Hej vänner!

Min matte startade den här bloggen åt mig när jag, 8 veckor gammal, flyttade hem till henne på juldagen 2010. Jag är bästa julklappen någonsin brukar hon säga! =) Jag har vänt upp och ner på hennes liv och tillvaro totalt för hon hade ingen aning om att relationen till och samhörigheten med en hund kunde vara så stark och att kärleken är så oändligt stor. Jag har verkligen tagit med henne på en underbar resa. Från att ha varit hundrädd är hon nu värsta hundmänniskan! Vi trivs så bra ihop och vi tycker vansinnigt mycket om varandra! Jag är en mycket älskad hund. Här kan ni läsa om våra små och stora upptåg och äventyr, om roligheter och om tråkigheter, om fadäser och pinsamheter och om allt annat som jag tycker är värt att skriva om.
Må gott! /Douglas

söndag 6 februari 2011

Besök hos Jessica

Efter en välbehövlig sovmorgon åkte vi och hälsade på Jessica och hennes katter. Det blev dock mest Jesscia som vi hälsade på kan man väl säga.

Först var vi ute och lekte lite på ett stort fält precis utanför där hon bor. Snön har smält bort på sina håll så nu är det jättespännande att upptäcka gräs och annat som göms under snön.


Jessica har 2 katter, Othello och Ophelia. Här är Othello som jag försökte hälsa på men han blev bara rädd och försökte hitta någonstans att springa och gömma sig på.

Balkongen får duga som första utväg. Synd att han blev så rädd för mig.
Ophelia blev också rädd när jag träffade henne men hon sprang inte undan utan blev aggresiv istället. Hon började fräsa åt mig när jag skulle fram och hälsa. När hon fräst till 3 gånger och jag fortfarande inte fattade att jag skulle backa fick matte och Jessica kliva in och avbryta det hela. Rivmärken på nosen är nog ingen höjdare...

Jag fick roa mig med katternas leksaker istället vilket jag gjorde med full entusiasm!

Ligger på span...

Attack!

Kul med hinderbana!

Madrassen ramlade ihop över mig men det stoppade mig inte.
Vi fick med oss fjäderbollen hem (fast då med avklippta fjädrar) för katterna verkade inte tycka om den så mycket. Konstigt, jag tyckte den var rolig! Den kvittrar som en fågel minsta lilla man rör den. På vägen hem började den kvittra av sig självt när radion spelade Mikrofonkåt med Petra. För att bevara mattes mentala hälsa så kommer jag nog inte få leka med den så mycket som jag själv skulle vilja.

Trött kille hemma på kvällen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar