fram så vi till och med hade 10 min till godo. Vilken start!

I min klass, babyklassen hanar, var det bara 2 hundar anmälda, jag och brorsan Oscar. Vi kommer från kennel Flowertwig's med uppfödaren Stina Blomkvist som står här med Oscar. Matte och Stina ser faktiskt  väldigt lika ut på den här bilden. Vi fick gå runt i en ring vilket inte är helt lätt för en valp, man vill ju skutta, lukta, springa och hälsa på alla hundar som var överallt.

Stina ställde även ut 2 av mina systrar, som också de var de enda i sin klass. Flowertwig's hade en riktigt bra dag kan man säga, de vann ju både hane och tik-klassen. =)

Jaha då ska domaren klämma och känna och titta i munnen. Jag stod jättebra på bordet med tanke på att det var första gången jag var med om den här tillställningen. 

Sen ska de titta på mig på avstånd. Svårt att stå helt stilla men med lätt strypgrepp i kopplet går det lättare. Domaren sa att vi båda var fina valpar men Oscar drog det längsta strået idag då domaren tyckte att han var mer utvecklad. På min bedömningslapp stod det att domaren hade föredragit större fötter! Men äh, kom igen nu va!? ;-)

Mattes famn är bäst och jag är finast!

Tack till Marie som tog så fina bilder på oss.

En riktigt fin bild på mig och 3 av mina syskon. Från vänster, Semla, Oscar och Hjärtat och så jag. Vi hoppas att vi snart får ha en riktig träff så vi kan springa och busa och ha oss.

När vi var klara och började varva ner lite fick jag bo i min tygbur. Matte var fundersam hur den här tillställningen skulle förlöpa då jag blir så uppspelt med andra hundar men jag var så lugn och fin i buren så, sa inte ett knyst. Kanske var jag chockskadad?

Vi träffade min farbror Garamond också som var där med sin trevliga familj. Han var så vacker så jag har verkligen fina gener.

Det var kallt i ridhuset men jag hade det varmt och gott med täcke och dubbla filtar. Jag var varm som ett element. När matte började frysa blev det dags att åka hem. Det var en spännande dag som hade givit mer för matte om hon inte kommit dit uppstressad och nervös. Utställningsgrejen är nog inte vår grej dock men det är kul att träffa folk och andra hundar så kanske att vi gör det igen någon gång bara för den sakens skull. Då kommer vi lägga till en köra-fel-marginal i tidsberäkningen, även om Mazdan bevisligen kan gå fort....

Låg medvetslös i bilen hela vägen hem. Rörde inte en enda fena. En slagen hjälte.